SVT:s team i Somaliland
Piraten: Sjöröveriet ett sätt att överleva
|
|
Publicerad 13 maj 2009 - 20:48
Uppdaterad 26 maj 2009 - 15:58
|
Bert Sundström och fotografen Andreas Zernell är i Somaliland för att skildra det söndrade landet Somalia. Här är deras tredje rapport, där de träffar fängslade pirater. Strax före klockan åtta på morgonen är det fortfarande relativt svalt i Berbera, får man trots allt säga. Knappa 30 grader i skuggan. -Very hot in Berbera, säger vår tolk. Han torkar ansikte och armar oupphörligen med en svettduk, och det plaskar i dammet på marken när han vrider ur den. Andreas och jag tvekar lite inför den stekta lever och te med kamelmjölk som verkar vara standardfrukosten. Men det sirapssöta kaffet känns inte heller direkt bra i hettan. Vi är här för att träffa pirater, som avtjänar sina straff i det lokala fängelset. Men fängelsechefen vill inte gärna släppa in oss, trots att vi har tillstånd från regeringen. -Jaha, säger han, och vad har jag, eller Somaliland att vinna på att släppa in er här då? -Sverige och andra länder får se hur effektivt ni bekämpar piraterna, och när omvärlden får klart för sig att Somaliland är ett land att lita på kanske ni till sist blir erkända som ett självständigt land, säger jag. Det var rätt svar. Vi släpps in. Och ett par fångar förs fram för att vi ska få intervjua dem. Men så snart Andreas sätter handen på kameran skriker fängelsechefen "nej, nej, ingen kamera!". Men vi har ju tillstånd att filma här, protesterar vi. Till ingen nytta. Så jag plockar fram mitt anteckningsblock, och antecknar flitigt svaren som min tolk översätter. Samtidigt trycker Andreas diskret igång inspelningen... I nästa fängelse går det bättre. Här får vi träffa en fånge som öppet erkänner att han varit pirat. -Visst säger Farah, som han heter. Jag ger gärna en intervju, och ni får filma mig. Men vad får jag i utbyte? Jag sitter här på 15 år, och min familj borta i Puntland kan inte komma hit med mat och kläder. -Vi kan egentligen inte betala för intervjuer, säger jag. Men jag förstår ju att du har det svårt, så jag kan erbjuda dig 20 dollar för att du medverkar i vårt program. -500 dollar säger han och reser sig upp. Vår tolk reser sig också upp, griper tag i honom och sätter resolut ner honom på stolen. Tolken, fängelsechefen och Farah skriker åt varandra en lång stund. Men så lugnar Farah sig plötsligt, slår sig ner, ler mot mig och säger OK. Tolken mumlar diskret, 30 dollar. Bra kompromiss tänker jag, aningen förvånad. Farah visar sig vara en man med välformulerade åsikter. Han ångrar sig inte, och anser att det han gör bara är ett sätt för fattiga somalier att överleva när trålare från andra länder dammsugit deras fiskevatten på allt levande och förstört deras levebröd. Fängelsechefen nickar instämmande. De skrattar och talar vänskapligt mot varandra, och alla skakar hand med alla när intervjun är slut. -Det var väldigt så fort priset för intervjun sjönk, säger jag till tolken när vi kliver ut i det fria. -Mmm, jo, säger han och skrockar lite. Fängelsechefen påminde bara Farah om den där cellen där man kan spänna upp fångar i kedjor på väggen. Det var allt som behövdes. Bert Sundström utrikesreporter Rapport |