Sharon och Netanyahu gör upp

Rivaler under lång tid

Publicerad 26 september 2005 - 12:34 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:01

Den bittra ledarstriden i det israeliska högerblocket Likud har pågått under lång tid. I centrum står två politiker med såväl likheter som skillnader.

Båda två har profilerat sig som hårdföra högermän med en oförsonlig linje mot palestinierna. Men medan Ariel Sharon under sin tid som premiärminister har intagit en mera pragmatisk linje, och genomdrivit utrymningen av bosättningarna i Gaza, har Netanyahu profilerat sig allt mer som kritiker av allt som kan uppfattas som eftergifter mot den palestinska sidan.

Och nu har alltså Likuds 3.000 man starka centralkommitté givit Sharon sitt stöd, och avvisat Netanyahus förslag om tidigare primärval, som skulle ha kunnat bana väg för honom till ledarposten.

Avgick som finansminister
Netanyahu lämnade i somras posten som finansminister ? och har sedan koncentrerat sig på att överta posten som partiledare och premiärminister.
"Jag kan inte delta i det här oansvariga initiativet som splittrar folket och skadar Israels säkerhet och som i framtiden kommer att utgöra en fara för Jerusalems enhet", skrev han i samband med avgången.

Tävlat under lång tid
Sharon och Netanyahu har tävlat om makten under lång tid. Den USA-utbildade Netanyahu grundlade sin positition under de år då Sharon satt i en sorts politisk karantän efter attackerna och massakrerna på civila i Beirut 1982, som Sharon ansågs indirekt ansvarig för (även om han satt kvar i Begins och Shamirs regeringar på mindre framträdande poster).

Efter Sharons politiska comeback på 90-talet, då han som bostadsminister ansvarade för utbyggnaden av många bosättningar på de ockuperade områdena, kunde Netanyahu inte undgå att ta med rivalen, då han blev premiärminister 1996.

Två år senare blev Sharon utrikesminister ? dock kortvarigt, eftersom Likud förlorade makten 1999.

Ombytta roller
När sedan Likud återvann makten sedan labourledaren Ehud Barak misslyckats med att komma överens med Yassir Arafat i Camp David, var rollerna ombytta. Sharon blev premiärminister men kunde inte undvika att ge Netanyahu en central post - en kort tid som utrikesminister, sedan som finansminister.

Deras motsättningar har dock fortsatt att vara uppenbara och ofta offentliga, och i somras lämnade alltså Netanyahu regeringen.
Men denna gång misslyckades hans försök att avsätta rivalen.

Källor: NE, BBC, Reuters, TT m fl

Torbjörn Jacobsson
Aktuellt