De första 100 dagarna

Spelet om ministerposterna

Publicerad 12 januari 2007 - 17:47 Uppdaterad 12 januari 2007 - 23:01

Fördelningen av posterna i regeringen kan beskrivas som ett kortspel, men mycket speciella regler.

Med facit i hand kan vi rekonstruera spelet om ministerposterna - ett spel där Fredrik Reinfeldt och moderaterna tar hem storslam.
De fyra partiledarna bestämde att fördela ministerposterna enligt en metod som uppfanns av en belgisk jurist från 1800-talet, Victor d'Hondt. (se faktaruta)

Reinfeldt tar emot med en spelplan där alla statsrådsposter är markerade. Han är både spelledare och deltagare.
d'Hondt ger honom rätt att lägga ut först. Det första valet är givet: statsministerposten till honom själv. Men d'Hondts modell ger honom också andra utlägget - på grund av moderaternas storlek.

Han väljer det mäktiga finansdepartementet, där Anders Borg blir finansminister.
-Fredrik och Anders har ju jobbat mycket intimt ihop. Fredrik har ett stort förtroende för Anders, och Anders har gjort ett bra jobb. Men det är klart att det fanns andra namn som man kan nämna, säger Maud Olofsson.
Reinfeldt själv konstaterar att det inte vara någon slump:
-Det är klart att det var viktigt för mig att den politik vi hade utvecklat också blev alliansens politik, säger statsministern.

Göran Hägglund hade velat bli finansminister.
-KD är inte bara ett parti som vill väl, utan ett parti som också behärskar frågor som rör det som vi ibland brukar kalla för hårda frågor, det som rör ekonomi och organisation och så vidare.
Men han får aldrig chansen - det är inte hans tur att spela ut än.
Nu är det i stället Maud Olofssons tur, eftersom centern blev näst störst i valet.
Statusjobbet som utrikesminister är ledigt men lockar henne inte. Hon väljer näringsdepartementet, med frågor partiet profilerat sig på i valrörelsen

Sedan är det Lars Leijonborgs tur och honom frestar utrikesdepartementet.
-Ja, det kan jag ärligt säga. Men ur folkpartiets synpunkt så var det en dålig lösning. Så av det skälet sa jag till Fredrik att jag inte av särkilt intresserad av att bli utrikesminister.

Leijonborg väljer i stället efter sitt partis profilfråga: Utbildning.
Och kd-ledaren Göran Hägglund, hänvisas till att göra ett liknande val och blir socialminister.

-Det var rätt naturligt vilket parti som skulle ta vilka frågor. När vi presenterade alliansen så pratade vi om våra hjärtefrågor och det var dom som uppskattade att centern drog småföretagarfrågorna . Man kunde också se att folkpartiet profilerade utbildning, kd vård och omsorg, medan moderaterna tog det sammanhållande och den ekonomiska politiken, kommenterar Maud Olofsson.

Nu slår moderaternas storlek åter igenom. Tillämpningen av d´Hondts metod gör att Reinfeldt får lägga tre kort på raken.
Det blir först utrikesdepartementet till Carl Bildt.
Och eftersom posten som arbetsmarknadsminister ska bli så viktig för den nya moderata politiken, därför hamnar ett kort där -Sven Otto Littorin.
Den tunga justitiedepartementet går till Beatrice Ask, en av fåveteraner från den förra borgerliga regeringen.
Så fortsätter spelet. Reinfeldt har tolv utlägg, Olofsson fyra, Leijonborg och Hägglund vardera tre.
Men - så dyker nånting upp som tvingar Reinfeldt gå ifrån Victor d?Hondts formel.

Folkpartiledaren formulerar problemet:
-Det vore ju oacceptabelt om en regering hade tillträtt 2006 utan någon person som var född utanför Sverige. Det hade ju givit en helt orimlig bild av dagens Sverige,

Det är egentligen Reinfeldt som ska bidra med en invandrad minister. Men den kandidat som han har, Anna Ibrisagic, har inte varit svensk medborgare de tio år som krävs för att bli statsråd, så plötsligt sitter Leijonborg med trumf på hand: Nyamko Sabuni, som får ansvar för integration och jämställdhet.

Reinfeldt får ge bort ett utlägg till Leijonborg, formeln är bruten, och Göran Hägglund med bara tre utlägg känner sig orättvist behandlad.
-Det var naturligtvis den position som jag intog, att jag tyckte att det var så liten skillnad mellan partierna att utfallet hade kunnat bli fyra statsråd för centern, folkpartiet och kristdemokraterna.

Då hade moderaterna fått avstå två platser och det var de inte beredda att göra.

Statsvetaren Tommy Möller kommenterar:

Tommy Möller -Jag är lite förvånad över att man i stort sett har tillämpat en strikt matematiskt proportionell fördelningsprincip av ministerposterna, vilket ju gör att moderaternas dominans blev påfallande stor. Lägger man därtill till fördelningen av de tunga posterna blir ju den här bilden ännu tydligare. Moderaterna har inte bara fått statsministerposten utan finansministerposten, utrikesministerposten, justitieministerposten och ytterligare några tunga poster.

-Om något eller några av partierna hamnar i opinionsmässig motvind kommer det att uppstå oro i leden och det kommer att fresta på samarbetet. Och mot den bakgrunden, för den situationen tror jag kommer att uppstå, mot den bakgrunden hade det varit politiskt klokt av moderaterna att ge de andra partierna ett större antal statsrådsposter, tyngre statsråd. Så jag är lite förvånad över den bedömningen man gjorde, säger Möller.

• Tweet