Svår situation för socialsekreterarna

"Vi kan inte följa lagen"

Publicerad 29 december 2005 - 15:52 Uppdaterad 20 juni 2006 - 12:52

När barn placeras i fosterhem har socialtjänsten skyldighet att förvissa sig om att allt står rätt till i det nya hemmet.
Men detta - och en massa andra uppgifter - hinner socialsekreterarna inte alltid med längre.

Aktuellts gransking visar att socialtjänsten har fått allt mer att göra samtidigt som personalstyrkan har minskat. Vi har besökt Västerås där socialsekreterare säger att de inte kan följa lagen längre.

Efter en omorganisation tidigare i år har arbetsbelastningen ytterligare ökat, för de handläggare som sysslar med det redan svåra uppdraget att placera ut barn och ungdomar i familjehem. Och socialsekreterarna är bekymrade över följderna.

-Det innebär att vi inte har tillräcklig kunskap om de familjer där vi placerar barnen, vi har inte tillräcklig kunskap om hur placeringen fortgår, lagen föreskriver att vi noga ska följa vården och så sker inte i dag, säger en av dem.

-Det står i socialtjänstlagen att vi skyndsamt ska utreda de här problemen kring barn och familjer - och nu blir det en lång väntetid i stället för människor.

Inte unik
Och situationen i Västerås är inte unik. Aktuellts granskning visar att antalet öppenvårdsinsatser för barn och unga har ökat med över 20 procent under de senaste sex åren, till över 50.000 insatser, och ökningen av så kallade heldygnsinsatser för barn och unga är nästan lika stor. (se pdf)

Men detta har skett utan mer personal eller ökade resurser, och krävande omorganisationer är vanliga i många kommuner.

-Man gör väldigt mycket omorganisationer. Man gör det antagligen för att man tror att man ska jobba effektivare och spara pengar. Men vad som händer på kort sikt är att det blir en väldig flykt från socialtjänsten, och så blir det par år av kaos, säger Inger Widén Cederberg, enhetschef Socialstyrelsen.

Påverkar arbetet
I längden kommer naturligtvis en hög arbetsbelastning att påverka kvalitén på arbetet.

-Tyvärr, en hög arbetsbelastning gör också att man lägger ner stor energi på att hålla människor ifrån sig, fast man egentligen kanske började i socialtjänsten för att man var engagerad i att hjälpa och stödja människor, och så gör en pressad arbetssituation att man kanske agerar motsatt, och det är ju ett stort problem.