Dags för älskad och hatad tradition

Publicerad 17 augusti 2005 - 13:37 Uppdaterad 20 juni 2006 - 14:45

Den tredje torsdagen i augusti är det traditionellt sett dags att öppna burkarna och släppa ut den omisskännliga lukten. Surströmmingen splittrar nationen; vissa älskar den och andra hatar den.

Att det blev just den tredje torsdagen i augusti beslutades genom en kunglig förordning på 1940-talet, på begäran av producenterna. Ökad konkurrens hade lett att salterierna blivit ivriga och börjat sälja strömmingen innan den var färdigjäst.

Men surströmmingens väg till våra bord började mycket tidigare än så. Till skillnad från kräftan var det inte vid de kungliga borden som de sura fiskarna började ätas utan de var främst billig vardagsmat för boende längs Norrlandskusten.

Handelsvara redan på 1500-talet
Mattraditionen är känd redan från 1500-talet och all handel var från början lokal. Men i och med att man började paketera i träkaggar och plåtburkar ökade försäljningen söderut och på 1800-talet blev den tidigare fattigmansmaten festmat i allt högre sociala skikt. Klicka för större bild

Surströmmingen kräver en bestämd hantering och redan på våren fiskas den lekmogna strömmingen upp. Efter rensning ska den ligga i högkoncentrerad saltlake i några dygn tills allt blod är urvattnat. Därefter läggs den i tunnor med en svagare saltlake för jäsning i sex till åtta veckor. I början av juli brukar den vara färdig att förpackas i plåtburkar. Jäsningen fortsätter även i den tillslutna förpackningen, vilket leder till att burkarna blir utbuktade om de ligger ett tag.

Gryende intresse utomlands
Enligt traditionen avnjuts surströmmingen tillsammas med lök, dill tomatskivor och bröd och intresset för den originella specialitén har så smått börjat gry utanför landets gränser.

Av Sveriges samlade produktion, i år cirka 600 ton strömming, går en procent på export. Förutom övriga nordiska länderna är intresset störst i Japan. Av den inhemska delen konsumeras ungefär lika mycket i norra som i södra delen av Sverige.

Källor: Nationalmuseum, DN

• Tweet