Våra elektroniksopor hamnar i Ghana och Kina

Datorer från Stockholms skolor hittades på en soptipp i Ghana. Hur de kommit dit vet ingen. Datorerna skänktes till en välgörenhetsorganisation och deras vidare öde är inte känt.

Elektroniksopor på export från I-länderna är ett stort problem för utvecklingsländerna. Berget av giftiga och livsfarliga sopor bara växer, ett berg som tas om hand av arbetare under vidriga förhållanden.

I Sverige växer sopberget lavinartat. Det beror på att folk kastar saker som fortfarande fungerar, framför allt "tjocka" TV-apparater och gamla datorskärmar som byts ut. 2003 producerade varje svensk fem kilo elektroniksopor, men förra året nästan tio kilo, en fördubbling.

Sopor på avvägar
Inom hela EU samlas bara 25 procent av alla elektroniksopor in, trots tillverkaransvar. Resten går på export. Enligt Greenpeace genererar I-länderna mellan 15 till 20 miljoner ton elektroniksopor varje år. Bara EU producerar 8,7 miljoner ton elektronikskrot per år.
Många elektroniksopor hamnar inte där de ska.

Foto:DanWatch

Det som blir över bränns upp i Ghana
I Ghana finns berg av elektroniksopor och lokalbefolkningen tvingas arbeta under fruktansvärda förhållanden där de riskerar både hälsan och livet när de försöker återvinna det som är värdefullt ur skrotet.

-Arbetarna har huvudvärk, illamående och andningsproblem från att inandas den giftiga röken. Även de som bor i byarna intill får hälsoproblem av röken, säger Mike Anani, miljöjournalist i Ghana som organisationen DanWatch har talat med.

Gifter sipprar också ut i vattnet som befolkningen dricker.

Värdelösa donationer
Många länder donerar datorer till U-länderna med förhoppningen att de ska göra nytta. Men ofta fungerar inte apparaterna när de kommer fram. Därför vill nu Baselkonventionen påverka regeringen i Ghana att införa en ny lag som säger att datorer och TV-apparater måste fungera när de kommer fram till Ghana.

-Vi förslår ett omedelbart importförbud av skrot och hopas att regeringen agerar snabbt, säger Oladele Osibanjo, chef för Basel-konventionen i Afrika.

Foto:DanWatch

Kina försöker mörklägga
I Kina finns hela städer som lever på att under vidriga förhållanden plocka isär och återvinna elektronikskrot. Arbetarna kan tjäna upp till 20 kronor om dagen, en lön som gör att de är beredda att offra sin hälsa.

Enligt organisationen Greenpeace hamnar 80 procent av världens elektroniksopor i Asien, och av den mängden hamnar 90 procent i Kina. Enligt EU:s regler så får elskrot exporteras från EU, men då måste återvinningsstället vara certifierat. Nästan alla återvinningsindustrier i Kina är inte certifierade, men skrotet hamnar där ändå.

I Guiju i Kina har, enligt Greenpeace, 80 procent av barnen mycket höga halter bly i blodet och hälsoeffekterna på arbetarna är förödande. Företagen i Guiju har hyrt in privata vakter för att stoppa alla journalister och all rapportering från området. När Rapport gjorde ett inslag om förhållandena i Guiju 2007 så arresterades fotografen Henri Ceng, infödd kines, efter två dagars filmande.

• Tweet