Skuldavskrivning - bra sätt att lätta bördorna?

Publicerad 26 september 2005 - 17:24 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:06

Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, har godkänt en plan för att skriva av skulderna för världens 18 fattigaste länder. Lån till ett värde av 310 miljarder ska skrivas av.

Dessutom ska ytterligare 20 länder få stora lånesummor avskrivna, enligt det program som man nu kommit överens om.

Men är detta det bästa sättet att lätta bördorna för världens fattiga? Kommer framtiden nu att ljusna för tredje världen? Därom råder mycket delade meningar.

Kostar pengar
En kritisk synpunkt är att skuldavskrivningar kostar pengar och att dessa pengar oftast består av biståndspengar.

Nationalekonomen Stefan de Vylder anser att de flesta av de allra fattigaste länderna behöver skuldlättnader men anser att större insatser av gåvobistånd skulle kunna vara ett bättre alternativ (dvs bistånd som ges i form av rena gåvor, utan krav på återbetalning).

Skuld på nytt
Ett annat problem med skuldavskrivningar anses vara att det inte leder till förändrat beteende, vare sig hos låntagarländerna eller institutionerna, och att skuldavskrivning bara följs av att länderna försätter sig i skuld på nytt.

På det svenska biståndsorganet Sida menar man att skuldavskrivning är ett bra komplement till andra åtgärder, inte minst ökat bistånd.

HIPC-initiativet
Alla de länder som nu får sina skulder nedskrivna har gått igenom ett första steg av det s.k. HIPC-initiativet. Det går ut på att skriva ned skulderna för de tyngst skuldsatta och samtidigt de fattigaste länderna till en hållbar nivå.

För att överhuvudtaget få skuldlättnader ska länderna i samråd med det civila samhället dessutom ta fram strategier för fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt.

Har kritiserats
HIPC och dess förfarande har kritiserats av frivilligorganisationer, bl.a. för att inte ta hänsyn till annan hållbarhet än den ekonomiska och för att ekonomisk tillväxt prioriteras framför fattigdomsbekämpning.

I dag är tonen dock försiktigt positiv. Samtidigt finns där även en klar skepsis.

-Vi har hittills varit emot de villkor som Världsbanken och Valutafonden ställt för den ekonomiska politik som de fattiga länderna ska föra, säger Krister Holm på Afrikagrupperna.
Privatiseringar, avregleringar och offentliga sektorns storlek borde de fattiga länderna själva få bestämma om, säger Holm.

"Resurser frigörs"
Forum Syd varnar för risken att reguljära biståndspengar kommer att finansiera skuldavskrivningen. Men enligt Sida-chefen Maria Norrfalk ska biståndet totalt sett bli större.

-Nu frigörs resurser i länderna för egen fattigdomsbekämpning, som vårt och andras bistånd kan förstärka. Detta är lite av en historisk möjlighet. Men det måste göras på rätt sätt, annars hamnar vi i en skuldfälla igen, säger hon.

Samtidigt påpekar Nätverket för skuldavskrivning och fattigdomsbekämpning att beslutet i Washington bara omfattar en tiondel av de fattiga ländernas skulder. Varje dag betalar dessa länder runt 800 miljoner kronor i räntor och amorteringar på sina lån.