Fruktlösa medlingsförsök i Darfur

Publicerad 6 april 2006 - 14:45 Uppdaterad 2 oktober 2006 - 21:10

Darfur-konflikten mellan afrikanska och muslimska grupper i Sudan har pågått flera år och kostat hundratusentals liv. Försöken från omvärlden att mäkla fred har gång på gång misslyckats.

Muslimerna utgör 70 procent av Sudans befolkning och de dominerar främst i den norra delen av landet. Därtill utövar 20 procent afrikanska religioner och cirka tio procent är kristna.

Den ekonomiska, politiska och sociala dominansen från muslimerna i norr har innan konflikten i Darfur utlöst två inbördeskrig i landet, 1972 och 1983.

Striderna i Darfurregionen i västra Sudan blossade upp i februari 2003 då två afrikanska rebellgrupper tog till vapen mot mål med koppling till den arabiskdominerade centralregeringen i huvudstaden Khartoum. Rebellerna i den fattiga regionen kände sig missgynnade jämfört med den arabiska befolkningen och menade att jordbrukarna förföljdes av regimen.

Etnisk rensning av arabisk milis
Regeringen svarade med att sätta in stora truppstyrkor och regeringsstödda milisgrupper. Det resulterade i sin tur i strider mellan rebellgrupperna och den arabiska milisen, janjawid. Lokalt handlar konflikterna om mark och bete i området. Janjawidmilisen har bland annat attackerat lokalbefolkningen och utfört etnisk rensning av bönderna i Darfurregionen.

Konflikten i Darfur har hittills kostat flera hundratusen människors liv och tvingat omkring 2 miljoner människor på flykt, främst till grannlandet Tchad. Cirka 14.000 hjälparbetare finns i området och försöker ge mat och tak över huvudet åt människor som är på flykt från sina hem.

Tchad har i gränsområdet en liknande etnisk sammansättning som Sudan. Därför har det funnits en oro att konflikten ska sprida sig över gränsen.

FN: Darfur en humanitär kris
FN har kallat Darfur för "en av världens största humanitära kriser" och hävdat att båda sidor av konflikten har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten. Men FN vill inte beskriva händelserna som folkmord, till skillnad från exempelvis USA, och har fått kritik för för sin passivitet.

Den 28 maj 2004 skrev rebellerna och regeringen under ett avtal om eldupphör, men trots att FN beslutade att utöka sina fredsbevarande styrkor i området blev freden bräcklig. Även Nigeria och Rwanda skickade trupper till området.

I mars förra drog FN tillbaka all utländsk personal i Darfur på grund av den bristande säkerheten och beslutade samtidigt om ett begränsat vapenembargo mot Sudan och sanktioner mot enskilda individer. Men ännu har ingen person straffats av FN, delvis beroende på att Kina har stora oljeintressen i Sudan och därför är emot tuffare sanktioner.

Splittring bland stridande grupper
Kort därefter inledde Internationella brottmålsdomstolen ICC en utredning om brott mot mänskliga rättigheter i Sudan. ICC har nu meddelat FN:s säkerhetsråd att det finns tillräckliga bevis för dödande, våldtäkter och förstörelse för att väcka åtal mot misstänkta krigsförbrytare. Men på grund av att konflikten fortfarande pågår har utredningarna inte kommit särskilt långt.

Det senaste halvåret har våldet tilltagit igen. Samtidigt har skiljelinjen mellan rebellerna och den arabiska milisen, understödd av regeringsstyrkor, blivit mindre tydlig på grund av splittring på båda sidor.

I januari i år gick Afrikanska unionen i princip med på att överlåta ansvaret för fredsstyrkan i Darfur till FN, men den sudanesiska regeringen motsätter sig detta. Reaktionen kom också från tusentals sudaneser som demonstrerade i huvudstaden Khartoum mot att en FN-styrka ska komma in i landet.

Teresia Dunér, SVT Text och webb

Källor TT, DN, BBC

Karta över Sudan och Darfurregionen