Blir det Berlusconi för tredje gången?
En come back kid som är den italienska drömmen
|
|
Publicerad 10 april 2008 - 14:19
Uppdaterad 15 april 2008 - 06:43
|
Historien tycks upprepa sig i Italien. Berlusconi ses som räddaren, vinner valet, misslyckas och förlorar till vänstern som ses som räddare och vinner och misslyckas. Varpå Berlusconi ses som räddare, vinner, misslyckas och besegras av räddaren vänstern som misslyckas... Och...
Sån tur att Silvio finns... |
Berlusconi är nu Silvio med italienska folket. Detta är hans inofficiella kampanjsång. (På italienska, med italiensk text.) Den börjar: Det lever en stor dröm i oss, vi är frihetens folk, premiärminister, vi är på din sida, en sån tur att Silvio finns. (Märkligt nog avslutas sången i Rom-förstaden EUR, byggd av Mussolini och som är fascistarkitekturens höjdpunkt.)
Även Walter Veltroni har blivit Walter med väljarna. Detta är ett svar på Berlusconi-sången. Texten börjar: Walter, jag litar på dig, med Walter i ett modernt land, dags att säga nej till tramset, rösta för stabilitet, vi klarar oss själva, rösta för att ändra på riktigt, vi säger vi kan klara det (si puō fare).
...och där tycks vi vara just nu. Just nu visar opinionssiffrorna på en seger för Berlusconisidan... ... och därmed är vi inne på tredje varvet i Italiens politiska karusell. Nu gjordes de sista publicerade opinionsmätningarna i slutet av mars, sådana är vallagarna. Därför kan förändringar ha skett. Två block
Valet står mellan två stora block. Det ena lett av Silvio Berlusconi, Popolo della Libertā (Frihetens folk). Det andra lett av Roms före borgmästare, förre vänstermannen och förre kommunisten Walter Veltroni. Kärnan är det nybildade Demokratiska partiet (Partito Democratico, PD) som är en sammanslagning av det reformerade kommunistpartiet och liberala kristdemokrater. Förtvivlat rörigt
Det ska erkännas att partipolitiken i Italien är till förtvivlan rörig. 158 partier ställer upp. Tretton satt i den avgående regeringen. Partisplittringen och valsystemet är en förklaring till instabiliteten i Italien. Det går inte att bilda regeringar som håller ihop. Detta är det 63:e valet på 62 år... Det har varit en ganska lugn kampanj. Det beror på att Veltroni är en lågmäld person som hållit sig till partiets valprogram och inte gjort särskilt många våldsamma attacker mot Berlusconi. Ingen att attackera
Walter Veltroni är inte Obama.
Så Berlusconi har inte riktigt haft någon att attackera hela. Den hindrar inte att han utpekar vänstern som förtäckta kommunister. Och Veltroni någon gång drar till med Berlusconis kontakter med mer eller mindre uttalade fascister och indirekta maffiakontakter. Men sanningen är att en stämning av oro och undergång vilar över denna valrörelse. Italien mår inte bra
Ingen vågar häva partisplittringen.Foto: Scanpix
Den ekonomiska tillväxten är usel. Priserna har gått upp. Skatterna har höjts för att klara EU-krav på balanserad budget. Stämningen är att föräldrar idag är övertygade om att deras barn får det sämre än de. Italien mår inte bra. Inte politiskt heller. Partisplittringen omöjliggör reformer som behövs om inte Italien ska bli ett västeuropeiskt u-land. Res dig, Italien!
Riálzati, Italia! Res dig upp på nytt, Italien! är Berlusconis slagord. Men inte heller han lovar särskilt mycket utan talar om framtida svårigheter (förorsakade av förra regeringen, givetvis). Han lovar en bro mellan fastlandet och Sicilien. Något som kritiker
menar skulle vara ett underbart byggprojekt för maffian att fiffla till sig pengar på. Han lovar en del skattesänkningar och minimipensioner men borta är de grandiosa visionerna. Varför leder han då? Efter två regeringar som misslyckats - varför ses han, som i september fyller 72 år, på nytt som räddaren? Berlusconi är drömmen om undret
Sanningen är att hans egen förmögenhetstillväxt fortfarande ses som ett slags drömmål för många. Anklagelserna om att han uppnått allt detta på mindre lagligt sätt minskar inte hans gloria, tvärtom.
Segerviss med framskjuten haka.
Det är vad många andra italienare också hoppas kunna göra. En sådan premiärminister skärper inte skattekontrollen, vilket orsakat den avgående regeringen Prodi sympatiförluster. Situationen är så hopplös att många mest tycks hoppas på ett under. I utländska medier skildras han ofta som en politisk pellejöns, i Italien är han fortfarande undret. Inte Reinfeldt, Merkel, Brown...
Det hade varit omöjligt med en Reinfeldt i Sverige eller en Merkel i Tyskland eller en Brown i Storbritannien som räddats från en rad fällande domar på grund av amnesti och preskribering. Allt medan åtalspunkterna i och för sig har ansetts bevisade i den domstol som dömt. Reinfeldt eller Merkel eller Brown skulle inte heller ändra lagstiftningen så att det blir nästan omöjligt att undersöka brott som de åtalas för. Eller för att skapa lagar som gjorde deras miljardföretag ännu rikare. Men allt detta tycks inte spela någon roll. Berlusconi blir en symbol för en sorts frihet från myndighetstvång som många önskar. Det hör till saken att dessa myndigheter dessutom är korrumperade och ineffektiva. Det finns berättigade skäl att fråga vart t ex skattepengarna går. Yes, we can
Berlusconi är frihetsdrömmen, rikedomsdrömmen, protestdrömmen. Sė, si puō fare, Ja vi kan klara det, eller snarare: Yes, we can, Barack Obamas slagord, har blivit Walter Veltronis. Men han är ingen Obama och Italien kan inte så mycket. Veltroni lovar en miniilön på 1100 Euro (vilket är ungefär vad italienska industriarbetare tjänar i snitt), bättre pensioner, slopade studieavgifter - och ingen bro. Båda lovar olika former av skattesänkningar - och samtidigt en balanserad budget. Mycket glåmigt
Veltroni avstår från Berlusconiattacker.
Sanningen är: Non si puō fare. Man kan inte klara det. Italiens val- och partisystem måste förändras för att få handlingskraftiga regeringar. Pensionsysstemet hotas av kollaps. Infrastruktur, bildningsväsende, sjukvård, hela den offentliga byråkratin måste genomgå en revolution. Det dystra är att de förhoppningarna har grusats om ett nytt Italien efter alla skandaler i början av 90-talet. Då sveptes en rad korrumperade partier bort (kristdemokrater, socialister och liberaler främst). Men fast så mycket förändrades på ytan blev allt som förr på djupet. Italien hoppas fortfarande förgäves. Alltsammans är mycket glåmigt. Ingen kan
Alla säger att det behovs enorma reformer. Men ingen kan genomföra dem. Småpartier kan stoppa förslag eftersom de hotar deras maktställning. Det var ett parti på 1,4 procent väljare som hoppade av regeringen Prodi, vilket medförde nyval. När den förra center-vänsterregeringen vann i april 2006 var vinstmarginalen så knapp att man räknade med kort livstid. Alla i regeringen bekämpade varandra. Orsaken är att Berlusconi kort före valet ändrade valsystemet på ett sätt som skulle kunna gynna honom. Berlusconi räknade rätt
Han räknade rätt. I den största kammaren, deputeradekammaren, får det största partiet (eller blocket) automatiskt 54 procent
av de 630 mandaten. Det gynnade den gången Prodi. Nu kan det gynna Berlusconi. Men i senaten, med 315 ledamöter, räknas "mandatbonusen" ut på regional nivå, vilket leder till mycket små marginaler. Det var vad
som hände 2006 och som förbistrade livet för Romani Prodi.
Nu kan detta även drabba Berlusconi. Eftersom det krävs lika beslut av de båda kamrarna kan regerandet bli ett rent helvete. Prodi är utfrusen
Prodi förtigs av sitt eget parti
Prodi kunde inte regera Italien. Veltroni nämner inte ens hans namn, han deltar inte i valrörelsen. Han ses som alltför belastad. Berlusconi är lierad med det reformerade nyfascistiska partiet under utrikesminister Fini och det närmast rasistiska Lega Nord. Ett parti är inte med. Ett kristdemokratiskt parti, UDC, som tidigare stödde Berlusconi. Detta kan bli ett problem för Berlusconis regeringsombildning. UDC kräver en mera "social" politik och skulle kunna bli ett hinder om Berlusconi får en liten marginal i senaten. Inget enat vänsterblock
På vänstersidan har Veltroni undvikit en ren blockbildning, vis av skadan från förra valets splittring. Förutom PD är bara den berömde korruptionsåklagaren Di Pietros parti Två andra vänsterpartier och De gröna har slutit sig samman i ett eget block. Många menar att en stor koalition över blockgränserna skulle lösa Italiens problem. Ingen vågar. Ingen kan. Non si puō fare.
Rättsprocesserna mot Berlusconi |
Denna länk går till en EU-parlamentarikers (i socialistgruppen) sajt. Den är klart partisk mot Berlusconi. Men det femspråkiga dokumentet innehåller en redovisande lista över de största rättegångarna Berlusconi inblandats i och hur det gick.
Materialet är sammanställt bl a av en av Italiens främsta grävande journalister Marco Travaglio som är klart mot Berlusconi. Det beskriver också Berlusconis väg till rikedom så som Travaglio vaskat fram den. Observera att en hel del av detta dementeras av berlusconi-sidan. (Vi har inte lyckats hitta en sammanfattande dementerande sajt på engelska; tips mottages.) Rättsprocesserna mot Berlusconi Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport, SVT |
SVT Play
Lördag 26 maj 2012
