TV-duellen mellan Clinton och Obama
Debatt för partipamparna - och kanske för väljarna
|
|
Publicerad 15 april 2008 - 14:40
Uppdaterad 16 april 2008 - 15:23
|
Det mesta i Hillary Clintons valkampanj har gått fel den senaste månaden. Hon lyckas inte koppla något grepp på Barack Obama. När de möts i en tv-debatt före primärvalet i Pennsylvania den 16 april måste allt gå väl. Detta ses som Clintons ödesdebatt.
Presidentvalet i USA, kommentar och analys |
Svensk tid hålls den 90 minuter långa debatten den 17 april klockan tre på morgonen. Egentligen är debatten och valet inte bara till för väljarna. Det är just nu kanske mest till för de 796 "superdelegater" som avgör vem som blir kandidat vid partikonventet i slutet av augusti. Ej säkra på Clintons chanser Det står ju redan klart att ingen av de två får egen majoritet bland delegaterna genom valen. Då återstår de superdelegater som valts genom partiet. Båda försöker nu övertyga om att hon/han är den bäste kandidaten när det efter sommaren handlar om det verkliga presidenvalet. Och Obama har knappat in kraftigt på Clinton. Det är ett tecken på att partietablissemanget inte är säkert på hennes chanser att vinna till sist. Inte för rasistiskt Ett av Clintons dolda budskap har varit att Obama inte går hem hos vita manliga arbetarklass-väljare. Det är som sagt ett dolt budskap för det får inte verka för rasistiskt. Det är bland annat dem Clinton vänder sig till i Pennsylvania, där de är en viktig grupp. Om hon vinner dem kommer det att vara ett kraftigt argument för henne. Den gruppen anses vara en av de mest avgörande för en framtida demokratisk seger. Man kan därför räkna med att mycket kommer att handla om hur trovärdiga respektive kandidat är och vilka erfarenheter de har. Clinton kan visa på en längre tid i kontakt med politiken. Hittills har Clintons budskap om erfarenhet inte gått hem. Folk tycks hellre vilja ha förändring, något nytt. Så har det varit hela kampanjen. Clintons bluff om kulregn Man trodde att Obama skulle få mer negativ uppmärksamhet efter sina framgångar, men så har det inte blivit. Det är Clinton som har drabbats: Det blev förödande för henne när hon talade om ett besök under Bosnienkriget och om de kulregn hon utsattes för. Hon såg besöket som ett exempel på att hon kunde klara krislägen. Det visade sig att allt hade varit en idyll under besöket. Därmed kom frågan om pålitlighet tillbaka som en bumerang. Hon skyllde på att hon misstagit sig. (Fast man kan kalla det en lögn.) Kan man lita på en president i en sån kris? undrade motståndarsidan. Obama satsar mer Pennsylvania har länge setts som Clintons självklara vinnarstat. Där finns väljare som hör till hennes stamväljare. Men även här halkar hon efter. Obama har också satsat tre gånger mer än Clinton på kampanjen i Pennsylvania. Efter vinster i Kalifornien, New York och Ohio i februari-mars verkade det som om hon fått vind i seglen. Men nu har Obama mer av initiativet igen. Hennes seger i det viktiga Texas i mars visar sig troligen bli tvärtom: En seger för Obama. Valet är fortfarande inte sluträknat. McCain går framåt Fast hon tar alla chanser att attackera Obama, är det hennes förtroendesiffror som sjunker. Och under tiden har republikanernas John McCain i många opinionsmätningar gått om demokraternas båda kandidater. I höstas sågs det som givet att en demokrat skulle bli president. Så är det inte. Och det såg ut som om den presidenten var Hillary Clinton. Så är det inte heller. Obama och bitterheten Det sista försöket att nagla fast Obama var att ta upp hans uttalande att folk på landsbygden i Pennsylvania är bittra på grund av industrinedläggningar och stagnerande ekonomi: därför dras de till vapen och religion. Clinton var inte snar att börja tala om hur hon älskade att jaga med sin pappa, som kom från delstaten. Och sedan har utttalanden om bitterheten i Pennsylvania studsat som pingpong-bollar mellan de två. Bill Clinton har åkt i mindre orter i Pennsylvania och tagit avstånd från Obama. Clintons har ett gammalt gott förhållande till delstaten. Så en knapp seger för henne skulle närmast ses som en förlust och på nytt ställa frågan om hon är en vinnare. Och nu gäller det för Clinton i debatten. Det kan vara hennes sista chans att övertyga. Om hon skulle ge upp efter ett dåligt resultat är därmed inte säkert. Men i ett historiskt perspektiv kan det ändå vara den debatten som avgjorde. Och det finns ännu ett problem: Clintons svaghet är att hon inte är särskilt bra i debatter. Hon ses som för aggressiv. Hennes kampanj förs i motvind. Men många menar att det är då hon gör sina bästa insatser. Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport/SVT |