Arbetsrätten svag i Sverige

Publicerad 26 april 2005 - 16:49 Uppdaterad 20 juni 2006 - 14:28

Sverige har svagare arbetsrättsligt skydd än många andra europeiska länder, visar en kartläggning från Arbetsmarknadsstyrelsen. Det leder till att många företag drar ner eller försämrar villkoren för sina anställda i just Sverige.

Undersökningen från Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, visar bland annat att äldre anställda ofta har bättre skydd utomlands. I Sverige kan man förhandla bort regeln om att den senast anställde först ska få gå vid arbetsbrist, vilket man inte alltid kan i andra länder.

Lag om avgångsvederlag
I flera av de länder som AMS jämfört med finns det också lag på att företag ska betala avgångsvederlag när de säger upp. I Sverige däremot kan uppsägningar göras helt gratis för företagen.
I exempelvis Finland finns det lag om "avgångsbidrag", så även i Frankrike där staten ofta betalar halva bidraget. Även Spanien och Italien har lagstadgat avgångsvederlag.
Och i Nederländerna och Spanien måste varje uppsägning godkännas av myndigheterna - i Nederländerna går beslutet inte att överklaga.

Bakgrunden till undersökningen är att många neddragningar och nedläggningar drabbat Sverige de senaste året. AMS ställde sig då frågan om det var särskilt lönsamt för bolag att lägga ner verksamheten just i Sverige.
Verket har kartlagt situationen i Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Danmark, Finland och Nederländerna. Det som granskats är de arbetsrättsliga reglerna om uppsägningar pga arbetsbrist.

Resultatet visar på stora skillnader mellan länderna. Skillnaderna grundar sig till stor del i hur man i de olika länderna ser på statens och arbetsmarknadens parters roll i sammanhanget. De granskade länderna kan delas upp i tre olika modeller: den kontinentala, den anglosachsiska, och den nordiska.

Den kontinentala modellen
Här präglas arbetsrättssystemet av att relativt få anställda är med i facket. Organisationsgraden ligger mellan 10 och 60 procent. Avtalsförhandlingarna skönts inte centralt, och staten har stor makt på arbetsmarknaden. Arbetsrätten fastslås huvudsakligen i lagstiftning, istället för som i Sverige via kollektivavtal - dessa har en underordnad betydelse.
Finns i Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Spanien, Portugal, Italien, Grekland och Österrike.

Den anglosachsiska modellen
Staten har en svag roll på arbetsmarknaden. Den fackliga anslutningsgraden är också låg, drygt 20 procent.
Arbetsrättssystemet bygger till största del på domstolspraxis (common law).
Anställningsavtalet är det som skapar rättigheter och skyldigheter mellan den anställde och arbetsgivaren, och kollektivavtalen har bara rättslig kraft om detta anges i anställningsavtalet.
Denna modell finns i Storbritannien och Irland.

Den nordiska modellen
Staten håller sig utanför arbetsmarknadens reglering så mycket som möjligt, det sköter parterna själva. Fackföreningarna har en stark ställning med en organisationsgrad om cirka 80 procent. Lika stor andel av arbetsgivarna är organiserade i arbetsgivarföreningar.
Lagstiftning finns, men kollektivavtal har också en stark rättslig kraft och gäller även anställda som inte är fackligt anslutna. Avtal sluts centralt.
Denna modell finns i Sverige, Danmark och Finland.

Eftersom EU:s ursprungliga medlemsländer använder den kontinentala modellen, är det också denna modell som präglar arbetsrätten i EU-lagstiftningen.