I Sverige startade televisionen officiellt 1956 och då som ett monopol med en kanal. Genomslagskraften var monumental. Alla såg alla program och på arbetsplatserna dagen efter talade alla om de program de sett. Idag är TV-världen förändrad. Men ett kvarstår. Vi ser fortfarande nästan lika mycket TV som vi såg då. Tittartiden per person är inte så värst förändrad men den har gått upp något under slutet på 1900-talet. En statistisk svensk TV-tittare sitter nu ungefär åtta hela år av sitt liv - dygnet runt - framför TVn. Läs mer om den korta TV-utvecklingen, som kom att dominera våra liv!

Visioner om en television
Det fanns gott om tankar om television redan på 1800-talet. Bl a hos den visionäre författaren Jules Verne, som förutsåg både ljudradio och tv. Vid den här tiden bubblade det av tekniska idéer i världen. Redan 1843 sökte skotten Alexander Bain patent på en "bildtelegraf", en mycket tidig tv. 1894 blandade sig också en svensk i leken, Ragnar Berglund, med en "telefotograf", också det en sorts tv. Men eftersom elektriciten på den här tiden endast lyste med sin frånvaro så skulle det dröja ända till slutet av 1920-talet innan man satt igång på allvar.

Världens första tv-sändning
I England genomfördes den allra första tv-sändningen den 27 januari 1924 av John Lozie Baird. Bilden var milt uttryckt suddig. Den bestod av fem linjer! Året därpå bestod bilden av 30 linjer (jämför med dagens svenska tv-bild med 625).

En som starkt bidrog till tv-utvecklingen var ryss-amerikanen Vladimir Zworykin, som genom att förvandla Bairds mekaniska system till ett elektroniskt gav televisionen den avgörande puffen framåt. Hans utformning av bildröret blev det centrala i den analoga tv-tekniken.

Europa och Amerika, lite närmare varann
Den 9 februari 1928 sände Baird bilder över Atlanten - bara ett halvår efter att Charles Lindbergh hade flugit ensam över den samma. I mitten av 30-talet startade reguljära tv-sändningar i Berlin, London och Paris.

I USA, som man kanske tror är televisionens födelseort på jorden, startade man först ett år senare. Fast, i ärlighetens namn, hade man faktiskt genomfört några sändningar där tidigare; med svensken Ernst Alexanderssons hjälp.

I Sverige fångades Bairds signaler upp 1926. 1932 tog man emot ett helt program i Köpenhamn och en svensk "televisionist" i Kristianstad, Sture Nyman, fångade in samma program helt perfekt. Två år tidigare, 1930, genomfördes den första demonstrationen av television i Stockholm på biografen Röda Kvarn.

Nu rullade tv-utvecklingen på allt snabbare, men så kom andra världskriget och allt stannade upp i Europa. I USA däremot kunde man av förståeliga skäl fortsätta.

Direkt efter kriget reste två unga assistenter, Björn Nilsson och Hans Werthén, vid Tekniska Högskolan i Stockholm till USA för att studera det nya underverket. När de kom tillbaka lade de fram ett förslag om svensk försöksverksamhet och Nämnden för Televisionsforskning bildades. Medlemmar var Telestyrelsen, Statens Tekniska Forskningsråd, Tekniska Högskolan, Försvarets Forskningsanstalt och LM Ericsson.

Från dyr leksak till viktigt medium
Diskussionernas vågor svallade vilt. Många ansåg tv-mediet vara en ytlig leksak för miljonärer. På vanligt svenskt vis tillsattes en utredning. Den varade i nästan fem år! Men Nilsson och Werthén gav inte upp. Försöksverksamheten pågick idogt - på Teknis, på Liseberg och i Malmö. Det som kom opinionen att vända blev filmbolaget Sandrews, som ställde upp 1.000 tv-apparater runt om i Stockholm. För första gången fick den blivande svenska tv-publiken kontakt med tv, något som de dittills bara kunnat läsa om i tidningarna och höra om på radion. Det gav mersmak.

Provsändningar skedde i allt större skala. Radiotjänst anhöll om att få börja seriösa tv-experiment och fick ett ekonomiskt anslag på 450.000 kronor. Naturligtvis var detta för litet men under mottot "låna, stjäl och hyr" lyckades den tekniske chefen Johan von Utfall trolla fram tre kameror och en OB-buss till sändningar utanför studion.

Den svenska tv-lavinen kom i rullning
Arbetet på premiärprogrammet pågick oförtrutet mot alla odds. Där skulle finnas en nyhetsjournal ("Utkik" ledd av Håkan Unsgaard), en väderleksjournal (med bilder!) och ett underhållningsprogram ("En Skål för Televisionen" av Staffan Tjerneld).

Och i luften gick det. Fredagen den 29 oktober 1954 (kl 18.00) räknas som den svenska televisionens inofficiella födelsedag. Motståndet hos myndigheterna bröts sakta med framgångarna och den 4 september 1956 var den officiella födelsedagen. Det första officiella programmet var inte lika glamoröst: "Tänker ni rösta?", ett valinformationsprogram med Lennart Hyland. Det var nämligen val den 15 september samma år och valprogrammen duggade tätt i starten.

Den 1 oktober 1956 hade 1.000 personer betalat tv-avgiften på 25 kronor. En månad senare var antalet fyrdubblat och i juni 1957 var det 10.000 personer. Den kurvan prydde många tv-medarbetares rum.

Tidiga programfavoriter som drog publik
Det var några program som mer än andra bidrog till tv-mediets framgång: Kvitt eller dubbelt (10.000 kronors-frågan), Sigges Cirkus och tv-teaterföreställningarna Tolv Edsvurna Män och Herr Sleeman kommer var definitivt några av dem, men den allra största var VM i Fotboll, som hölls i Sverige i juni 1958. Antalet tv-avgifter steg från 23.457 till 148.000! Lavinen var igång. Ett år senare betalade 405.803 hushåll.

Varje dag var en historisk milstolpe. Pionjärerna bröt ny mark med stor entusiasm och många vägar som de slog in på följer vi fortfarande. En stor del av den publiken minns fortfarande detta med stor värme och glädje. Alla såg alla program och diskussionerna på arbetsplatserna dagen efter handlade bara om tv. Debatterna fortsatte. Aktuellts Olle Björklund log sitt sneda mustaschprydda leende. 50-talets "Pohlman", Leo Ranaleet, kämpade med väderkartorna. Ria Wägner vinkade baklänges och Arne Weise var idol i ungdomsprogrammen. Åke Falcks nöjesprogram var riktiga höjdare och vann internationella priser!

Sportjournalisten och underhållaren Lennart Hyland styrde svenska folket först i radio och sedan i tv. Folkhemmet konsoliderades på tv-skärmen. SVT blev en enda stor familj med hela svenska folket.

Familjen utökas
1969 kom TV2. I "stimulerande tävlan" med den första kanalen. Sägnen säger att ett demonstrationståg gick förbi på gatan, SVT öppnade grindarna och släppte in dem och det blev TV2... Naturligtvis gick det inte till så men TV2-personalen såg sig som revolutionärer. Och svenska folket upprördes. Anmälningarna till Granskningsnämnden för radio och tv, som då hette "radionämnden" duggade tätt.

Ungefär samtidigt som TV2 infördes kom färg-tv, officiell start var 1 april 1970. Men många program hade redan sänts i färg under flera års tid. Första programmet i färg sändes 3 februari 1965, en "modeshow" från en provisorisk studio i Philipshuset i Stockholm. Lill Lindfors spelade stjärnmodell, Anders Linder fotograf och producent var Ingemar Leijonborg, senare en av initiativtagarna till TV4.

En digital framtid med större bredd och mångfald
En digital public service-framtid med större bredd och mångfald
Framtidens tv blir med säkerhet mer annorlunda än vad vi ens kan tänka oss idag. Att den blir digital är det ingen tvekan om. 2003 fattade Sveriges riksdag beslutet om att de analoga marksändningarna skulle upphöra. De upphörde den 15 oktober 2007 efter att man etappvis under ett par år släckt ned det analoga marknätet.

Att sända tv digitalt i stället för analogt ger en mängd fördelar. 4 - 5 standard-tv-kanaler kan sändas samtidigt där vi tidigare bara fick plats med en tv-kanal. Om analog-tv består av enfiliga landsvägar, har vi med digital-tv istället flerfiliga motorvägar.

Multiplexer, eller MUX, kallas det som sätter ihop tv-kanalerna till ett "paket" innan sändning. Med digitala sändningar vidareutvecklas interaktiva tjänster. I MUXen finns nämligen även plats för andra signaler: dataströmmar som kan användas för att erbjuda publiken nya tilläggstjänster. T ex avancerad text-tv eller möjlighet att interaktivt delta i ett pågående program genom knapptryckningar på den egna fjärrkontrollen.

Bredbildsformatet (16:9) ger tv-tittandet en ny dimension liksom högupplösnings-tv (HDTV) som ger en bildkvalitet motsvarande biograffilmens. HD-ready (och full HD) platta tv-skärmar hänger på väggarna i många svenska hushåll.

De digitala distributionsformerna ger också publiken fler val ? marknät, satellit, kabel och bredband. Man kan ta emot tv-sändningar i sin dator och i mobiltelefonen...PVR ( Personal Video Recorder) med sina inspelningsbara hårddiskar gör att man med en enkel knapptryckning kan göra paus i tv-tittandet och sedan fortsätta som ingenting har hänt!

Ytterligare en synnerligen interaktiv tjänst är Internet. SVTs webb, svt.se, är sedan mitten på 90-talet, mycket besökt och uppskattad. Miljoner människor går in och tittar på program, som sänds i repris där, söker tilläggsinformation eller spelar spel.

Motivet för SVT att satsa på digital tv är kort sagt att vidareutveckla SVTs public service-roll med ännu större bredd och mångfald och en i olika avseenden förbättrad service.

Publiken styr utbudet
Det är svårt att sia om publikvanor och trender. Det blir publiken som kommer att styra precis som den gör idag. En kvalificerad gissning är dock att nationella kanaler med ett brett utbud kommer att finnas kvar inom en överskådlig framtid men att de kommer att kompletteras av olika nationella och internationella temakanaler. Det regionala och lokala utbudet kommer att växa och bli mer varierat.

Marknadsföringen av programmen blir A och O i tv-floden.Det krävs mer och mer för att nå ut.

Public service i framtiden
Kommer public service att kunna hävda sin särart bland hundratals kommersiella kanaler? Från att vid starten 1956 ha varit ett monopol utan någon tv-konkurrens så befinner sig public service-företaget Sveriges Television nu i en medievärld där många fler svenska och internationella kanaler finns både i marknät och på satellit samt i kabel och bredband. Lägg till webben med sina fantastiska möjligheter, SVT Play på svt.se med sina gigantiska framgångar till exempel!

Att behålla publiken är ingen självklarhet. Det bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan företag och publik. Detta är inte något SVT uppnår utan att alltid först tänka på publiken. Det är ju för dig vi gör alla våra program.