Ungernrevolten tidigt varsel om 1989

Publicerad 22 oktober 2006 - 12:36 Uppdaterad 23 oktober 2006 - 17:07

Med Pragkuppen och kommunisternas maktövertagande i Tjeckoslovakien i februari 1948 hade järnridån definitivt delat Europa. Fem år senare måste sovjetiskt pansar för första gången ingripa för att hålla ihop den kommunistiska halvan.

Då, i juni 1953, tre månader efter Stalins död, strejkade arbetarna i Östberlin. De krävde inte bara bättre villkor utan också Tysklands återförening.

När avstaliniseringen inleddes i februari 1956 med Chrusjtjovs hemliga tal vid det sovjetiska kommunistpartiets kongress öppnades ventiler som skulle släppa ut frustration och missnöje men som ändå inte kunde eliminera riskerna för explosioner.

Bäddat för revolter
De massiva satsningarna på tung industri, bristen på konsumtionsvaror och jordbrukets kollektivisering tillsammans med militariseringen, skådeprocesserna och terrorn mot oliktänkande bäddade för revolter.

När missnöjet kulminerade i Ungern på hösten 1956 var en av utgångspunkterna solidaritet med protesterna i Polen under sommaren. Där slog militär i juni ner ett arbetaruppror i Posnan. Ungrarnas egna försiktiga försök att luckra upp sovjetkommunismen hade då misslyckats. Imre Nagy hade avsatts som premiärminister 1955 och ersatts av stalinisten Matyas Rakosi.

Det andra stora försöket efter Ungernrevolten att reformera kommunismen slogs ner 1968, när samtliga Warszawapaktsstater utom Rumänien deltog i eller stödde ingripandet i Tjeckoslovakien.

1970 utbröt oroligheter i flera polska städer, bland andra Gdansk, där arbetare sköts ihjäl. Tio år senare grundades där den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet och efter ytterligare nio år föll muren.

Källa: TT

• Tweet