Så gjorde vi reportaget om apatiska barn

Frågan om de apatiska barnen har upprört och engagerat. En av de frågor som hela tiden har funnits med, mer eller mindre framträdande, är om de apatiska barnen är sjuka på riktigt?

Det har framförts många påstående om manipulation och simulering, bland annat har migrationsministern Barbro Holmberg i riksdagen berättat om apatiska barn som hastigt och "omedelbart" tillfrisknat i samband med avvisningar.

I MAJ I ÅR publicerades den andra av två offentliga utredningar ledda av den nationella samordnaren, Marie Hessle, som slog fast att manipulation, det vill säga förgiftning och simulering, är några av de orsaker som var för sig eller i kombination kan förklara apatin.

Denna utredning blev den egentliga startpunkten för detta reportage. Jag fick ganska snabbt höra att flera av de citerade experterna menade att deras citat förvrängts i utredningen. I anslutning till utredningens publicering lade också åklagare i Stockholm respektive Sundsvall ner ett antal fall av påstådd manipulation av apatiska barn, anmälningar som orsakat mycket stor publicitet när de offentliggjordes.

DET VAR ETT MÄRKLIGT sammanträffande: en statlig utredning slår fast att förgiftning kan förklara apatin nästan samtidigt som åklagare, efter att tester som skickats både till svenska och utländska experter visar sig vara negativa, lägger ner åtal med samma innebörd.

Det kändes dags att titta närmare på spelet om de apatiska barnen. ?Flera tidigare reportage har skildrat enskilda fall av apatiska barn och missförhållanden i samband med handläggandet av dessa ärenden, mitt fokus blev frågan i sig: att med utgångspunkt i en statlig utredning som konstaterar manipulation som en omständighet som kan förklara apatin, undersöka om, var och hur detta kan beläggas?

JAG BÖRJADE MED att ringa läkare och psykologer för att höra om deras erfarenheter, sen pratade jag bland annat med Migrationsverket och Kriminalvårdens Transporttjänst, som är ansvariga för samtliga avvisningar av asylsökanden som har lämnats över till polisen.

Ganska snart framträdde en tydlig bild: de med störst erfarenhet av att möta, vårda eller arbeta med de apatiska barnen kände inte igen bilden av manipulation, de hade inga egna erfarenheter av att ha stött på simulerande eller förgiftade barn.

Nästa steg blev att prata med det fåtal läkare, psykologer och poliser som påstod sig ha sett eller upplevt manipulation och följa upp vartenda konkret fall. I fall efter fall visade det sig att "bevisen" för manipulation var minst sagt tveksamma. Peter Engelsöy, en högt uppsatt psykiatriker inom barnpsykiatrin i Stockholm, som flera gånger offentligt hävdat att apatiska barn är uppe på nätterna och äter i smyg, grundade detta uttalande på att några sköterskor påstods ha sett att mat saknades i ett kylskåp på Eugenia-hemmet.
Men ingen i personalen hade någonsin sett barnen vara uppe på nätterna, hela resonemanget byggde på en lång och invecklad indiciekedja: om det nu är så att mat saknas så måste det alltså vara de apatiska barnen som tjuvätit.

JAG FÖRSÖKTE FÖLJA upp samtliga de rykten och påståenden om simulerande, smygätande eller hastigt tillfrisknande barn jag stötte på, jag nystade helt enkelt bakåt i kedjan och försökte se vad det fanns för konkreta belägg.

Samma mönster återkom: när jag ställde konkreta frågor om var, när och hur visade det sig att det mest var luft i historierna. Och när jag följde upp konkreta påståenden om till exempel simulering, med att begära ut journalhandlingar och prata med behandlande läkare och/eller psykologer visade det sig i flera fall av handla om barn som varit svårt sjuka månader efter de påstådda "mirakulösa" tillfrisknandena.

Nästa steg blev att prata med de experter som Marie Hessle använde sig av för att styrka sitt påstående om att manipulation kan förklara apatin; även här visade sig samma sak.
Läkaren och psykiatrikern Tomas Eriksson var noga med att påpeka, tvärt emot sina tidigare uttalanden, att hans egna observationer vad gällde förgiftning inte hade något bevisvärde och menade att han enbart framfört en teoretisk konstruktion.
Och läkaren Thomas Jackson, som framfört teorin att en överväldigande majoritet av barnen tvingas simulera av sina föräldrar, visade sig aldrig ha träffat ett apatiskt barn.

JAG FÖRSÖKTE OCKSÅ följa upp rykten på nätet, flera av dem visade sig leda till främlingsfientliga kretsar och saknade också belägg.
Trots tre månaders letande lyckades jag inte hitta ett enda konkret fall av förgiftning eller simulering.

Under arbetets gång blev jag också allt mer nyfiken på hur det kunde komma sig att ett stort antal fall av misstänkt vanvård anmäldes till polisen samtidigt som debatten rasade som hetast och en ny, av Miljöpartiet och Vänsterpartiet närmast framtvingad tillfällig asyllag började gälla.?Även detta samband verkade märkligt.

Frågan blev ännu mer intressant av det faktum att Migrationsverket samlat ihop ett tiotal fall, några av dem upp mot ett år gamla i stället för att omedelbart anmäla till socialtjänsten som lagen föreskriver, och när det visade sig att den tjänsteman på Migrationsverket, Annica Ring, som anmält fallen var samma person som firat avvisningen av en svårt sjuk pojke med att bjuda sina kolleger på champagne och tårta.

RELATIVT SENT I PROCESSEN fick jag tillgång till ett större antal mejl som visade att regeringens utredare Marie Hessle, med regeringens uppdrag att objektivt utreda frågan om de apatiska barnen, samtidigt bedrivit en egen spaningsverksamhet med syfte att bevisa att det i flera fall handlade om manipulation.
Mejlen visade också att detta arbete bedrivits i nära samarbete med Annica Ring. Bland annat hade Hessle och Ring en ingående mejl-kontakt om mediestrategin, om hur, när och vem som skulle läcka uppgifterna till media.

Reporter: Gellert Tamas

• Tweet