Norgevalet: Huvudaktörerna
|
|
Publicerad 12 september 2005 - 13:00
Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:30
|
Intresset kring det norksa valet koncentrerar sig kring kampen mellan de två regeringsalternativen, som ligger jämsides i opinionen, och kring frågan hur Fremskrittspartiet komemr att ställa sig till olika regeringsalternativ. Tre politiker står i centrum. Kjell Magne Bondevik. Statsminister, men däremot inte ledare för sitt Kristelig Folkeparti, där ordföranden heter Dagfinn Höybråten. Bondevik är en av dem som suttit längst som statsminister i modern norsk politik ? med avbrott för en kortlivad s-regering under Stoltenberg 2000-2001 har han regerat sedan 1997. 1998 tog han dock en time out under en kortare tid, med hänvisning till psykiska problem vållade av överansträngning, något som blev mycket uppmärksammat även internationellt. Politiskt har han bidragit till att tona ned KrF:s kristna profil och etablera det som ett mer allmänborgerligt parti ? trots att han själv är teolog och kommer från en prästfamilj. Kjell Magne Bondevik är född 1947, gift och har tre barn.
Jens Stoltenberg Ledare för Arbeiderpartiet (socialdemokraterna) sedan 2002, då han tog över efter Thorbjørn Jagland. Statsminister 2000-2001. Stoltenberg, som är född 1959 och son till förre utrikesministern Thorvald Stoltenberg, etablerade sig i norsk politik under 90-talet, då han fortfatande sågs som ett politiskt underbarn, som skulle ta Arbeiderpartiet tillbaka till en central ställning i norsk politik. Valframgångarna har dock varit mindre än väntat, och Stoltenberg har därför nu tvingats att för första gången lansera välja att söka koalitionssamarbete med Sosialistisk Venstre och Senterpartiet. I början av valrörelsen såg denna koalition ut att gå mot en klar seger, men opinionen har efter hand förskjutits. Den ekonomutbildade Jens Stoltenberg är gift och har två barn.
Carl I Hagen Missnöjespolitikern är i dag den norska politikens veteran. Han har suttit i stortinget sedan 1973, ursprungligen för det som hette Anders Langes Parti, och sedan, efter en del turer och utbrytningar, för det parti som sedan 1977 heter Fremskrittspartiet (Framstegspartiet). Hagen har varit partiledare sedan 1978, och är därmed den norske partiledare i historien som suttit längst - han är också rekordhållare bland dagens nordiska partiledare. Som ledare för Fremskrittspartiet har han följt en allmän populistisk linje där krav på skattesänkningar och privatiseringar har samsats med betoning av "traditionella värden". Hagen har profilerat sig genom att kräva att de stora oljeinkomsterna ska användas direkt i statsbudgeten, i stället för att som nu i stor utsträckning fonderas för framtiden.
Med tvåsiffriga röstetal bakom sitt parti och sin långa erfarenhet har Hagen blivit en centralfigur i norsk politik, även om övriga partier har försökt markera avstånd. I stort har han stött de borgerliga, men på senare tid har Hagens personliga motvilja mot statsministern gjort att han deklarerat att han aldrig kommer att stödja en ny regering under Bondevik. Carl I Hagen är född 1944. Han är gift och har två vuxna barn.
Norska statsministrar sedan 1945 |
1945-1951: Einar Gerhardsen 1951-1955: Oscar Torp 1955-1963: Einar Gerhardsen 1963: John Lyng 1963-1965: Einar Gerhardsen 1965-1971: Per Borten 1971-1972: Trygve Bratteli 1972-1973: Lars Korvald 1973-1976: Trygve Bratteli 1976-1981: Odvar Nordli 1981: Gro Harlem Brundtland 1981-1986: Kåre Willoch 1986-1989: Gro Harlem Brundtland 1989-1990: Jan P. Syse 1990-1996: Gro Harlem Brundtland 1996-1997: Thorbjørn Jagland 1997-2000: Kjell Magne Bondevik /1998: Anne Enger Lahnstein (tf)/ 2000-2001: Jens Stoltenberg 2001- Kjell Magne Bondevik
|