Demonstration i Kiev 2000. Kvinnorna håller bilder på anhöriga som dött i Tjernobylkatastrofen.

Tjernobyl

Ingen vet hur många offren är

Publicerad 21 april 2006 - 12:35 Uppdaterad 19 juni 2006 - 15:23

Ingen vet egentligen hur många offren för Tjernobylkatastrofen är. Problemet är att det saknas samlad statistik, och det finns starka skillnader i uppfattningen om vem som är ett offer.

FN:s atomenergiorgan IAEA publicerade i höstas en hårt kritiserad rapport som fastställde antalet dödsoffer till omkring 50. Greenpeace har publicerat rapporter med dödstal på närmare 500.000. Och vill man, kan man naturligtvis säga att ALLA människor är offer för Tjernobylkatastrofen.

FN:s väldigt låga siffra bygger på de fall som fullständigt entydigt kan kopplas till strålskadorna efter explosionen. Det rör sig om de brandmän som nästan helt oskyddade sattes in när reaktorbranden skulle släckas.
Viktor Lopatyuks mor sörjer sin son - en av de brandmän som omkom. Ett trettiotal av dem dog av akut strålsjuka inom några veckor. FN konstaterar att ett stort antal barn har fått sköldkörtelcancer, en cancerform som annars är ganska ovanlig. Den här cancerformen är den enda som definitivt och entydigt kan kopplas till utsläppen efter olyckan. Lyckligtvis är sköldkörtelcancer ganska lätt att bota, och dödsfallen är få.

Men alla man träffar i Ukraina och Vitryssland berättar om bekanta som dött i cancer eller hjärtsjukdomar. Alla har berättelser om fullt friska, unga människor som drabbats av konstiga sjukdomar och tynat bort. Statistiken visar också en ökning av sjukdomsfallen i hela det drabbade området: en minskad medellivslängd och ett minskat födelsetal. Statistik från folkräkning visar att något hände vid mitten av 80-talet, något som dramatiskt påverkat folkhälsan. Tjernobyl hände. Det syns tydligt att folkhälsan var bättre FÖRE Tjernobyl än EFTER.

Socialt och ekonomiskt kaos
Men det finns fler faktorer som inverkat på folkhälsan. Hela Sovjetsystemets sammanbrott har orsakat dramatiska förändringar i döds- och födelsetalen i hela fd Sovjet. Det är oerhört svårt att veta vilka skador som orsakats av det sociala och ekonomiska kaoset i ruinerna av sovjetsystemet, och vilka som är konsekvenser av Tjernobylkatastrofen.

Och vem är ett offer? Ingen tvivlar väl på att en brandman som utsatts för extrema stråldoser är ett offer, men hans fysiskt fullt friska hustru som drabbats av djupa depressioner och utvecklat läkemedelsberoende - är hon också ett offer? Eller den brandförman som slapp stråldoserna, men söp ner sig, dog i en trafikolycka?

Yulia Kostina är ett av alla de barn som drabbats av sköldkörtelcancer. Sju miljoner människor i Vitryssland, Ukraina och Ryssland är officiellt berättigade till bidrag som Tjernobyloffer. Till exempel är alla barn födda 1986 i Ukraina berättigade till ett litet bidrag på femtio kronor i månaden ungefär. Ukraina bedömer att ungefär fem procent av statsbudgeten går till bidrag och åtgärder för att hantera konsekvenserna av Tjernobyl.

Det går naturligtvis inte att komma ifrån att det myglas en hel del också. Det förekommer utan tvekan bidragsfusk av alla slag: såväl enskilda som gärna vill få ett tillskott till hushållskassan, som organisationer som med mer eller mindre välmenande syften samlar in pengar till Tjernobyloffer. Särintressen, politiska partier, organisationer för eller mot kärnkraften - alla har intresse av att presentera siffror som passar deras syften.

Katastrofen pågår fortfarande
Egentligen är fixeringen vid siffror meningslös. Även om man använder det starkt kärnkraftsvänliga IAEA:s siffror är Tjernobylkatastrofen fruktansvärd. Och även om man använder anti-kärnkraftslobbyns allra värsta siffror kan man argumentera för att konsekvenserna efter olyckan varit ganska begränsade.

Katastrofen pågår fortfarande. Enorma områden runt kraftverket kommer att vara obeboeliga i långa tider framöver. Miljoner människor är direkt utsatta för strålning, än i dag, tjugo år efter haveriet. Svaret på frågan om hur många offer Tjernobylkatastrofen krävt är: det är alldeles för tidigt att svara på den frågan. Det har bara gått tjugo år.

Reporter: Per Enerud