Så gjorde vi reportaget om Louise

Första gången vi kom i kontakt med historien var ett kortfattat brev till reportern Janne Josefsson som berättade om vad som hänt Louise.
Vi blev intresserade, men självklart var det till en början stora problem att överhuvudtaget få reda på något om fallet. Var fanns Louise nu? Hur mådde hon? Var hon intresserad av att berätta sin historia?

EFTER NÅGRA MÅNADERS arbete där vi parallellt med andra reportage försökte ta reda på mer om "fallet Louise" lossnade det i början av året. Vi fick kontakt med Louise och påbörjade det omfattande arbetet med att försöka kartlägga hennes liv och försöka förstå vad som hänt.

Vi gick igenom alla öppna källor och sökte efter dokument och uppgifter till exempel på tingsrätter och länsrätter. Vi kontaktade poliser på flera orter, skolor och lärare, besökte grannar och vänner som vi efterhand researchen fortskred fick kännedom om.

GENOM POLISRAPPORTER fick vi uppgifter om vittnen till olika händelser i Louises liv. Flera av dessa ställde upp och berättade, men andra av olika skäl inte ville bli intervjuade.

Polis, räddningstjänst och olika skogsägare har bidraget med foton och information kring händelserna i Asby och Myresjö.
Vi har också tack vare det lagstadgade meddelarskyddet, som alla anställda inom offentlig verksamhet omfattas av, fått värdefulla uppgifter.

LÄNSSTYRELSEN I Jönköping har under hösten utrett Vetlanda kommuns agerande och riktat allvarlig kritik mot socialnämnden. Denna rapport har också varit en viktig del i arbetet.
När länsstyrelsen gör sin utredning hösten 2006 saknas dock information kring flera avgörande händelser i flickans liv som redovisas i reportaget.
Om detta beror på att socialtjänsten i Vetlanda också varit ovetande eller undanhållit information är oklart.

SÄRSKILT ANMÄRKNINGSVÄRT är att brev från skolan till socialtjänsten, där man larmar om frånvaron, aldrig arkiveras eller diarieförs. Socialchefen Ola Götesson förklarar detta med att man tolkat brevet som en rådfrågning/konsultation och därför inte gjort någon anteckning om detta. Med stor sannolikhet är detta inte förenligt med förvaltningslagen.
(Noterbart är att enhetschefen Boo Hedbrant svarar på skolans mail om Louise frånvaro klockan 01.30 natten mellan lördag-söndag...).

Louises mamma har vi under en längre tid på olika sätt försökt få kontakt med, men det har misslyckats. Hon har via andra personer meddelat att hon inte vill tala med oss eller på annat sätt medverka.
Pappan har vi vid ett tillfälle träffat men de krav han, via sin advokat, ställde för att medverka gick inte att tillmötesgå.

ETT STORT PROBLEM har varit att Louise ännu inte är myndig varför den fullmakt hon gett oss har ifrågasatts. Vi tvingades i februari gå till kammarrätten för att få kommunen att acceptera fullmakten.

Kammarrätten gav oss i princip rätt, men trots det har vi ännu inte fått ta del av allt material som rör Louise. Detta är nu åter ett fall för kammarrätten, men tyvärr hinner inte deras utslag komma före det att reportaget sänds.
Vi är dock övertygade att det material som vi ännu inte fått läsa fått ta del av inte på något sätt förändrar bilden. Vår bedömning är att vi i princip haft tillgång till allt relevant material och de viktigaste dokumenten som rör Louise.

NÄR DET GÄLLER synen på den fullmakt som Louise gett oss har dock Vetlanda varit ett undantag.
Andra myndigheter har varit mycket samarbetsvilliga och gett oss information för att göra bilden av vad som hänt flickan fullständig. socialtjänsten i andra kommuner, flera olika skolor och psykiatrin har accepterat fullmakten från Louise och bidraget med viktiga uppgifter kring flickans liv.

Vetlanda kommun har också vägrat oss att få ta del av uppgifter kring de nyckelpersoner i kommunen som handlagt ärendet.
Också detta är nu ett fall för kammarrätten i Jönköping.

Reporter är Janne Josefsson och researchen har Lars-Göran Svensson gjort. Åke Wehrling har filmat och Johan Källström redigerat.

• Tweet