Mänskliga kvarlevor på museer inventeras

Publicerad 2 augusti 2005 - 19:19 Uppdaterad 20 juni 2006 - 14:58

På svenska museer och universitet finns ett stort antal mänskliga kvarlevor som nu ska genomgå en omfattande inventering. Vissa av dem har kommit dit med oetiska metoder i syfte att bedriva rasbiologisk forskning.

Regeringen har gett 14 statliga institutioner uppdraget att göra en inventering av sina samlingar och leta efter mänskliga kvarlevor från världens ursprungsbefolkningar. Hur många kvarlevor som finns totalt är oklart, men bara på Etnografiska museet finns kvarlevor efter 900 människor. Före den 1 oktober nästa år ska inventeringen vara avslutad, enligt regeringens direktiv.

Skelett och kranier har dels kommit till museerna genom arkeologiska utgrävningar på olika platser i Sverige. Men det finns också många exempel på kvarlevor från ursprungsbefolkningar runtom i världen. De flesta har kommit till samlingarna genom forskningsexpeditioner, under 1800-talet och tidigt 1900-tal.

Rasbiologin genomsyrade samhället
I Sverige plundrades samiska gravar i syfte att få fram kranier till forskningen. Mätning av kranier från samer utfördes av rasbiologiska institutet i Uppsala, grundat 1921. Chefen Herman Lundborg hyste nazistiska sympatier och institutet fick efterföljare på flera håll i världen, bland annat i Tyskland.

Det rasbiologiska tänkandet genomsyrade stora delar av det svenska samhället på 1920- och 1930-talet. Skallmätningen av samer baserades på svensken Anders Retzius teori från 1800-talet om att människor kunde delas in i raser beroende på skallformen. Han utgick från att de flesta svenskar var långskalliga, medan han klassificerade samerna som kortskalliga.

Retzius fick bland annat hjälp att samla in kranier för sin forskning av Lars Levi Laestadius, präst i Karesuando och Pajala i mitten av 1800-talet och mest känd som grundare av den kristna väckelserörelsen Laestadianismen.

Oetiska metoder användes
Vissa kvarlevor har förts till Sverige från andra länder genom oetiska metoder. Så var fallet med de kvarlevor från 13 australiensiska urinvånare som förvarades på Etnografiska muséet i nästan 100 år och som i höstas lämnades tillbaka till Australien. Sverige var den första europeiska nationen som tog intitiativ till att lämna tillbaka kvarlevor till det aboriginska folket.

Kvarlevorna efter aboriginerna stals av den svenske zoologen Erik Mjöberg under en expedition 1910-12. Mjöberg använde sig av makabra metoder för att lägga beslag på döda aboriginer, bland annat genom att gå på aboriginska begravningar för att se var liken begravdes. Sedan återvände han för att plundra gravarna.

Källor: Dokument inifrån, Regeringen, TT, Etnografiska muséet