Somalia: En världspolitisk tragedi

Vem vill lösa krisen?

Publicerad 11 maj 2009 - 08:46 Uppdaterad 14 juni 2009 - 19:59

En 13-årig flicka stenas till döds. Orsak: äktenskapsbrott. Hon hade försökt anmäla tre män för våldtäkt. I Somalia tillämpas islams lagar allt striktare i de områden där islamister fått makten, enligt Amnesty International.

I nästan tjugo år har Somalia varit ett land i kaos. Det är inte längre en stat utan bara ett område där tre fjärdedelar av befolkningen flytt från sina gamla hem. Ett land där krigsherrar behärskar sina uppstyckade områden med våld och mord. Somalia är en världspolitisk tragedi.

Den somaliska krisen kan medföra många faror som sträcker sig långt utanför det våldsamma lidandet inom landets gränser:

• Islamistiska gruppers kamp om landet kan skapa nya terrorgrupper och fler terrordåd.

Före striderna utövades i Somalia mest en "mild" islam. Men nu rapporteras alltså om hårda muslimska lagar. Under en period 2006 dominerade "de muslimska domstolarna" stora delar av Somalia och sörjde med hårdhänta medel för en viss ordning.

Etiopiens armé drev bort islamister De jagades bort av Etiopien. Landets inblandning handlade om regional maktpolitik där Somalia bara var en bricka i spelet. Islamister talade om att erövra provinsen Ogaden från Etiopien. Där bor det många somalier.

Kontakter med al-Qaida
USA under Bush har sett Somalia som en rektryteringsbas för muslimsk terror med kontakter till bl. a. al-Qaida. Därför bombade USA flera gånger städer i Somalia.

Följderna av detta kan vi se nu. Fortfarande behärskar islamistiska miliser delar av landet. En nyckelroll anses den s k shaabab-milisen ha. (Som USA kallar terroristisk.)
Den islamistiska shaabab-milisens styrka är okänd Bedömare är dock oeniga om hur starka de är. Men förre presidenten Yussuf sa 2008 att de behärskade största delen av landet.

Etiopiens ingrepp hade stöd av USA. Det skapade en ny allians av motståndare till övergångsregeringen. Islamistiska grupper och delar av klaner förenade sig i ett motstånd mot etiopierna och regeringen som man ansåg etiopien-stött.

Heligt krig
Nu har en av de muslimska domstolarnas ledande islamister återvänt efter att ha varit bortjagad i två år, ett tecken på regeringens svaghet.

Den fördrivne Hassan Dahir Aweys till Somalia efter två års exil. Han har dock sagt nej till kontakter med övergångspresidenten. En gång talade Aweys om ett heligt krig. Nu uppmanar han till fortsatt kamp mot övergångsstyret. Även Usama Bin Laden har manat till kamp.
Den islamistiske ledaren Aweys hotade med jihad (heligt krig)

Hur starka dessa grupper är vet vi inte. När "domstolarna" drevs ut 2006 visade det sig att inte många sörjde. Men om oron och kaoset fortsätter kan de få nytt stöd. För tre år sedan gav de viss social service som det icke-existerande samhället inte kunde ge. Som Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon.

Här kan finnas risker för att kaosets Somalia medför att det inhemska våldet föder ett globalt våld. Den nye presidenten Sharif Ahmed kallas "måttfull (moderat) islamist" och man hoppas att han ska vinna över en del islamistiska grupper.

Han lovade införa muslimsk lag, sharia, och övergångsparlamentet röstade för det i slutet av april. Om det på sikt stärker hans aktier i t. ex. västvärlden återstår att se.
Den nye presidenten Ahmed införde sharia-lager

• Ett regionalt krig kan bryta ut där åtminstone Etiopien och Eritrea är inblandade med eller mot somaliska grupper.

Redan 1977 försökte den somaliske diktatorn Barre erövra Etiopiens Ogaden-provins, vilket misslyckades. I sin tur ledde det till hans fall 1991, vilket startade Somalias sammanbrott. Islamistiska ledare har hotat med samma nu.

Somalia bricka i spelet
Under 1990-talet utkämpade Etiopien och Eritrea ett av efterkrigstidens blodigaste krig. Spänningen mellan länderna är fortfarande stor. Eritrea stödjer nu en rad islamistiska grupper, sådana som Etiopien har bekämpat i Somalia. Det handlar om de båda staternas försök att vinna inflytande. Somalia är alltså en bricka i spelet.

Konkurrensen om inflytande i Somalia kan här leda till att Etiopien och Eritrea hamnar i en ny allvarlig konflikt.

Redan på 60-talet utkämpade Somalia krig med Etiopien, likaså med grannen i söder, Kenya, där det också finns en somalisk befolkning. Krisen kan alltså utvidgas.

• Piratdåden kan öka ytterligare längs kusten ju mer landet faller samman.

Piratdåden längs somaliska kusten KAN ses som en följd av krigets brutalisering och fattigdom. Det anses att stora delar av piratverksamheten sköts från området Puntland i nordöst. Området har förklarat sig självständigt från Somalia, men få erkänner det diplomatiskt.

Det påstås att piraterna själva inte är militanta islamister. Däremot förmodas det att de betalar hamnavgifter till islamister. Också här finns risker för ytterligare upptrappningar.

Närheten till Yemen - där al-Qaida-liknande grupperingar anses vara verksamma - kan också bidra till en ökad spänning i området.

• Lidandet och svälten kan orsaka ännu värre flyktingströmmar.

Krigströtta kvinnor protesterar mot krigsherrarna Tre fjärdedelar av befolkningen anses ha tvingats bort från sina ursprungliga hem under krisen. Internationella hjälporganisationer har fått allt svårare att arbeta, vilket kan öka flyktingströmmarna.

I mars 2008 var en miljon på flykt enligt internationella hjälporganisationer. Enligt FN var i juni 2008 över tre miljoner människor, nästan halva landets befolkning, beroende av nödhjälp.

Omöjligt skydda
Problemet är att det tycks vara omöjligt att skydda både civilbefolkningen och hjälparbetarna. Den Afrikanska unionen fick ett FN-uppdrag att sända 8000 man dit. Men bara något tusental kom och de har knappt kunnat gå utanför sina egna kaserner.

FN-chefen föreslog en FN-styrka på 27 000 man, men inget har hänt. Det verkar alltså som om världssamfundet anser sig ha viktigare saker att göra.

I allt detta finns inte mycket hoppfullhet för framtiden. President Obamas nästa stora utrikespolitiska manöver handlar om Mellanöstern. Han har inte sagt mycket om Afrika, än mindre om Somalia, fast hans far kom från grannlandet Kenya.

Cyniskt nog kan man säga att en orsak är att landet inte har ansetts viktigt råvarumässigt och inte hellre strategiskt. Möjligen kan man hoppas att Somalia kommer att ses som en kommande utmaning för dem som misslyckats - FN, EU, USA och AU.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport, SVT

• Tweet