Pakistanska religiösa studenter målar Röda moskén i huvudstaden Islamabad röd igen efter att regeringen målat den gul.

Röda moskén åter i centrum för det politiska våldet

Pakistan går mot en instabil politisk framtid

Publicerad 27 juli 2007 - 20:17 Uppdaterad 27 juli 2007 - 22:06

Röda moskén i den pakistanska huvudstaden Islamabad står åter i centrum för maktkampen mellan politisk radikal islam, eller moskéns koranskola, och president Pervez Musharrafs militärstödda regim.

Minst 13 människor dödades av en självmordsbombare i dag när moskén åter öppnade efter striderna i juli då cirka 100 människor dödades under arméns stormning.

Det var i början av juli som radikala studenter vid Röda moskéns koranskola ockuperade området efter att spänningen i stigit under ett par månader. Studenterna hade då försökt genomdriva strikt islamisk lag i närområdet, bland annat vandaliserades musikaffärer och kvinnor som anklagats för prostitution greps.

Det dröjde inte länge innan gatustrider utbröt med polisen.

Krisen kulminerade efter långa förhandlingar med att armén tog sin in på moskéområdet och eldstrider utbröt.

Imam jagades bort

När moskén, numera i persikofärg, åter öppnades för fredagsbön i dag blev det bråk direkt mellan kravallpolis och uppretade män som hade jagat bort den imam som presidenten tillsatt i moskén.

Män ur den arga folkhopen började också måla moskén röd igen. De protesterande uppmanade till en islamisk revolution och knuffade ut journalister från byggnaden. Lite senare slog en självmordsbombare till och 13 dödades och 50 skadades, de flesta poliser, enligt BBC.

Moskén har stor symbolisk betydelse

Konflikten vid moskén engagerar flera politiska läger och militanta extremistiska grupper. Terrorornätverket al-Qaida uppmanade efter stormningen av Röda moskén pakistanier att revoltera mot presidenten. "Musharraf och hans jakthundar har fläckat er heder i korsfararnas och judarnas tjänst", sade al-Qaidas andreman Ayman al-Zawahiri i uttalandet som riktades till det muslimska prästerskapet och andra trosutövare i landet.

Islam är den helt dominerande och statsbärande religionen i Pakistan och en tredjedel av befolkningen följer islams föreskrifter till punkt och pricka.

Och oroligheterna har spridit sig i landet sedan stormningen med flera attacker mot regeringssoldater och bombattentat med många döda. I området längs gränsen mot Afghanistan finns lokala stamledare som vill styra ostört, al-Oaida sympatisörer, talibaner som gör räder in i Afghanistan och rebeller som attackerar soldater och poliser.

Formellt styrs området av centralmakten i Islamabad men i praktiken råder självstyre.

Någon stabil demokrati har aldrig lyckats etablera sig i Pakistan. Och Benazir Bhutto, ledare för Pakistanska folkpartiet och tidigare premiärminister i Pakistan men numera i exil, sade i ett tal den 20 juli att "..,militär diktatur göder de extremistiska krafterna genom att dess regering inte kan ställas till svars, inte är representativ, är odemokratisk och inkapabel att uppfylla det härliga pakistanska folkets strävanden.", med tydlig adress till sin politiska rival Musharraf.

Hon har sagt att hon kan tänka sig att ställa upp för en tredje ämbetsperiod i det kommande parlamentsvalet.

Pakistans vacklande demokrati

Perioder av bräcklig demokrati har varvats med mer eller mindre auktoritärt militärdominerat styre. Olika regimer har försökt att befästa sin makt genom grundlagsändringar, vilket har lett till en författning som liknar ett lapptäcke.

President Pervez Musharraf. När general Pervez Musharraf genomdrev en militärkupp 1999 fick han stora möjligheter att ändra i författningen, men först efter att ett antal domare bytts ut i den Högsta domstolen,(HD). Då utlovade han också "äkta" demokrati, lag och ordning och ekonomisk tillväxt.

Pakistans feodala samhällssystem har inte heller främjat något folkligt inflytande över politikens utformning. Militären, storgodsägare, klanledare och under senare decennier rika industriägare är de grupper som satt sin prägel på landets styre.

De politiska partierna är i regel uppbyggda kring starka personligheter snarare än politiska idéer. Vänster och höger, islamister och sekulariserade politiker har kunnat samsas i omaka allianser, som lätt splittrats när det blivit politiskt fördelaktigt att söka nya samarbetspartner.

Inför val, regeringsbildningar eller när regeringen varit på fallrepet har de större partierna öppet ägnat sig åt att köpa över politiker från motståndarsidan. (Källa: Landguiden)

President Musharraf är pressad

Inför parlamentsvalet i oktober 2002 utnyttjade Musharraf de närmaste diktatoriska befogenheter, som den Högsta domstolen gav honom 1999 då den accepterade kuppen i efterhand.

Han tog sig bland annat rätten att upplösa det folkvalda parlamentet, att via dekret ensam göra nya grundlagsändringar samt utse militära chefer och Högsta domstolens medlemmar de närmaste fem åren. Tidigare hade HD uppmanat honom att införa civilt styre igen.

Konflikten med Högsta domstolen har dock eskalerat den senaste tiden sedan han i våras avskedade domstolens högsta domare Iftikhar Muhammad Chaudhry. Men för en vecka sedan upphävde HD hans beslut och Chaudhry återfick sin post. Politiska bedömare tolkade detta som ett hårt bakslag för Musharraf.

Chaudhry har bl.a. utrett hundratals fall av "försvinnanden" som kopplas till Musharrafs säkerhetstjänst och kriget mot terrorismen i allians med USA. Chaudhry har starkt stöd hos den liberala opposition som nu vänt sig mot presidenten.

Musharraf är i nuläget hårt pressad från flera håll, samtidigt som han försöker hantera de radikala militanta islamisterna vill USA att han ska agera vid gränsen mot norr där talibanerna utnyttjar det befintliga maktvakuumet för att strida mot Nato-styrkor, Isaf-soldater och den afghanska regeringen. Talibanerna har också nått en viss framgång, president Hamid Karzai har långt ifrån kontroll över det afghanska territoriet.

Och i Baluchistan i sydväst har gamla separatistiska krav rests på nytt sedan början av 2005.

USA har också dels signalerat om en intervention i Pakistan som ett led i sitt krig mot terrorismen och dels utlovat militärt stöd till den pakistanska armén. Den pakistanska regeringen har protesterat kraftigt, väl medveten om att de radikala islamisterna i landet avskyr sitt lands stöd till USA.

Islam som rättesnöre

Islam är numera statsreligion, men arbetet med att införa islamisk lag, sharia, som juridiskt rättesnöre under 1980- och 1990-talen ledde till svåra motsättningar. Genom att politisera religionen skapade makthavarna söndring i samhället och den relativa harmoni som rått mellan olika religiösa riktningar försvann.

Den kraftiga islamiseringen gynnade också en framväxt av våldsinriktade extremistgrupper. Inte förrän Pakistan hösten 2001 ställdes under tryck att ansluta sig till USA:s krig mot terrorismen började staten försöka stävja ytterlighetsrörelsernas verksamhet.

Ingripandena mot extremister kan dock sägas ha varit halvhjärtade; ett uttryck för splittringen i den pakistanska statsledningen där ledande militära grupper sympatiserar med de islamiska fundamentalisterna.

Det pakistanska skolväsendet är ett av de mest eftersatta i Asien och många barn får ingen utbildning alls, den främsta orsaken fattigdomen. Och det är en av anledningarna till att antalet koranskolor, som drivs av religiösa partier eller stiftelser, har ökat kraftigt sedan 1980-talet.

Bildandet av koranskolor har stimulerats av den islamisering av samhället som staten har underblåst och omvänt bidragit till att sprida religiös fundamentalism i samhället. Staten har dock försökt satsa på skolan de senaste åren. (Källa: Landguiden)

Magnus Kryssare, SVT text & webb

• Tweet