Ariel Sharon - ständigt i centrum

Publicerad 26 september 2005 - 13:16 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:00

Ariel Sharon har varit en av de centrala figurerna i israelisk politik under flera årtionden.

Född 1928 började han sin karriär som militär, först i kommandoenheten 101 som han ledde i talrika aktioner mot arabiska områden - något som gjorde honom till en hjälte bland många israeler, och till terrorist för palestinierna.

Som armégeneral deltog han i såväl sexdagarskriget 1967 som Yom Kippur-kriget 1973; vid det senare tillfället ledde han det israeliska motanfallet mot Egypten över Suez-kanalen.

Därefter gav han sig in i politiken, och deltog i bildandet av högerblocket Likud 1973.

Som försvarsminister i Menachem Begins Likud-regering 1982 ansvarade han för det israleiska intåget i Libanon, som ledde till att PLO kastades ut från Beirut.

Den kristna högermilisens massakrer på civila i lägren Sabra och Shatila, som Sharon hölls åtminstone delvis ansvarig för, tvingade dock honom bort från posten som försvarsminister och från maktens centrum, även om han fortsatte som minister på minrde bemärkta poster.

1990 blev han bostadsminister och var en drivande kraft bakom en stark utbyggnad av bosättningar på ockuperat område.

I benyamin Netanyahus regering 1996-1999 var han först minister för infrastrukturen, därefter kortvarigt utrikesminister.

Efter valnederlaget 1999 utmanade han Netanyahu och övertog posten som partiledare. När Likud återtog makten 2001 var han den självskrivne premiärministern.

Som premiärminister har han å ena sidan drivit en fortsatt tuff linje mot palestinierna, och å den andra förvånat många genom att driva igenom utrymmandet av bosättningarna i Gaza.

Det är dock få som hävdar att utrymningarna beror på en ändrad politisk grundhållning hos Sharon - i stället handlar det om en bedömning om det taktiskt lämpligaste för att Israel ska kunna behålla sin styrkeposition.

Källor: NE, BBC, TT m fl