Presidentvalet ett vägval

- liberal är ett fult ord

Publicerad 10 april 2007 - 21:16 Uppdaterad 3 maj 2007 - 21:26

Årets presidentval i Frankrike betraktas av många som ett av de viktigaste under den femte republikens historia, dvs sedan 1958, då general de Gaulle kom till makten och ändrade konstitutionen så att Frankrike fick en stark presidentmakt.

Franska folket ska välja en president efter tolv år av "chiracism". Den nuvarande presidenten Jacques Chirac, som suttit i tolv år, ställer ju inte upp i detta val.

Vilken kandidat, som slutligen röstas fram till seger i andra omgången den 6 maj, visar också vilken väg de franska väljarna vill att deras land går inför framtiden. Det handlar bland annat om hur globaliseringen och utflyttningen av företag ska mötas men också om invandring och nationell identitet.

Nicolas Sarkozy, den kandidat som så gott som hela tiden legat främst i opinionsundersökningarna, är också den av kandidaterna som väcker mest känslor. Man talar om att han skrämmer många med sitt tal om ett brott (rupture) med det förflutna.

Är han liberal på det anglo-saxiska sättet när han talar sig varm mot 35-timmars veckan och hyllar det "Frankrike som stiger upp tidigt på morgonen"? Är han en lättvariant av högerextremisten Le Pen med sitt tal om att förorten ska rensas på "slödder"?

Liberal är ett fult ord
En egenhet i fransk politik är att "liberal" närmast är ett skällsord. Det står för globalisering och frihandel med åtföljande utflyttning av arbetsplatser. Det står för minskade jordbrukssubventioner och försvagning av statens makt.

Flera av kandidaterna på både höger- och vänsterkanten är uttalat "antiliberala".

Det är här chansen finns för mittenkandidaten Francois Bayrou. Han ses av många som den ende som kan ge Sarkozy en match. Dessutom kan han accepteras av väljare till höger om mitten som inte vill rösta socialistiskt men som skräms av Sarkozy.

Men ett sådant scenario förutsätter att Bayrou går till andra omgången, vilket enligt honom själv skulle sända en chockvåg genom det politiska etablissemanget.

Han understryker dock att det skulle vara en angenämare chockvåg än den som kändes vid första omgången i presidentvalet 2002, då högerextremisten Jean-Marie Le Pen slog ut socialisternas kandidat Lionel Jospin.

Örjan Magnusson, SVT Text & webb

• Tweet