Oviss framtid för konst i plast

Den som sitter på ett dyrbart eller kärt konstverk i plast, eller kanske en plastfigur från Stjärnornas krig, bör vara noga med hur de förvaras. Förr eller senare kommer de nämligen att förfalla och vittra sönder.

Från miljöhåll betonas ständigt hur slängda föremål av plast finns kvar i naturen och i haven under oöverskådlig tid. Men frågar man samlare och kuratorer på museer blir bilden en helt annan.

Där är oron stor över plastföremålens förgänglighet. De är skapade för att hålla för evigt, men är dömda att förfalla om de inte tas om hand på rätt sätt, skriver den vetenskapliga tidskriften Nature. I förra veckan samlades utställningsproducenter och samlare i Köpenhamn för att diskutera vad man kan göra för att hejda utvecklingen.

Ftalater är boven
Jämfört med målningar och skulpturer har konst- och samlarföremål i plast en kort historia. Några är vid det här laget över hundra år gamla och hur de ska bevaras har blivit en rejäl huvudvärk på museer världen över.

- Det går inte att hindra dem från att förfalla, det enda man kan göra är att bromsa processen, säger Yvonne Shashoua på det i år 200-årsjubilerande Nationalmuseet i Köpenhamn till Nature.

Boven i dramat är mjukgörare, ftalater, som tillsätts för att göra den vanligaste plasten pvc, polyvinylklorid, mjuk och smidig. Den ska också hindra den från att bli skör och bräcklig.

Förvara i kylskåp
Men ftalaterna är bara fysiskt, inte kemiskt, bundna till pvc:ns polymerkedja. Denna svagare bindning bryts ner över tid och tillsatserna läcker ut genom plastens yta.

Om ftalaterna tränger ut i en sur miljö, som är fallet i många förpackningsmaterial, bildas kristaller av ftalsyra. På exempelvis en kär och ömt vårdad Darth Vader-figur kan kristallerna växa till sig på den skräckinjagande svarta hjälmen och helt ruinera den avsedda effekten, samt figurens ekonomiska och kulturella värde.

- Det bästa sättet att förhindra plastföremålen från att förfalla är att förvara dem i kylskåp, säger Yvonne Shashoua.

Bryts ned av ljus
Men det finns även andra hot mot plastens överlevnad, inte minst i skulpturer och andra konstverk. Många har framställts ur plaster som innehåller cellulosaacetat och cellulosanitrat.

Den ryske målaren och skulptören Naum Gabo använde ofta plaster baserade på cellulosaacetat för sina skulpturer, och den franske glaskonstnären René Lalique arbetade på 1920-talet med plastmaterial som innehöll cellulosanitrat. Den senare plastvarianten användes också i tidiga plastdockor.

Problemet med dessa material är att de bryts ner på grund av en kedjereaktion som utlöses av ljuset och som är omöjlig att stoppa.

Uppfinningsrikedom
Utställningsproducenten Susan Mossman vid Science Museum i London undersöker olika vägar att absorbera de ftalater och andra gaser som läcker ut ur olika plastmaterial. En metod är att installera ett kolfilter som kan suger åt sig ftalater och gaser som salpetersyra och ättiksyra som gradvis sipprar ut ur plasten.

- Gaserna är lätta att upptäcka, man känner en tydlig lukt av syra när man öppnar utställningslådorna, intygar Amy Anderson vid brittiska National Trust's Museum of Childhood.

En sak är klar, det är kuratorerna ense om, det krävs mycket varsamhet och uppfinningsrikedom för att om möjligt förlänga livet på sköra och bräckliga plastkonstverk och andra värdefulla plastföremål.

(TT)

• Tweet