Till skillnad från växthusgaser som värmer jorden, finns det även partiklar i atmosfären som istället verkar för att kyla av klimatet. Nu visar en schweizisk studie som nyligen publicerades i Geophysical Research Letters att den minskade halter av dessa partiklar kan ha bidragit till den extra uppvärmningen som ägt rum i Europa jämfört med andra delar av världen sedan 1980.

Växthusgaserna förstärker uppvärmningen...
Här gäller det att skilja på begreppen. I media omnämns huvudsakligen koldioxid, som tillsammans med metan och dikväveoxid är naturliga växthusgaser i atmosfären. Halterna av dessa gaser har de senaste hundra åren ökat på grund av mänsklig påverkan.Trots att utsläppen av koldioxid överstiger utsläppen av metan av dikväveoxid med en faktor 100 respektive 1000, är klimateffekterna från dessa gaser ändå inte obetydliga. Detta beror på att metan och dikväveoxid per molekyl är mycket starkare växthusgaser än koldioxiden.

Förutom dessa naturliga växthusgaser återfinner vi numera även människoskapande växthusgaser i atmosfären. De mest kända i den här gruppen utgörs av de så kallade freonerna som uppmärksammades i media på 80-talet på grund av deras ozonförstörande egenskaper i högt upp i atmosfären. Många länder började då förbjuda freoner och andra ozonförstörande gaser, vilket har inneburit att utsläppen av dessa gaser nästan helt upphört och halterna börjat minska i atmosfären. Förutom att ozonlagret tillåts återgå till normala förhållanden innebär de minskade halterna även att växthuseffekten mildras. Freonerna är per molekyl tusentals gånger starkare än koldioxid, så även ytterst små halter i atmosfären har en relativt stark klimatpåverkan. Sammantaget är det ändå koldioxiden som står för den största delen av den ökade växthuseffekten, närmare bestämt drygt 50 procent.

...men den kan ha maskerats av partikelutsläpp
Förutom växthusgaser finns även partiklar som istället har en avkylande verkan på klimatet. Partiklarna släpps ut i atmosfären både via naturliga fenomen samt på grund av människan. Vulkanutbrott är den viktigaste naturliga vägen för partiklarna att hitta till atmosfären. Efter väldigt stora vulkanutbrott kan partiklarna stanna kvar länge i atmosfären. Effekten av de förhöjda partikelhalterna är att en högre andel solstrålning reflekteras tillbaka ut i rymden, vilket således sänker den globala medeltemperaturen. Detta hände exempelvis i samband med den filippinska vulkanen Pinatubos eruption år 1991, som sänkte den globala medeltemperaturen under 1992 och 1993. Till gruppen partiklar som släpps ut av människan tillhör framförallt partiklar som avges i förbränningsprocesser, som t.ex. svaveldioxid.

Partiklarna har även en indirekt verkan på klimatet genom att de underlättar molnbildningen, vilket leder till ökad molnighet och avkylning. Eftersom människan står för en stor del av partikelutsläppen finns de i förhöjda halter främst i industraliserade områden.

I den schweiziska studien undersöktes hur de avkylande partiklarna har påverkat det europeiska klimatet de senaste 30 åren. Forskarna tittade på data från 6 olika stationer i centraleuropa mellan 1986 och 2005, och fann att partikelhalterna under den tidsperioden har minskat med i snitt 60 procent, främst på grund av att utsläppen blivit renare på senare år. Samtidigt ökade solinstrålningen vid marken under molnfria dagar i snitt med 1 watt per kvadratmeter, vilket kan förklara varför uppvärmningen i europa gått snabbare än i andra delar av världen. Sedan 1980 har medeltemperaturen i Europa stigit med 1 grad, vilket är ungefär dubbelt så mycket som uppvärmningen globalt.

Hur partikelhalterna i atmosfären påverkat den medeltemperaturen i världen som helhet är dock fortfarande oklart. Även om halterna har minskat i Europa och Nordamerika så har halterna ökat kraftigt i andra delar av världen, främst i Kina och Indien.

Läs mer om studien i NewScientist

Publicerad av Johan Liakka