Värderån klaras sällan upp
Publicerad 27 december 2007 - 11:17
Uppdaterad 27 december 2007 - 15:25
|
Nu tillsätter Stockholmspolisen en särskild insats för att förebygga och förhindra grova rån.
-Vi har förstärkt bevakningen av värdetransporterna, säger Ulf Göranzon presstalesman vid Länskriminalen. Julhelg med klappinköp och efterföljande mellandagsrea innebär extra mycket pengar i omlopp i handeln, vilket kan innebära en ökad risk för värdetransportrån. Inte bara Stockholmspolisen satsar extra på att förebygga rånen. Även i Västra Götaland har spaningsinsatserna intensifierats och bevakningen av värdetransporter förstärkts under jul- och nyårshelgerna. Kärna av grovt kriminella
Värderån. Foto: Scanpix
Rikskriminalen har kartlagt personerna som står bakom flertalet av de rån, bland annat värdetransportrån, som begås i Sverige. Det rör sig om ungefär 600 personer, varav 200 utgör en kärna av grovt kriminella. De står för de grövsta och mest spektakulära rånen. Vanligtvis brukar hälften av dem avtjäna straff för olika typer av brott, men för närvarande är det färre som sitter i fängelse, just nu handlar det om ett trettiotal. I kretsen av de grovt kriminella finns även personer som inte fällts för rån som de, enligt polisen, har medverkat i. Polisen har också spårat omkring 400 registrerade bolag och enskilda firmor som personerna i kartläggningen innehar eller har kopplingar till. Få värderån klaras upp
Värdetransportrån är mycket svåra att utreda. Ofta är flera gärningsmän inblandade vilket ställer stora krav på polis och åklagare att få fram bevisning, som knyter var och en av de misstänkta till brotten. Endast trettio procent av värderånen klaras upp och leder till fällande domar. Av de rån som klaras upp är det endast ett fåtal där samtliga inblandade döms eller åtalas. I de uppmärksammade rånen i Hallunda och i Akalla i augusti 2005 uppskattar polis och åklagare att uppemot 30 personer deltog. I Akallarånet misstänkt ett tiotal personer för inblandning. I Hallunda-målet åtalades åtta personer. Fyra av dem friades, tre dömdes för grovt rån och en för medhjälp till grovt rån. För rånet i Akalla dömdes tre personer för medhjälp till grovt rån. De pengar som stals vid rånen, 15 miljoner kronor i Hallunda respektive 26 miljoner kronor i Akalla har aldrig återfunnits. Att de drygt 40 miljoner kronor som utgjorde rånbyte i Akalla- och Hallundarånen fortfarande är borta är snarare regel än undantag. 800 miljoner har stulits
Under den senaste tioårsperioden har uppskattningsvis 800 miljoner kronor stulits i samband med värderån och nästan inga pengar har återfunnits. -Det är naturligt att polis och åklagare riktar in sig på gärningsmännen i sina brottsutredningar, men framöver behöver vi öka fokuseringen på spårandet av pengar, säger vice riksåklagare Astrid Eklund. Astrid Eklund, som lett Riksåklagarens arbete med att kartlägga rättsläget vid de grova rånen säger att det är de stora pengarna som är drivkraften. Domstolar dömer olika
Riksåklagarens kartläggning och analys av ett hundratal domar mellan 2000 och 2005 visar att domstolarnas bedömningar skiljer sig åt på flera viktiga punkter. I rån där flera personer är inblandade råder olika praxis vid bedömningen av gärningsmännens grad av inblandning. Det som en tingsrätt betecknar som fullt gärningsmannaskap kan av en annan bedömas som medhjälp, trots att omständigheterna i de båda fallen i stort sett är identiska. Även vid bevisvärderingen finns skillnader. Gärningsmännens användning av mobiltelefoner är en viktig del, men frågan om bevisvärdet av när och var en viss mobiltelefon befunnit sig i samband med ett rån, skiljer sig avsevärt från mål till mål. Det går därför inte att dra några generella slutsatser om bevisvärdet av telefonlistor konstaterar Riksåklagare som också poängterar att den typen av bevisning ställer mycket höga krav på åklagarnas presentationsteknik. Det råder även skillnad när det gäller domstolarnas bedömning av vilka rån som ska klassas som grova och inte. -Det är något som det skulle finnas anledning för Högsta Domstolen att klargöra, säger Astrid Eklund, som menar att det är viktigt, inte minst med tanke på straffmätningen. -Domstolarna verkar inte tillämpa hela straffskalan, som man exempelvis gör när det gäller narkotikabrott, och en aspekt på det kan vara att det inte alltid är lätt att bedöma om ett rån är av normalgraden eller grovt brott. Exempel där bedömningarna skiljer sig åt
Göteborgs tingsrätt 2003
Två personer rånar två väktare som fyller på en bankomat och flyr därefter tillsammans med en tredje person som hållit vakt. En person åtalas för grovt rån. Han erkände medhjälp till rån och hävdade att han dagen före rånet bara anlitats som chaufför till "ett jobb" som han förstod var ett brott. Tingsrätten ansåg att det i och för sig troligt att den åtalade var en av de två rånarna men kunde inte bortse från mannens egen version. Han befanns därför ha medverkat som chaufför och dömdes för medhjälp till rån. Strömstads tingsrätt 2004
Under ett nattligt rutinuppdrag rånades en värdetransport under direkt vapenhot. Sex personer åtalades för grovt rån och två för medhjälp till grovt rån. En av de åtalade hade kort före rånet anlitats som chaufför utan att ha fått veta så mycket om brottsplanerna. Han dömdes för grovt rån och rätten uttalade särskilt att även om han inte deltagit vare sig i planeringen eller aktivt i rånet, förutom som chaufför, så hade han varit en viktig kugge i maskineriet varför han skulle bedöma som gärningsman och inte som medhjälpare.
Huddinge tingsrätt 2006
Tingsrätten fann inte att teleutredningen - telefontrafik respektive telefontystnad mellan de misstänkta i samband med rånet utgjorde något entydigt bevis för att de misstänkta hade haft så kallade rånartelefoner och därmed deltagit i rånet och dess förberedelser. Linköpings tingsrätt 2004
Tingsrätten fann inte att bevisvärdet av de framlagda telefonlistorna var betydelsefullt. Inte heller ansågs de 21 åberopade - av ca 6.500 - avlyssnade telefonsamtal och sms nå upp till tillräcklig bevishöjd trots att de innehöll tämligen avslöjande information. Stockholms tingsrätt 2004
Tingsrätten fann att den mobiltelefontrafik kring tidpunkten för rånet som presenterats inte kunde förklaras på annat sätta än att den hade samband med rånet. De angivna mobiltelefonabonnemangen hade alltså använts vid rånet resonerade tingsrätten.
Huddinge tingsrätt 2001
Under ett rutinuppdrag där väktare hämtade värdeförsändelser överfölls de av tre maskerade rånare som under direkt vapenhot tvingade till sig rikskuponger av ett värde av drygt 4,2 mkr. Sex personer åtalades, tre för grovt rån och tre för medhjälp till grovt rån. Men tingsrätten bedömde att rånet var av normalgraden och dömde två personer för rån och två för medhjälp till rån (Två personer friades, för grovt rån respektive medhjälp till grovt rån). Domstolen kunde inte utesluta att vapnen som rånarna använde var attrapper. De bedömde inte heller att rånbytets höga värde hade någon särskild betydelse för att rubricera brottet som grovt. Inte heller ansågs gärningsmännen ha utnyttjat väktarnas skyddslösa ställning på ett hänsynslöst sätt varför brottet inte bedömdes som grovt. Västmanlands tingsrätt 2002
Under påfyllning av en bankomat inne i en banklokal rånades två väktare. Två maskerade rånare tog sig in i banken genom att krossa en fönsterruta, hotade väktarna med ett pistolliknande föremål och fick med sig 1,3 miljoner kronor. Sex personer åtalades, fem för grovt rån och en person för medhjälp till grovt rån. Tingsrätten dömde fyra personer för grovt rån och en för förberedelse till grovt rån. Den som åtalats för medhjälp till grovt rån friades. Tingsrätten bedömde att värdet av rånbytet inte ensamt kunde avgöra att brottet skulle rubriceras som grovt. Däremot ansågs att vapen, oavsett om de varit skarpladdade eller atrapper
använts på ett hänsynslöst sätt mot väktarna som befunnit sig en skyddslös och utsatt ställning, varför tingsrätten bedömde gärningen som grov. |
SVT Play
