Anna Lindh och Torsten Nilsson blev båda utrikesministrar. Men för de senaste SSU-ordförandena har den politiska karriären gått trögare.

SSU inte längre regeringens plantskola

Publicerad 7 april 2006 - 14:09 Uppdaterad 19 juni 2006 - 14:33

En gång i tiden var ordförandeposten i SSU en garanti för en framtid som minister. Men sedan 1990 har ingen ordförande nått Rosenbad.

Redan på 30-talet var SSU-basen en tung företrädare för socialdemokratin. Då var till exempel blivande utrikesministern Torsten Nilsson ordförande för SSU i sex år.

Men så är det inte längre. Den senaste SSU-ordföranden som nått s-toppen var Anna Lindh som ledde förbundet mellan 1984 och 1990. Det blev en språngbräda för den framtida politiska karriären som gick via en borgarrådspost i Stockholm och riksdagen till Rosenbad. Hon blev utnämnd av Ingvar Carlsson till miljöminister 1994 och fyra år senare blev hon Sveriges utrikesminister. I likhet med sin företrädare Jan Nygren var hon även påtänkt som partiledare innan hon mördades i september 2003.

Men för dem som avlöste henne som ledare för SSU har det gått sämre. Först ut var nuvarande ABF-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson (SSU-ordförande 1990-95). Han har visserligen arbetat som informationschef hos socialdemokraterna och utfört utredningsuppdrag åt regeringen, men någon ministerpost har han hittills inte haft.

Därefter höll Niklas Nordström i ordförandeklubban mellan åren 1995 och 1999. Han är numera fritidspolitiker i Nacka kommun och ersättare i Stockholms läns landsting. Sedan flera år tillbaka har han istället för en politisk karriär arbetat inom näringslivet och är nu marknadsdirektör för pensionsbolaget KPA.

På SSU-kongressen 1999 valdes Mikael Damberg med minsta möjliga marginal till ordförande. Sedan 2002 sitter han i riksdagen och är ledamot i utbildningsutskottet och suppleant i försvarsutskottet. Han är även ordförande för socialdemokraterna i Stockholms län och har tidigare arbetat som politiskt sakkunnig åt Göran Persson och Thage G Peterson.

Han lämnade över ordförandeposten till Ardalan Shekarabi 2003, som ganska snabbt hamnade i hetluften sedan det visade sig att valkampanjen hade finansierats med pengar som var avsedda för ett integrationsprojekt. För detta fick han skarp kritik av revisorerna. En tid senare briserade nyheten om att SSU:s medlemssiffror var kraftigt överdrivna. I en desperat kamp mellan en höger- och en vänsterfalang inom förbundet hade lokala föreningar fuskat med medlemsantalen för att få fler röster i kongressen.

Shekarabi lämnade uppdraget som SSU-ordförande sommaren 2005 och därefter tog Anna Sjödin över.

Teresia Dunér, SVT Text och webb

Källor: TT, NE, Regeringen mfl

• Tweet