Snabbguide till Bali-mötet

Förhandlingarna på Bali har nu gått in på sin andra och sista vecka. Under tre dygn ska förhandlingarna leda fram till en överenskommelse som kommer presenteras på fredag kväll eller lördag morgon.

Här en snabbguide för att du ska kunna hänga med i rapporteringen:

Varför är Bali-mötet viktigt?
Det nuvarande globala avtalet om minskade utsläpp av växthusgaser, Kyotoavtalet är från 1997 och upphör 20212 . Knappt 40 länder har skrivit på. Det tvingar enbart rika i-länder att minska sina utsläpp. Kyotoavtalet anses dessutom vara för vagt och för svagt, det talas bara om fem procents minskningar. De nya forskningsrönen talar idag om behovet att strypa världen koldioxidutsläpp med 50-85 procent till år 2050. Om avtal nås om ett ? Kyoto II ? till 2009 så hinner ett nytt avtal träda i kraft innan det gamla löper ut. Flera av de länder som står för de största utsläppen som USA, Kina och Indien står utanför( de svarar tillsammans för över 60 procent av de globala utsläppen- Sverige 0,2 procent).

Hur är läget efter den första förhandlingsveckan?
Enligt förhandlarna på plats är stämningen optimistisk, det finns en ny anda av öppenhet, framdrivet av det enorma politiska tryck som uppstått kring klimatfrågan. Samtliga 190 länder accepterar slutsatserna i FN:s IPCC senaste rapport - att klimatförändringarna är orsakade av människan och att läget förvärras.

Första veckan kantades av tre oväntade besked som togs emot med stor glädje bland delegaterna; Australiens nya regering sa att man skulle ratificera Kyotoavtalet, Tysklands förbundskansler Angela Merkel tillkännagav en ambitiös tysk miljöplan som i huvudsak går ut på att Tyskland ska minska sina utsläpp med 40 procent till år 2020( dubbelt så mycket som EU som helhet åtagit sig) - detta för att visa Kina och Indien att rika länder är beredda att ta ett fortsatt stort ansvar för. Den tredje nyheten var att miljöutskottet i amerikanska senaten antog ett lagförslag som går ut på att USA ska införa handel med utsläppsrätter (som dock kräver president Bush underskrift).

Under första veckan har det också framkommit hur viktigt delegationerna från i tredje världen anser att det är att få tillgång till ny, ren teknik med i-ländernas hjälp.

Ännu återstår gigantiska åsiktsskillnader så det troliga är att tonfallet kommer att skärpas betydligt under det tuffa slutskedet i förhandlingarna, när nationella egenintressen stiger till ytan. Indonsesiens avverkning av regnskogar har blivit en stor fråga, landet är den tredje största utsläppslandet efter Kina och USA vilket till 90 procent beror på avverkning och svedjebränning. 20% av de globala utsläppen av koldioxid som människan orsakar beror på skogsavverkningar.

Vilka är de tre viktigaste frågorna?
1. Om länder ska ha frivilliga eller tvingande åtaganden när det gäller hur mycket koldioxid som man ska minska.
2. Hur Indien o Kina ska förmås att lova minska sina utsläpp.
3. Hur de mest sårbara och fattiga länder ska kompenseras för att de redan nu måste börja anpassa sig till förändrade vädermönster( mer regn, översvämningar, torka, missväxt, tropiska sjukdomar och vattenbrist). Balimötet väntas besluta om en särskild global fond för dessa länder.

Hur vet man om Bali-mötet lyckats?
Balimötets uppgift är inte att förhandla fram ett nytt klimatavtal men att nå enighet om att inleda globala klimatförhandlingar och vilka byggstenar avtalet ska innehålla.. Balimötet ska slå fast en tidsplan för förhandlingarna; enligt ett förslag ska de vara i hamn hösten 2009 på ett nytt möte i Köpenhamn (kära kvällstidningskollega - dit kan vi ta tåget!), förslag till byggstenar till avtalet är hur minskningarna ska ske, om de ska vara frivillliga eller bindande, stopp för avskogning, grön teknikverföring till växande ekonomier i tredje världen så de kan hoppa över de mer smutsiga teknikstadierna, handel med utsläppsrätter och hur allt detta ska finansieras. Klarar politikerna på Bali-mötet att på det här viset dra upp riktlinjerna för ett heltäckande, globalt samarbete på klimatområdet får det sägas vara en framgång.

Vilka är de största svårigheterna ?
Skuldfrågan - att bl a Indien och Kina pekar på i-länderas historiska skuld, vi har stått för 77 procent av utsläppen innan år 2000. Därmed är vi orsak till de klimatförändringar som inletts och har därför ansvaret att minska mest av alla. I-länderna erkänner sin historiska skuld men pekar på att det är billigare och effektivare att sänka utsläppen i länder som Kina och Indien som driver sin ekonomiska tillväxt med hjälp av omodern och energislösande teknik. Det här käbblet om vems fel det är hotar att kapsejsa mötet. Australien och Kanada har skärpt tonen successivt under första veckan visavi Kina och Indien. Ett annat orosmoln är att OPEC-länderna kräver ekonomisk kompensation för att västvärlden håller på att banta bort sitt oljeberoende vilket får de oljeproducerande länderna, ledda av Saudiarabien, rädda att förlora sin största inkomstkälla.

Lurpassar
Dessutom lurpassar Indien, Kina och USA på varandra. Ingen skriver på om inte de andra två gör det- i dagsläget vill inget av de tre folkrika staterna skriva under. Men Kina och Indien har fått stöd från FNs utvecklingsprogram UNDP. I sin senaste rapport slår FN fast att Indien och Kina bör tillåtas fortsatta utsläppsökningar till år 2020 för att efter tvingas minska med 20 procent till år 2050, utifrån 1990 års nivå. Detta för att t ex Indien har 600 miljoner invånare som lever på en dollar om dagen och måste få skaffa sig större välfärd. De industrialiserade länderna däremot bör minska med 80 procent till år 2050, anser FN-organet UNDP.

USA är emot Kyotoavtalet men ändå med på Bali - har de ett eget förslag hur nästa globala klimatavtal ska se ut?

USA deltar med den största förhandlingsdelegationen någonsin på ett klimatmöte och har sagt sig vilja bidra konstruktivt till ett globalt klimatavtal. Nytt är också att USA accepterar IPCC:s rekommendationer om att världen måste drastiskt minska utsläppen- även om USA inte offentliggjort om man anser att minskningarna måste vara 40 eller 85 procent till 2050. Men till skillnad från EU vill man inte se bindande mål utan frivilliga åtaganden - allt annat hotar ländernas ekonomiska tillväxt, anser USA.

Den amerikanska linjen innebär bla förslag om massiv tekniköverföring till tredje värld via en nyinrättad amerikansk världsbank, sektorsavtal, dvs att t ex hela världens bilindustri enas om gemensamma utsläppsnivåer för att hindra snedvriden konkurrens. George Bush har lovat att USA ska banta bort 20 procent av sin bensinförbukning till år 2017. USA känner av den växande konkurrensen av tigerekonomierna Kina och Indien och är livrädda för att dessa länder ska kunna fortsätta sitt ekonomiska segertåg, utan belastning av miljöåtagtanden medan USA åläggs tunga kostnader för att ställa om produktion och livsstil i klimatvänlig riktning. Den stora osäkerheten är vad en nyvald demokratisk president i Vita Huset kommer vilja göra i januari 2009.

Vilken förhandlingslinje driver Sverige ?
Sverige driver ingen egen linje utan ingår i EU men miljöminister Andreas Carlgren kan på Bali glädja sig åt att Sverige är bäst i världen på klimatpolitik och minskade utsläpp. EU med sina 27 medlemsländer bakom sig har en framskjuten roll på Bali.
EU-länderna har själva enats om sin 20-20-20 strategi (minska utsläppen med 20% till 2020 och ersätta 20 procent av energianvändningen med förnyelsebar energi).

EU går Kina och Indien till mötes och vill att de ska gå med på att ersätta fossila bränslen med förnyelsebart så långt det är möjligt men talar inte om tvingande åtaganden. Däremot i-länder ska minska med 30 procent till 202 och med 60-80 procent till år 2050 , enligt EU. Dessutom vill EU att flyget och sjöfarten inlemmas i klimatdiskussionerna och lägger också stor vikt vid att skövlingen av skogar, vilket bidrar med 20 procent av de globala utsläppen, måste hejdas.

Kan mötet kollapsa och vad händer då?
Om Kina och Indien vägrar att delta i globala förhandlingar där de lovar minska sina utsläpp kan förhandlingarna falla samman - ett troligt scenario är då att det istället blir regionala förhandlingar. USA fortsätter med sin frivillighetslinje tillsammans med de 15 länder som släpper ut mest, bl a Kina och Indien, medan EU håller fast vid sin politik med bindande, trappvisa utsläppsminskningar.

Vad händer efter Bali?
Det finns redan en mötesplan - klimatmötet fortsätter bl a med möten i Polen och Argentina för att avslutas i Köpenhamn, då Sverige har ordförandeskapet i EU.

Fotnot: Förhandlingarna på Bali bevakas på plats av SVT:s utsända Erika Bjerström och Hans Faager mellan den 9 och 15 december.

Erika Bjerström
utrikesreporter SVT

• Tweet