Nioåriga Therese Johannesen skulle bara gå till kiosken nära sitt hem i Drammen fem mil väster om Oslo den 3 juli 1988. Men hon kom aldrig hem.
En stor spaningsinsats inleddes men flickan var, och är fortfarande, försvunnen. Försvinnandet ledde till en av de största brottsutredningarna i norsk historia. 11 000 personer hördes, 4 000 fordon kontrollerades och som mest var 100 polismän aktiva i utredningen.
Åtta år efter flickans försvinnande kontaktades polisen i Drammen av sina svenska kollegor. Thomas Quick, patient på Säters rättspsykiatriska sjukhus, hade erkänt att han mördat Therese. Utredningen kring Therese bedrevs därefter av norsk och svensk polis tillsammans.
24 förhör hölls med Quick och han vallades två gånger i Norge. Under förhören pekade Quick ut en medgärningsman. Rätten ansåg dock inte att det fanns något skäl att hålla vittnesförhör med denne.
Den andra juni 1998 fälls Thomas Quick av Hedemora tingsrätt för mordet på Therese. I domen konstateras att Thomas Quicks erkännande utgör det enda beviset i målet.
Om de aktuella benbitarna skriver man i domen: "Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig."
Den 21 december 2009 öppnades utredningen på nytt.
Mittnytt
SVT Play
