Tsunamidebatten rullar vidare

"Freivalds och Persson inte välkomna till ceremonierna"

Publicerad 27 september 2005 - 13:25 Uppdaterad 20 juni 2006 - 15:13

När ettårsdagen av tsunamikatastrofen närmar sig, och planeringen för de minnessceremonier som ska hållas tar form, har debatten kring myndigheters och politikers agerande tagit fart igen.

Bland anhöriga har man framfört krav på att framför allt utrikesminister Laila Freivalds ska avstå från att delta i ceremonierna.

Ingen från regeringen kommer därför att delta i minneshögtiderna i Thailand.
-Detta är en ceremoni för anhöriga och då är det självklart att lyssna till deras önskemål, säger statssekreterare Lars Danielsson.

Kritiken mot Freivalds
Efter katastrofen var krtiken skarp mot UD och Laila Freivalds.
I en Sifomätning i januari svarade 49 procent av de tillfrågade att de ansåg att Freivalds skött sitt uppdrag ganska dåligt eller mycket dåligt. Även statsministern fick ta emot en hel del kritik.

Kritiken mot Laila Freivalds och UD innehåller flera olika punkter.

Flera av dem sammanhänger med utrikesministerns resa till katastrofområdet de sista dagarna i december.
Dels handlar det om lämpligheten av att hon alls reste - de svenska representanterna i Thailand fick ägna sig åt att informera utrikesministern i stället för att ta hand om offer och anhöriga, menar en del ögonvittnen på plats.
Dels handlar det om utrikesministerns uppträdande på plats, som många upplevt som okänsligt.

En annan del av kritiken skjuter in sig på senfärdigheten i reaktionerna. UD gick på Annandagen ut med uppgifter om att inga svenskar var drabbade, en uppgift som senare skulle visa sig felaktig. Att Laila Freivalds inte, när katastrofens vidd började stå klar, inställde ett planerat teaterbesök har också väckt kritik, och tolkats som ett tecken på okänslighet.

Laila Freivalds sägs också ha varit okunnig om att Thailand och Phuket-området var viktiga mål för svensk turism.

Mer principiell är kritiken mot myndigheternas (brist på) samordning, som bl.a. skjutit in sig på att det tog tid innan representanter för räddningsverket reste till Thailand.

Också den utdragna identifieringsprocessen, med frågan om var de mest korrekta namnlistorna fanns, har vållat debatt och upprörda känslor.

Rådet och samordningen.
Efter tsunamikatastrofen, och efter den skarpa kritik som riktades mot myndigheters agerande inrättades det s.k. Rådet för stöd och samordning.

Syftet var dels att samordna resurser för stöd och hjälp, dels att sköta kontakterna med drabbade och anhöriga (rådets uppdrag, se faktaruta).

Ett mål var att inte upprepa misstagen från Estonia-katastrofen, då åtminstone en del av anhöriga och överlevande kom i stark motsättning till det offentliga Sverige.

En särskild samordnare tillsattes också i regeringskansliet. Det uppdraget gick till Kent Härstedt, själv överlevare från Estonia och s-riksdagsman.

Han har pekat på viktiga likheter och skillnader mellan de båda katastroferna.
Efter Estonia fanns det relativt få överlevare, men de som fanns delade en gemensam erfarenhet. Efter tsunamin var andelen som upplevt katastrofen och överlevt mycket större, men det skilde mer i hur nära den man kommit.

Regeringen tillsatte också i februari den s.k. Katastrofkommissionen för att granska myndigheternas arbete. Denna lämnade i juni en delrapport med en rad förslag om ändringar i UD:s organisation för att möta framtida katastrofer.