Mot en rörligare arbetsmarknad?
Med Danmark och "flexicurity" i centrum för debatten
|
|
Publicerad 4 april 2006 - 19:03
Uppdaterad 19 juni 2006 - 14:33
|
Debatten om hur man kan skapa ökad rörlighet på arbetsmarknaden är på väg att ta fart. I diskussionen har Danmarks arbete med s.k. flexicurity stått i centrum. Genom olika satsningar på att kombinera trygghet och rörlighet på arbetsmarknaden har vårt grannland kraftigt reducerat framför allt ungdomsarbetslösheten under de senaste åren.
Ungdomsarbetslöshet 15-24-åringar 2004 (i procent) för ett antal OECD-länder. |
Australien 11,7 Belgien 17,5 Danmark 7,8 Finland 20,8 Frankrike 21,3 Grekland 26,5 Island 8,1 Irland 8,1 Italien 23,5 Japan 9,5 Luxemburg 18,3 Nederländerna 8,0 Nya Zeeland 9,3 Norge 11,7 Polen 40,8 Portugal 15,3 Slovakien 32,7 Spanien 22,0 Sverige 17,0 Tjeckien 20,4 Tyskland 11,7 Storbritannien 10,9 Ungern 15,5 USA 11,8 Österrike 11,0 OECD Europa 18,0 OECD Världen 13,4 Mer statistik hos OECD OECD Men idén om flexicurity (Flexibility och Security) lanserades tidigare i Nederländerna. Redan 1998 infördes där den s.k. Flexibilitets- och Trygghetslagen. Den innehöll flera led. För att underlätta rörligheten gjorde man det lättare för arbetsgivarna att använda tidsbegränsade anställningar, och uppsägningsregler. Å andra sidan infördes regler om att flera följande korttidsanställningar kunde övergå i fast anställning, och att avtal med bemanningsföretag också räknades som anställning. Mer om den holländska lagen Väckte intresse De holländska erfarenheterna väckte intresse i flera länder, där man ställdes inför problemet att kombinera behovet av rörlighet på arbetsmarknaden med trygghet för de anställda, och svårigheterna att slussa in de unga på arbetsmarknaden. Ett av de länder som visade störst intresse var Danmark som redan genomfört en del avregleringar på arbetsmarknaden (OECD rankar Danmark i den fjärdedel av medlemsländerna som har de liberalaste reglerna för uppsägning). Stor rörlighet Danmark har traditionellt en stor rörlighet på arbetsmarknaden; omkring 10 procent av arbetstillfällena nyskapas respektive försvinner under ett år, enligt Danmarks Ekonomiska Råd. Den flexicurity-policy som genomförts de senaste åren har tre delar: - Liberala uppsägningsregler (flexibility-delen) - Höga ersättningsnivåer för arbetslösa (security-delen) - En aktiv arbetsmarknadspolitik, framför allt med olika former av utbildning Kostnaderna för rörligheten har i stor utsträckning tagits av staten. Danmark satsar nu nästan dubbelt så mycket som Sverige på arbetsmarknadspolitik och a-kassa mätt som andel av BNP. Tanken är dock att den höga rörligheten på sikt ska gynna även statskassan, genom att arbetsmarknaden fungerar bättre och skatteintäkterna ökar. Mer info om flexicurity från det danska arbetsmarknadsministeriet. Arbetslösheten ned Faktum är också att arbetslösheten de senaste åren har minskat kraftigt och rörligheten på den danska arbetsmarknaden ökat. Danmark har i dag sin lägsta arbetslöshet på 30 år. Särskilt tydligt är det goda läget bland de yngre; i gruppen 16-24 är siffran 3,2 procent, bland 25-29-åringar 5,7 procent. Det är den lägsta siffran i hela OECD. Flexicurity-tänkandet har inte undandragit sig kritik. Det handlar dels om att det anses gynna de mest attraktiva på arbetsmarknaden, dels att det för en skulle kunna löna sig att inte jobba. Anhängarna menar dock att fördelarna överväger. Lyfts fram som föredöme Om den goda arbetsmarknaden är ett resultat av flexicurity eller av den rådande högkonjunktur som också gynnat de många danska småföretagen är inte lätt att avgöra. 
Hans Karlsson
Det hindrar inte att den danska modellen nu lyfts fram i EU:s arbetsmarknadsdiskussion som ett föredöme, som bl.a. diskuterats vid ett möte mellan arbetsmarknadsministrarna i Villach i Österrike i januari i år, där även Hans Karlsson deltog.
Det uppges också ha varit det danska exemplet som inspirerat den franska regeringen till det så omstridda CPE-lagförslaget (se faktaruta nedan) Svenskt intresse Och intresset växer också i Sverige, där regeringen trots höga ambitionsnivåer inte lyckats få ned arbetslösheten till de nivåer man ställt i utsikt i tidigare valrörelser. En förespråkare för en mer flexicurity-orienterad arbetsmarknadspolitik är den tidigare LO-utredaren Jan Edling, som redan år 2000 i en debattartikel förespråkade ett sådant synsätt. "Det är hög tid att bryta den enfaldiga diskussion som pågått kring de arbetsrättsliga frågorna" skrev han då, och förespråkade en konstruktiv dialog för att bejaka både de anställdas krav på trygghet och arbetsgivarens önskan om flexibilitet. Kanske är den dialogen nu på väg. I centrum för den franska debatten, med dess massprotester och stundtals våldsamma aktioner, står CPE-förslaget. CPE innebär en ny anställningsform för unga under 26 år. Den ingår i en lag som röstades igenom av nationalförsamlingen nyligen, och är tänkt att underlätta för företag att nyanställa unga. CPE är en tillsvidareanställning, men arbetsgivaren kan ändå säga upp den anställde när som helst de två första åren, utan att ange något skäl. Därför är många kritiska och menar att CPE i stället försvagar de ungas situation på arbetsmarknaden. I de förändringar som president Chirac föreslog i sitt TV-tal i förra veckan ingår att halvera tiden till ett år. Lagen är avsedd att gälla i företag med färre än 20 anställda.

|