USA vill fortsätta leda

Förfädernas storhet ska stärka amerikanerna

Publicerad 20 januari 2009 - 20:33 Uppdaterad 20 januari 2009 - 21:56

Det var ett tal som knöt samman USA:s historia med framtiden. Förfädernas hårda kamp mot svåra odds är på något sätt bevis att dagens kris kan lösas.

Så kan man sammanfatta talet. Men man kan fråga om Obamas avsikt var att man skulle kunna dra slutsatsen att dagens amerikaner måste utstå samma elände som förfäderna, innan det blir bättre.

Vissa delar kändes ungefär som Obamas i och för sig skickliga valtal. Men det är knappast ett tal i stil med Roosevelts legendariska tal under krisen 1933. Ej heller Kennedys 1961.

Dämpa förhoppningarna
Det stod klart att Obama ville dämpa förhoppningarna att han skulle kunna nå snabba framgångar. Det kan behövas efter en valrörelse där han blev både frälsare, profet och helgon.

Han gav en bild av ett väldigt projekt att förnya USA:s infrastruktur. Och måste också här att tillgripa tron på
förfäderna som bevis att planerna är realistiska.

Som sagt: Ännu inget konkret om politiken. Det ska man inte vänta i ett sådant tal. Det enda man kan säga är att han nu i sitt regerande måste visa vad han verkligen vill göra.

USA vill leda
Han ville lugna världen och försäkra att USA har goda avsikter.
Samtidigt fanns det en klar markering: USA vill leda världen. Samarbete, ja. Men han markerar att USA är ledaren.

Han lovade tillbakadragande i Irak men bekräftade samtidigt att han utvidgar den militära kampen i Afghanistan.

Man skulle kunna säga att han visade en av sina svagheter från sin tidiga valkamp. Det var ett mycket abstrakt tal. Mycket om amerikansk storhet, många visioner. Men inte hur en vanlig medborgares liv påverkas.

Stramare mot Israel?
Nu ska talet vara ganska allmänt och mest antyda inriktningen. Den mest tydliga markeringen utrikespolitiskt var att han vill förbättra kontakterna med den muslimska världen. Betyder det en stramare hållning mot Israel?

Men världen fick ingen uppfattning om hur USA t ex skulle agera i konflikten mellan Israel och palestinierna.

Och visst finns det klart ett annat tonläge i fråga om klimat, energi, världens fattiga än i föregångarens retorik.

En klar inrikespolitisk markering är också att han vill ha en skärpt uppsikt över finansmarknaden.

Det finns också en maning till befolkningen att den gamla livsstilen inte kan fortsätta, att världens resurser är ändliga.

Mottot kan sammanfattas i hans ord: Vi har valt hoppet framför fruktan. Nu ska han förverkliga parollen.

BO INGE ANDERSSON, utrikeskommentator Rapport/SVT

• Tweet