Det här är Discovery

Publicerad 29 november 2006 - 16:47 Uppdaterad 4 december 2006 - 13:07

NASA har tre rymdfärjor för bemannade rymdfärder, Discovery, Atlantis och Endeavour. Rymdfärjan Discovery, som Christer Fuglesang flyger med, flög första gången 1984.

Discovery har nu gjort drygt 30 flygningar. Rymdfärjan är cirka 37 meter lång och har en vingbredd på 24 meter. Vid start väger hela rymdfärjesystemet - rymdfärjan, en extern tank och två sidoraketer - cirka 2.000 ton.

Den externa tanken är 46 meter hög och bränslet består av flytande syre och flytande väte. Under de två senaste åren har man gjort en del förbättringar av den externa tanken för att undvika att isoleringsskum lossnar under starten.

Rymdfärjans tre huvudmotorer startas sex sekunder före start. Vid 220 km höjd nås viktlöshet. Färjans hastighet är då drygt 28.000 km/t. Flygtiden till omloppsbana är 8 minuter och 20 sekunder.

Fler än 2.000 skärmar
I den främre flygkroppen finns det 68,8 kubikmeter stora utrymmet som är till för besättningen och som är indelat i arbets-, bo- och förvaringsplatser. Besättningens utrymme består av flygdäck, mellandäck och en luftsluss.

På flygdäck sitter fyra personer - befälhavaren, piloten och två uppdragspecialister. Här finns mer än 2.000 bildskärmar och kontroller. På mellandäck, där Christer Fuglesang kommer att vara, sitter den övriga besättningen på tre personer.

Den 18 meter långa och 5 meter breda mittersta flygkroppen är den del som används till nyttolasten tex. delar som ska monteras på ISS. På STS-116 kommer en särskild packmodul som kallas SpaceHab att användas. Den packas full med mat, kläder, reservdelar och annan utrustning.

Luftslussen
En luftsluss gör det möjligt för astronauterna att göra rymdpromenader så kallade EVA, Extra Vehicular Activity. Luftslussen på Discovery kommer att vara monterad på en tunnel som förbinder flygdäck med SpaceHab.

Inne i luftslussen finns två rymddräkter, utrustning för två
sextimmars rymdpromenader och en extra akut promenad. Där finns också diverse hjälpmedel som underlättar för astronauterna att ta sig runt på utsidan av ISS.

I den 5,5 meter långa bakre flygkroppen finns det högra och vänstra manövreringssystemet, rymdfärjans huvudmotorer, lucka för evakuering så kallad manlucka och den externa tankens bakre fästanordningar.

10 ton bränsle per sekund
För att skydda rymdfärjan från att brinna upp då den återinträder i atmosfären efter en rymdresa är ytan täckt med speciella värmesköldar. Dessa är gjorda av ett isoleringsmaterial
kallat Reinforced Carbon-Carbon (RCC) samt av ett speciellt kerammaterial.

Sjutton och ett halvt dygn är den längsta tid som rymdfärjan har stannat i rymden. Det var under uppdrag STS-80 i november 1996.

De två fastbränsleraketerna används parallellt med huvudmotorerna under de två första minuterna av starten för att ge rymdfärjan den extra kraft som behövs för att komma ur jordens gravitation.

Fastbränsleraketerna förbrukar mer än 10 ton bränsle per sekund.
Raketerna mäter 45 meter och väger 590 ton vid starten. Vid cirka 45 kilometers höjd separeras raketerna från den externa tanken.

• Tweet