Ett njet är ett njet

Bert Sundström om att bli utkastad ur Ryssland

Publicerad 9 november 2005 - 14:56 Uppdaterad 20 juni 2006 - 14:33

Det är inte lätt att vara korrespondent. Och extra svårt är det när man inte får arbeta i sitt stationeringsland...

Efter tre år som Moskvakorrespondent hade jag lärt mig att ett njet är ett njet, och därmed borsjtj. Sakargument och logik, som vi förstår sådant i Sverige, är till föga hjälp i Ryssland om någon byråkrat eller person i maktställning av något annat slag har bestämt sig för ett njet.

Inte sedan Sovjettiden
Men att jag skulle komma att få ett så definitivt njet som det jag fick den andra september, det kom verkligen som en överraskning. Inte sedan på Sovjettiden har det inträffat att en svensk journalist har slängts ut från Sovjet, eller Ryssland.

Och då, på den tiden, då fanns det i alla fall ett logiskt skäl. 1973 drogs Olle Stenholms visum till Sovjet in efter det att han publicerat en intervju med dissidenten och fredspristagaren Andrej Sacharov. Att den kommunistiska diktaturens ledare ogillade det kan man ju förstå.

Men i dag säger sig Ryssland vara en demokrati. Det borde vara självklart för ryska myndigheter att respektera utländska korrespondenter som på ett professionellt sätt bevakar Ryssland för seriösa medier.

Kan drabba vem som helst
Så är det uppenbarligen inte. Att mitt visum inte förlängdes - i praktiken en utvisning - betyder att vilken utländsk journalist som helst kan drabbas av samma öde, utan något som helst skäl till varför journalisten i fråga slängs ut. Det är en mycket illavarslande utveckling. Och tyvärr är det som hänt mig och SVT bara en liten del i ett mönster av mycket som går åt fel håll i dagens Ryssland. "Vilken utländsk journalist som helst kan drabbas av samma öde."

Inhemska journalister vet vilka spelregler som gäller: Jobbar du på en tidning som inte når alltför många i de breda folklagren kan du kritisera makthavarna, inklusive president Putin - förutsatt att tidningen har ekonomiskt oberoende ägare i ryggen. Åtminstone en relativt oberoende radiostation tolereras också, liksom engelskspråkig press - den påverkar ju inga vanliga ryssar.

Kreml sätter gränserna
Men alla som jobbar på rikstäckande tv vet att det är Kreml som sätter gränserna för vad som får sägas, och i många regioner runt om i landet är pressfriheten fullständigt satt ur spel. Jag har själv vid tre tillfällen varit med om att lokala journalister fått starka påtryckningar att inte samarbeta med SVT, eller helt enkelt förbjudits att träffa oss. Makthavare runt om i landet vill uppenbarligen inte att obehagliga sanningar ska spridas. "Det är Kreml som sätter gränserna för vad som får sägas."

Fast värst av allt är att det hopp om att Ryssland ganska snart skulle blomma upp, från en grådaskig åldrande diktatur till en ungdomligt ivrig och brokig demokrati, nu har dött.

Kanske inte alla håller med om det. Men under dryga tre år i Ryssland har jag praktiskt inte stött på någon vanlig ryss som tror att landet håller på att bygga en fungerande demokrati. Oerhört många - förmodligen en klar majoritet av invånarna - tycker inte ens att demokrati är något att sträva efter.

När president Putin stryper media, förvandlar parlamentet till ett lydigt redskap, och sätter det regionala självstyret ur spel är det egentligen ingen som bryr sig. Att det i allt högre utsträckning är militärer och män från säkerhetstjänsten som sitter på de viktiga poster i Putins närhet där allt bestäms, gör inte heller folk i gemen bestörta.

Att säkerhetstjänsten och den ryska regeringen nu bestämt sig för att slänga ut SVT från landet tyder på att instinkter från kommunismens och det kalla krigets tid är på frammarsch, även om ideologierna i dag är korrupt kapitalism och nynationalism.

Svårt ha koll
Vi journalister kommer i kläm. Det är svårt för SVT att rapportera om det som händer i Ryssland när korrespondenten blir fråntagen sin ackreditering.

Och det är ännu svårare för folk i Ryssland att ha koll på vad som händer, och kräva sin rätt när lokala medier inte kan arbeta professionellt, och när samhället är så genomkorrumperat att alla - från trafikpoliser och dagisfröknar till advokater och statstjänstemän på högsta nivå - kräver mutor för att göra sitt jobb.

Värst för ryssarna
Det som hänt är illa för SVT, det är mycket smärtsamt för mig och min familj, men mest synd är det om ryssarna. Det är de som tvingas leva i ett land som - åtminstone för tillfället - ser ut att vara på väg tillbaka till Sovjet.

Bert Sundström
SVT:s korrespondent i Ryssland

• Tweet