Per Enerud, SVT:s korrespondent i Jerusalem:

Hebron en mardröm

Publicerad 7 augusti 2007 - 10:40 Uppdaterad 7 augusti 2007 - 13:48

Tiotals människor har skadats i en israelisk operation i staden Hebron på Västbanken. Men den här gången är det inte palestinier som möter armén, utan judiska bosättare.

Den militanta bosättarrörelsen har blivit ett allt större problem för Israel - alla försök till fredsöverenskommelser omöjliggörs av att bosättarna anlägger hus på ockuperat land, i strid med folkrätten och även med de överenskommelser staten Israel träffat med grannländerna och palestinierna.

Många beredda dö för Hebron
Hebron kan inte kallas för annat än en mardröm. En stor stad - som Norrköping, ungefär, med en järnridå rakt igenom centrum. Ett öde ingenmansland. Knappast någonstans är spänningen värre mellan bosättare och palestinier än i den här staden. En stad som både judar och muslimer betraktar som helig, helig, helig. Så helig att alla är beredda att dö och döda för dess skull.

Här finns patriarken Abrahams grav. Abraham var gift med Sara. De var gamla - Sara var över 90 och hade inte fött några barn. Men Gud sa att hon skulle föda en son. Sara tyckte det här verkade lite svårt att tro och skrattade åt Guds tokigheter: "Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?" (1 Mos. 18:12)

Hur som helst så var det inga problem för Gud att justera lite i den biologiska klockan, och Sara upptändes uppenbarligen av lusta, trots att Abraham var gammal, och födde Isak.

Nu var det så att Abraham redan hade en son, med tjänstekvinnan Hagar: Ismael.

Intolerans och hat
Och de båda folken här i regionen räknar Abraham som sin stamfar. Isak är stamfar till judarna, Ismael är arabernas stamfar. Alltså: Bägge hävdar rätten till Hebron, Abrahams stad. Det kan vara värt att notera att Bibeln uttryckligen talar om att de båda halvbröderna lät begrava sin far tillsammans - kolla själv i 1 Mos. 25:9. Bibeln har en hel del resonemang kring vänskapen mellan bröderna och deras familjer.

Men brödernas barn kan alltså inte samsas om Hebron. Hebron är en mardröm av intolerans och hat. Palestinier och judar bor tätt ihop - på stenkastavstånd, och bosättarrörelsen här gör allt för att flytta fram de judiska positionerna. På många håll är bosättarrörelsen ganska stillsam - ofta rör det sig om unga människor som söker ett billigt boende. Men just här, vid patriarkens grav, är bosättarna aggressivare än på andra håll.

Bosättarna brukar inte gärna ställa upp på intervjuer, i synnerhet inte just de som sökt sig till Hebron. David Wilder är bosättarnas talesman. En trevlig man i femtioårsåldern, med ett välansat skägg och en respektingivande Glockpistol i bältet. Vi träffade honom i fredags, ett par dagar innan evakueringen inleddes, men en vecka efter det datum som husen skulle vara utrymda.

-Hebron är Israels första stad. Hit kom Abraham när han fått löftet från Gud om ett land som flyter av mjölk och honung. Här finns Abrahams grav, här finns Saras, hans hustrus grav. I sjuhundra år var Hebron förbjudet område för oss judar - och för er kristna också, för den delen! Jag kan inte förstå varför inte judar skulle få bo i judarnas land!

Bosättare mot armén
I dag står judar mot judar. Israeliska armén har satt in en mycket stor truppstyrka för att vräka de två judiska barnfamiljerna. Flera hundra bosättare och deras anhängare står emot armén, och det har kommit uppgifter om att tiotals människor är skadade. För armén är det här en oerhört svår operation. Rent militärt är det naturligtvis ingen match för den välutrustade och vältränade israeliska armén att lyfta bort ett tiotal svagt beväpnade civilister, men politiskt och moraliskt är det här enormt känsligt. Åtskilliga soldater vägrar delta, och ett tiotal, varav flera officerare, har fängslats för ordervägran.

-Det är tragiskt, säger David Wilder. Jag pratade med en pojke i en av familjerna, och han kunde inte förstå. Han frågade hela tiden: men är det verkligen VÅR armé som kommer för att tvinga oss att flytta? Är det judarnas armé? Hur kommer det sig att dom vill skjuta på oss?

Hagit Ofrit är en av aktivisterna i den israeliska fredsrörelsen, hon beskriver sig som en israelisk patriot.

-Bosättarna skadar Israel. Israels yttersta intresse är fred med våra grannar, och det bosättarna gör, omöjliggör alla tankar på fred. Alla de överenskommelser vårt land träffat med palestinierna och grannländerna blir meningslösa eftersom bosättarna envist vägrar åtlyda dem. Och ingenstans är bosättarna extremare och farligare än i Hebron.

"Huset är mitt liv"
Orsaken till problemen är att bosättarna och palestinierna bor så tätt inpå varandra. Vi möter familjen Abu Ayshe, som nästan dagligen utsätts för stenkastning och trakasserier från grannarna. Hela deras hus är inbyggt i en bur för att skydda familjen. Barnen kan inte gå ut, och om de någon gång skulle vilja ha gäster, måste de ansöka om passersedel och militäreskort från arméposten längre bort på gatan. Jag frågar varför de helt enkelt inte flyttar.

-Det här huset är mitt liv, säger Tair Abu Ayshe.

-Min far byggde det, jag har lagt ner pengar på att göra det till ett bra hem för min familj. Varför skulle inte jag få bo i mitt eget hem?

Vräkningen av bosättarna i dag påverkar inte på minsta vis familjen Abu Ayshes situatione, och de vräkta bosättarna kommer utan tvivel att återvända inom några veckor till samma ställe. Och Hebron, en helig stad för både judar och araber, kommer även i fortsättningen att vara en plats för hat och oförsonlighet, än för andakt och försoning mellan två folk som härstammar från två söner av samma far.

SVT:s utsända på besök hos familjen Abu Ayshe, där barnen inte får gå ut. Fotografen Sergio Albronoz i förgrunden. Foto: Per Enerud

En mur i Hebron. Foto: Per Enerud

Per Enerud

• Tweet