Tyskland och konstitutionen

Minus och snö i Bryssel

Publicerad 22 januari 2007 - 09:56 Uppdaterad 23 april 2007 - 15:59

SVT:s regionala korrespondent Patrik Oksanen skriver dagligen under rubriken EU-kollen om vad som händer och vad som diskuteras i Bryssel.

Fredag 26 januari
Det har varit en småkall vecka med en minusgrad på morgonen de senaste dagarna. I går fick jag för första gången i Bryssel se tillstymmelsen till snö, två gånger kom det ett kort tag ett tunt puder flygande i luften. Som svensk får man något lyckligt i ögonen när man till sist får se att det finns något som heter snö.

Förutom att det är en europeisk vinter med konstigt väder så är det en europeisk vinter som handlar mycket om EU:s framtid och roll.

I dag i Madrid träffas konstitutionens vänner, det vill säga de länder som har skrivit under konstitutionen (plus Irland och Portugal).

Sammanlagt är det 18 länder som möts för att snacka ihop sig om taktik för att ta initiativet från de andra länder som inte skrivit på eller rent av röstat ned förslaget. De 18 länderna har ca 270 miljoner av EU:s närmare 500 miljoner invånare. Senast att skriva på var Finland i december. (Läs mer.)

Det som konstitutionernas vänner är oroliga för är att frågan ska stupa på folkomröstningar som är oberäkneliga. Tyskland driver konstiutionen som EU:s ordförandeland och dess utrikesminister uttryckte igår oro för att det franska presidentvalet ska kapa frågan innan EU-länderna hunnit processa fram en reviderad konstitution. Socialisten Royal har ju lovat folkomröstning om hon vinner.

I Sverige handlar debatten mest om varför regeringen hemligstämplade den plan som Tysklands förbundskansler Angela Merkels har för den fortsatta processen. (Läs mer.)

Sverige har dock inte särskilt bråttom att skynda in i en ny uppslitande debatt kring EU efter förlusten i EMU-omröstningen. Taktiken att vänta och se vad som händer håller den EU-kritiska opinionen stilla.

Ett steg på Merkels plan för Konstitutionen är EU:s 50-årsfirande i slutet av mars. Då ska en deklaration antas, som innehåller tre delar - den första om vad EU har åstadkommit under sina 50 år sedan Romfördraget, den andra delen handlar om värderingar och den tredje om unionens utmaningar.

Kring punkt två pågår dragkamp om det ska stå något om att EU bygger på kristna värderingar eller inte. Precis som ni säkert hann bli trötta på Turkietfrågan i höstas, så kommer ni hinna höra om konstitutionen tills ni storknar innan det här halvåret är slut.

Som utlovat: Jag tvivlar på att den andra chansen till ett första intryck på min granne blev särskilt lyckat. Vi kom hem båda två samtidigt i onsdags, jag passade på att i trappuppgången höra om hon blivit klokare på förrådet.

Då släcktes lyset, trots att knappen var en decimeter från mig hittade jag den inte så hon fick tända. Sedan ringde min mobiltelefon, och det var om kvarglömd EU-ackreditering på mitt skrivbord. Vi skiljdes åt under mitt telefonsamtal. När jag beklagade mig över mina förvirrade intryck för en kompis konstaterade hon glatt, "du är sån, jag är vän med dig i alla fall..."

Föga tröst, det är skillnad om man lärt känna någon under sex års tid och möter någon två minuter här och där. Vi får väl se hur jag lyckas göra bort mig när jag springer på henne den tredje gången...

Torsdag 25 januari
Margot Wallström är ute på en tvådagarresa som gör att uppdraget att sälja sand till Sahara känns som en baggis. Hon reser till Jämtland för att i Europas kanske tuffaste NEJ-fäste försöka sälja EU.

I kväll är det öppet möte på Gamla Teatern i Östersund, innan dess ska hon prata med kommunpolitiker om hur de ska bli bättre på att föra EU-frågorna till jämtarna. Vem är det som egentligen bär ansvar för att många vet så litet om det som händer i Bryssel?

Är det vi journalister som är okunniga, är det våra politiker som tycker att det är bekvämt att ibland vara tyst och ibland skylla på EU eller beror det på EU-institutionerna? Som alla sanningar är det nog en del av varje.

Jag träffade internationella journalistfederationens generalsekreterare Aidan White i går. Han menade på att det största problemet låg hos EU-kommissionen själv och dess slutenhetskultur.

Han var också kritisk mot idén att anställa 100 nya kommunikatörer, eftersom kommissionen redan har en stor talespersonsavdelning.

Grundregeln inom EU-kommissionen är att allt är "off the record", och tjänstemän får inte citeras i medierna. All extern kommunikation ligger på talespersonerna. Avdelningen är dock stundtals överbelamrad med frågor. Skulle lokala och regionala medier börja höra av sig mer tror jag att den skulle kollapsa. Systemet är mer uppbyggt för ett mindre EU och en mindre kommission, inte ett EU med 27 medlemsstater.

På Mittnytts hemsida kommer ni under dagen kunna se mer av Margot Wallströms besök och intervjun med Aidan White, samt debattera de här frågorna.(Läs mer.)

För övrigt fyller min farmor 90 år idag. Hon har bott hela sitt liv i trakterna kring Jämsä i mellersta Finland. Hon föddes på den tiden då Finland var ett storfurstendöme och statschefen var tsar Nikolaj II.

Hennes levnad följer Finlands självständiga historia. Född i fattigdom, störtad i inbördeskrig. Sedan en knaper uppväxt för att i 20-års åldern genomlida tre krig, Vinterkriget 39-40, Fortsättningskriget 41-44 och Lapplandskriget 44-45. Men till skillnad från många andra så kom i alla fall farfar hem från Karelska näset.

Åren efter kriget handlade om skadeståndsbetalningarna till ryssarna. Finland var fortfarande ett fattigt land på 60-talet, och hennes son, min far, åkte till Sverige för att jobba. Pappa blev kvar i Sverige.

När farmor till sist flyttade till ålderdomshemmet från sitt torftiga skogshemman där det fortfarande i dag inte finns varmvatten eller toalett hade Finland gått från fattigdom till rikedom, och dessutom blivit medlem i EU. Det är en fascinerande resa, från tsarvälde till Europeisk Union, från tsar Nikolaj till José Manuel Barroso - allt under en och samma livstid. En resa som känns så långt borta men ändå märkligt nära.

Till sist, man ska passa sig för vad man önskar. Efter gårdagens rader om grannen sprang jag på henne igår kväll, men mer om det i morgon.

Onsdag 24 januari
I går kväll blev jag litet skakad i biosalongen. Jag är en sådan
där blödig typ som inte tycker om för mycket blod, skräck och våld. Men att se inledningsscenerna från det meningslösa och brutala inbördeskriget i Sierra Leone, med massakrer och barnsoldater fick både mig och min okända stolsgranne att vända oss mot varandra med avsmak.

Jag var på en förhandsvisning av Blood Diamond, som precis nominerats till fem Oscarsstatyetter, däribland till
Leonardo di Caprio för bästa manliga huvudroll och Djimon Hounsou för bästa manliga biroll. (Läs mer.)

Blood Diamond, eller blodsdiamanten, handlar om diamantsmuggling och hur diamanter från konfliktområden föder både krigsherrar och smugglare.

Filmen lär inte roa diamantindustrin i Antwerpen, min okända stolsgranne berättade om protester från diamanthandlare mot filmen. Argumenten från industrin är att filmen handlar om historia (1999) och att det idag finns en bättre övervakning genom den så kallade Kimberleyprocessen.

Det är ett system, med över 70 medlemsländer, som övervakar produktion och export av diamanter så att inga "blodsdiamanter" ska nå kundledet. Ordförande i Kimberlygruppen är i år EU, och kommissionären för utrikesrelationer Benita Ferrero-Waldner inledde innan filmvisningen med att konstatera att mycket har gjorts för att förbättra situationen och processen i stort varit en framgång, men hon erkände också att det fortfarande finns problem, exempelvis med Elfenbenskusten.

Kan rekommendera våra publicservicegrannar på SR om du vill läsa mer om Kimberleyprocessen. (Läs mer.)

Filmen då? Sevärd aktion med ett budskap. Premiär i Belgien idag, i Sverige i februari.

Idag skulle EU-kommissionen ha kommit med sitt förslag om minskade utsläpp på nya bilar. Men det skjuts upp, oenigheten är för stor mellan Stavros Dimas och Günther Verheugen, miljö- och industrikommissionärerna.

Mer tid ska ge möjlighet till större konsensus i kommissionen. Dimas vill ha tvingande lagförslag att få ned utsläppen till 120 g CO2 per kilometer till 2012, Verheugen är emot av konkurrensskäl och vill gå långsammare fram och låta fler parter dela bördan.

Ordföranden José Manuel Barroso har hamnat i en rävsax. Han började som stor företagsvän och betonade Europas konkurrenskraft, men har med tiden blivit en förkämpe mot växthusgaser. Så sent som för två veckor sedan lanserade kommissionen ett stort klimatpaket för att utan internationella avtal få ned utsläppen med 20 procent till 2020.

Om inte kompromissen blir sådan att båda sidor känner sig som segrare lär Barroso behöva svika någon.

Till sist, jag har fått frågor om grannen. Om ni undrar vad det handlar om så kan jag återigen bjuda på hur jag gjorde bort mig. läs 12:e januari (Läs mer.)

Men svaret är nej, jag har inte sett till henne, men jag har sett att lyst ett par gånger när jag kommit hem. Jag borde gå upp och knacka på och reda ut det där med förråden...

Tisdag 23 januari
2009 är på väg att bli ett högintressant politisk år med svenska EU-förtecken. Sverige är ordförandeland under andra halvåret 2009 och regeringen Reinfeldt kan få en rad stora och viktiga politiska beslut i knäet. Framgångsrikt hanterat, parat med tur kan göra det svenska ordförandeskap historiskt. Samtidigt kan misslyckandena bli så mycket större.

Det är framför allt tre frågor, som är på min horisont, som kan avgöras under det svenska ordförandeskapet, klimatet, konstitutionen och ny kommissionsordförande.

Ett nytt klimatavtal för världen efter att Kyotoavtalet kan avgöras. I går ramlade jag in i en pressträff med miljöminister Andreas Carlgren i kommissionens entré när han pratade om att förutsättningarna för ett avtal finns under andra halvåret 2009, och att det då måste till för att ett nytt avtal ska finnas på plats till 2012 när Kyoto går ut.

USA blir en nyckelspelare, och där är företagen på väg att vicka över till klimatvännernas sida. Tio stora företag uppmanade i går president George Bush att koldioxidutsläppen ska minska med 30 procent de kommande 15 åren. Därmed är de amerikanska företagsledarna snubblande nära EU-kommissionens utspel om 30 procent till 2020.

EU:s nedröstade konstitutionen gör som Rocky, dyker upp till match igen, och lär göra det i omgångar fram till 2009, stundtals uträknad och stundtals framgångsrik. Presidentkandidaten Segolene Royal har lovat folkomröstning 2009 om hon vinner det franska presidentvalet.

Irland kommer också hålla folkomröstning. Om Frankrike har folkomröstning så kan inte Storbritannien undvika det, även om Gordon Brown inte vill ha en brittiska folkomröstning. Hösten 2009 kommer vi antagligen att veta om Rocky har boxat sig igenom alla matcher segerrikt, inklusive de två returmatcherna i Frankike och Nederländerna, eller åkt på en eller flera nya knockar. Att kröna konstitutionen eller dödförklara den (igen), kan landa i Reinfeldts knä.

EU-kommissionens ordförande ska utses efter parlamentsvalet 2009. Det är möjligt att det blir en snabb och lätt affär och José Manuel Barroso får förnyat förtroende och allt är smidigt avklarat under det tjeckiska ordförandeskapet. Men tidigare är det bara Jacques Delors som fått förnyat förtroende av medlemsländerna, alla andra ordförande har bytts ut enligt tesen att medlemsländerna inte vill ha en för mäktig ordförande. Blir det gnissel eller förseningar i processen kan frågan hamna på det svenska ordförandeskapet.

Bryssel den här morgonen är kallt. Vädret är lika knepigt här som överallt i Europa denna vinter, vissa dagar stiger termometern uppemot 14 grader. Häromkvällen satt det folk på en uteservering. Just nu är det minus 0,5 grader. Eftersom jag, vilket jag missade när jag tittade på just den här lägenheten, bara har enkelglas så har mina fönster immat igen. Dessutom känner man sig som klimatbov med enkelglas...

Måndag 22 januari
Det blir en EU-vecka som nyhetsmässigt mycket kommer att handla om EU:s relationer till sin omvärld med utrikesministermöte, FN-chefsbesök och CIA-flygningar.

Först ut på agendan blir att EU ska försöka formulera en första reaktion på det motsägelsefulla Serbiska valresultatet, där både ultranationalister och EU-vänner gick framåt. I bakgrunden finns provinsen Kosovos framtid. (Läs mer .)

EU:s utrikesministrar möts under måndagen och tisdagen i Bryssel. Det finns också en lång rad andra konflikthärdar som står på agenda. Sudan med Darfurkonflikten är en av punkterna. Situationen i provinsen Darfur har förvärrats och beskrivs som ytterst allvarligt med attacker på civilbefolkning och hjälporganisationer.

Somalia är en annan afrikansk stat som finns dagordningen. Libyen är en tredje. I fallet Libyen handlar det om dödsdomen mot bulgarisk läkare som anklagats för att avsiktligt smittat barn med hiv. EU och internationella organisationer har fördömt domslutet och många menar att libyska myndigheter försöker skylla egna tillkortakommanden med hygien på sjukhuset på någon utomstående.

Irans utveckling av kärnvapen kommer också upp, liksom EU:s energirelationer (läs framför allt Ryssland) till andra länder.

I dag är också miljöminister Andreas Carlgren i Bryssel för att försöka övertyga EU-kommissionen att Sverige ska få släppa ut mer koldioxid än vad kommissionen har tilldelat landat. (Läs mer.)

• Tweet