Castro - en långlivad statschef

Publicerad 1 augusti 2006 - 13:47 Uppdaterad 1 augusti 2006 - 14:02

Kubas president Fidel Castro är en av världens mest långlivade statschefer med sina 47 år vid makten. Bara Thailands kung Bhumibol Adulyadej och Storbritanniens drottning Elizabeth II har suttit längre.

Själv säger han sig ha överlevt över 600 mordförsök iscensatta av CIA eller exilkubaner i USA.

De senaste åren har det spekulerats i hans hälsotillstånd efter flera incidenter. 2001 förlorade han medvetandet under ett tal och 2004 snubblade han inför tv-kamerorna och fick frakturer på både armbåge och knä.

Väpnad kamp
Fidel Castro kom till makten i januari 1959 efter ett gerillakrig mot general Fulgenico Batistas regim som inleddes i slutet av 1956.

Castro, som föddes i en förmögen familj, blev redan som universitets-studerande politiskt aktiv. När Batista 1952 tog makten i en statskupp blev Castro övertygad om att en väpnad kamp för reformer var nödvändig.

Sommaren 1953 angrep Castro och ytterligare ett 100-tal anhängare en kasern i Santiago de Cuba. Attacken misslyckades och många av anhängarna dödades. Castro fängslades och frigavs 1955.

Han begav sig till Mexiko och grundade den revolutionära 26 julirörelsen.

Ökat Sovjetberoende
Efter revolutionen råkade han i konflikt både med förmögna kubaner och mäktiga amerikanska intressen. Revolutionens folkliga karaktär befäste dock Castros position i Kuba och förvandlade honom till ett revolutionärt föredöme i Latinamerika.

1961 deklarerade han officiellt en marxistisk ståndpunkt.

Castros försök under 60-talet att göra revolutionen kontinental misslyckades. Enpartisystemet och den ekonomiska stagnationen ledde till ett ökat beorende av Sovjetunionen.

Ortodox diktatur
Castro tog ställning för den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. Han fortsatte under 70-talet att också internationellt spela en viktig roll, bland annat genom sitt stöd till de marxistiska regimerna i Angola och Etiopien.

Efter de stora politiska förändringarna i öst 1989 har Castros personpräglade men ideologiskt ortodoxa diktatur framstått som alltmer isolerad, även om en begränsad privat sektor tillåtits för att få bukt på den ekonomiska krisen.

Källor: Nationalencykopedin, TT och Reuters.