Vad Är ILO?

FN:s speciella organisation ILO (International Labour Organization) grundades 1919 för att skydda arbetarnas rättigheter världen över. Organisationens mål är att få fram standardiserade regler som är allmängiltiga. En av huvudformuleringarna som ILO bygger på är att "fattigdom - oavsett var, är en fara för välstånd överallt."

Ett antal konventioner med minimum standard för vissa mänskliga rättigheter, samt rekommendationer som vägledning för medlemsländerna, har utarbetats av ILO genom åren. Dessa får ett nummer - vilket innebär att ILO:s konvention 169 också är den 169:onde konvention som antagits.

Till ILO:s hemsida

Varför är ILO 169 så omdebatterad?

För ursprungsfolk är ILO viktig då den som en av få internationella organisationer har en konvention som specifikt behandlar ursprungsfolkens rättigheter; 1957 antogs konvention nr 107 med uppgift att skydda ursprungsfolk mot övergrepp och exploatering. 1989 reviderades den till följd av en mer aktuell förståelse av ursprungsfolkens situation och deras rättigheter i enskilda länder, och The Indigenous and Tribal Peoples Convention, no 169 trädde i kraft 1991.

En av de mest brännande frågorna är den om rätten till marken i renskötselområdena.

ILO 169 erkänner ursprungsfolkens fulla sociala, kulturella och religiösa rätt. Även rätten till sina egna institutioner, bevarandet och utvecklandet av sina kulturer och levnadssätt, samt rätten till traditionella landområden skall respekteras och skyddas.

Stort motstånd världen över

Fortfarande har bara 17 av ILO:s över 170 medlemsländer ratificerat konvention nr 169. Några av de länder som skrev under först är Danmark, Norge och Bolivia, alla med egna ursprungsfolk inom nationen. Däremot har Sverige inte skrivit under, och detta på grund av att Sverige inte anses kunna uppfylla konventionens krav när det gäller samernas rätt till mark.

Utredningar

Genom åren har flera utredningar genomförts av den svenska regeringen för att kunna hitta en bra lösning på frågan om samernas rättigheter. Markfrågan likväl som Jakt och fiskefrågan är väldigt infekterade på grund av att markägare ser en stor risk med att ett ökat samiskt inflytande innebär att deras rättigheter minskas.

1997 Tillsattes en av de första utredningarna av regeringen efter att ILO 169 antogs 1991. Utredningen presenterade 1999 sitt betänkande i Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 (SOU 1999:25). Utredningen anser att Sverige kan ansluta sig, men först efter att vissa åtgärder har blivit genomförda som rör samernas markrättigheter. Man rekommenderar även att dessa åtgärder bör genomföras oavsett om Sverige ratificerar ILO169 eller inte, helt enkelt för att de ses som angelägna, exempelvis när det gäller samarbetet mellan samer och andra markägare.

De två senaste utredningarna är:

Jakt och fiske i samverkan - SOU 2005:116
Även kallad Jakt och fiskerättsutredningen.
Utredningen har haft i uppdrag att så långt som möjligt klarlägga grunderna och omfattningen av samebymedlemmars och markägarnas jakt- och fiskerätt i lappmarkerna och på renbetesfjällen.

Samernas sedvanemarker - SOU 2006:14
Utredningen har haft i uppdrag att klarlägga den yttre gränsen för renskötselområdet. Vidare har uppdraget varit att klarlägga hur marken inom renskötselområdet skall indelas enligt artikel 14 i konvention nr 169

Se mer i artikeln "Material kring samernas rättigheter"

Nordisk samekonvention

Den Nordiska samekonventionen är en samnordisk anpassning av ILO 169 till nordiska förhållanden. Här har syftet varit att hitta formuleringar och mer precisa tillämpningar av konvention 169. Gruppen som har arbetat med den Nordiska samekonventionen består av juridiskt sakkunniga samt representanter från Finlands, Sveriges och Norges sameting.

Läs hela den Nordiska samekonventionen