Nils Hanson: Utredaren manipulerar fakta

Allvarliga anklagelser riktas mot Uppdrag granskning i Barbro Hindbergs utredning "Bakom fallet Louise".
Vi anklagas för att manipulera och förtiga fakta. En genomgång - punkt för punkt - av hennes påståenden visar dock att de inte stämmer.

BARBRO HINDBERGS utredning kommer förmodligen även att leda till en diskussion om Uppdrag granskning. Det är en debatt som jag välkomnar. Även vår maktutövning ska granskas.

Och sällan har väl mediernas makt stått tydligare än i det här fallet där ett program i Uppdrag granskning bland annat ledde till att Vetlandabor gick man ur huse för att demonstrera mot myndigheterna.

DET ÄR INTE ovanligt att den som blir föremål för granskning hävdar att vi är "oseriösa" eller "tendentiösa" och att vi "snedvinklar" och "undanhåller väsentliga fakta". Den typen av generell kritik är ofta svår att bemöta eftersom det inte finns något i sak att ta på.

Och när en kritiker inte har mer att komma med, då kan vi utgå från att programmet varit korrekt. Minsta lilla faktafel utnyttjas nämligen maximalt av dem vi granskar. Och så ska det vara. Det gör att vi anstränger oss till det yttersta i vår faktakontroll.

I UTREDNINGEN framförs ovanligt nog kritik på en rad konkreta punkter, vilket gör att vi faktiskt kan bemöta dem.
Här följer hennes påståenden och mina kommentarer.

Flickan levde inte i konstant misär i fem år. Hon var ofta hos farföräldrarna och bodde permanent hos dem i ca ett år före omhändertagandet.
Uppdrag granskning påstod inte att flickan levde i konstant misär i fem år. Däremot beskrev vi ett förlopp som gjorde situationen allt värre för henne.
Det framgick även av programmet att flickan bodde hos farföräldrarna. Citat ur Uppdrag gransknings reportage:
"Louise går nu i sjätte klass - och det blir allt värre. Grannarna ser hur hon ibland stängs ute och sitter på gården sent på natten. Pappan åker ut och in på psyket och Louise bor då hos sin farmor."
"Socialtjänsten startar 2004 en ny utredning om hur Louise har det, men inte heller denna gång tar man reda på något om pappans bakgrund trots alla larmsignaler.
Också denna utredning läggs ner utan åtgärd. Man litar på att Louise farmor skall ställa upp när flickan inte kan vara hemma."
Det var under året hos sin farmor och farfar som flickan for mest illa. Hon tvingades ibland bo hos sin pappa och levde då under vidriga omständigheter, tillbringade julen i bil på en parkeringsplats i Jönköping och 14 fasansfulla dagar på en campingplats i Danmark. Och hon utsattes för sexuella övergrepp.

Flickan blev inte utkastad från sin mamma utan flytten var planerad.
Den behandling som "Louise" utsattes för kan i och för sig vara planerad. I programmet redogör "Louise" i detalj för omständigheterna när hon tvingades lämna sin mamma.
Louise: "Hon slängde ut mig, slängde ut mig på gatan. Så fick jag stå där och vänta på min farmor och min pappa och så fick dom ta upp mig. Jag stod där med en säck, jag hade ett par tröjor, ett par byxor några strumpor och någon trosa så, det var vad jag hade. Allting som jag hade i mitt rum blev jag av med, allting. Så det var det jag hade, en liten säck med kläder när jag kom till pappa."
Janne Josefsson: "Kan du komma ihåg hur det kändes?"
Louise: "Det var ju ledsamt för man kände ju liksom som att man, ingen, hon brydde sig inte om mig längre och att man blev liksom utslängd från sin familj. Jag älskade ju min lillasyster speciellt då, hon fick inte ens säga hej då till mig."
Flickans uppgifter bekräftas av grannar. Utredaren har inte pratat med dem, inte heller med mamman.

Pappan var inte någon känd klient vid socialtjänstens vuxensektion.
Fel. Han var känd där sedan 1999, vilket framgår av utredning på socialtjänsten.

Skolans uppfattning var att hon utvecklades väl, hade god närvaro i skolan och att samarbetet med pappan fungerade bra under de två första åren i Vetlanda.
Detta motsägs inte av programmet. Uppgiften kan stämma under flickans första år i Vetlanda men definitivt inte under den period som programmet handlar om.

"Louise" sade till socialtjänstens utredare att hon hade det bra både hos sin pappa och sina farföräldrar.
Detta motsägs inte av programmet. Där framgår att hon stod sin pappa nära, trots den fruktansvärda behandling hon utsatts för.

Louise och hennes pappa vill inte ha någon hjälp från socialtjänsten.
Att pappan inte ville att socialtjänsten skulle ingripa är inte svårt att förstå. Men menar utredaren att det åligger ett barn att ta ansvar för att socialtjänsten larmas, ett barn som kontrolleras av sin far och dessutom är utsatt för svåra övergrepp?

En 15-16-åring kan inte överblicka konsekvenserna av att lämna ut sig och sitt liv i ett uppmärksammat TV-program.
Arbetet med reportaget pågick i åtta månader. "Louise" och hennes fosterföräldrar hölls kontinuerligt informerade om de mått och steg vi vidtog, bland annat för att kontrollera hennes uppgifter. Vi fick en fullmakt från "Louise" för att möjliggöra detta arbete. Vetlanda kommun vägrade acceptera denna fullmakt. Kammarrätten i Jönköping beslutade dock att fullmakten skulle gälla. "Louise" är idag 17 år och enligt rätten kapabel att bedöma konsekvenserna av att uppgifterna lämnades ut.

SOM ANSVARIG UTGIVARE gjorde jag bedömningen att "Louise" insåg konsekvenserna av TV-programmet. Vi tog bort uppgifter som skulle kunna leda till att hon kunde identifieras, förvrängde rösten och maskade även hennes ansikte. "Louise" fick tillsammans med sina fosterföräldrar se programmet före sändning.
De godkände avidentifieringen och uttryckte sin uppskattning över reportaget.

Efter sändningen i början av april har "Louise" och hennes fosterföräldrar inte drabbats av några negativa konsekvenser på grund av programmet. "Louise" säger själv att hon gått stärkt ur detta och att hon ser programmet som en form av upprättelse.

Utredaren Barbro Hindbergs slutsats är att en mer fullständig bild i Uppdrag granskning inte skulle ha lett till något mediedrev eller så starka reaktioner hos människor i allmänhet.

MIN SLUTSATS ÄR att utredaren gör sig skyldig till det som hon anklagar oss för. Hon manipulerar och förtiger fakta för att smutskasta ett program där ett allvarligt missförhållande är belagt i varje enskild detalj. Just därför fick det ett så enormt genomslag. Och just därför vidtas nu åtgärder runt om i landet, bland annat efter beslut av regeringen, för att ge ett bättre stöd till barn som far illa.

Nils Hanson
ansvarig utgivare, Uppdrag granskning

• Tweet