Valresultatet kan ge ny kris
|
|
Publicerad 13 juni 2009 - 11:34
Uppdaterad 13 juni 2009 - 21:12
|
De närmaste dagarna ger oss svaret svaret på hur regimen i Iran ska handskas med oppositionen. På lördagen började protesterna mot valutgången. Nu får vi se om de styrande mörkmännen tänker använda våld mot företrädarna för detta nya, öppna Iran som vi har sett träda fram under valkampanjen. Risken är stor. Så har de styrande gjort förr. Samtidigt har den nya oppositionen framträtt med en sådan energi och kreativitet att det kan bli svårt att stoppa den med blodigt förtryck. Västbedömare har i alla fall känslan att något grundläggande har förändrats i det iranska samhället. 
En förtvivlad Mousavi-anhängare
Om det bara är önsketänkande återstår att se. Vi får nog aldrig veta hur det rätta valresultatet blev. Mörkmännen styrde också röstsammanräkningen. Men resultatet kan bli upptakten till en stor internationell kris som handlar om misstankarna om iranska kärnvapen.
Hittills har Ahmadinejad stötts av den högste religiöse ledaren Khamenei som till sist ska godkänna resultatet. För att undvika kaos måste han göra så nu också, vad han än vet om fusk. Alltså: Fyra år till med en president som utlöst en ny uppkäftighet bland dem som är mot hans styre. Frågan är nu hur den tredjedel av folket reagerar som vill ha ett annat Iran. 
Det var det fattiga som gav Ahmadinejad segern - om han nu vann...
Ett slags klasskamp Frågan är om den ekonomiska krisen försvagar regimen. I detta val tycks det - om man ska ta siffrorna på allvar - som Ahmadinejad närmast vunnit på den. Han har fördelat mer understöd till de fattiga. Det var de som valde honom. På det sättet blir valet kanske mer ett slags klasskamp: de fattiga och sämre utbildade mot de bättre utbildade som har det bättre ställt. Oppositionen vill kämpa Regimen tycks redan ha börjat angripa oppositionen. Det bådar illa. Att utmanaren Mousavi förklarar sig som segrare flera timmar efter den officiella segerförklaringen för Ahmadinejad tyder på att oppositionen vill kämpa. 
Mousavi ifrågasätter valet - men hur långt vågar han gå?
Men frågan är om den kan det när alla militära maktmedel ligger hos de styrande. Det som kan förändra mörkmännens välde är om den nya uppkäftighet som visats under valet ytterligare kan utvecklas till en ny kraft. Mycket talar för valfusk Mycket talar för valfusk. Inga internationella observatörer tilläts. Inga inhemska heller. Regimen kontrollerade allt. Kommunikationer spärrades av under valnatten. Men frågan är hur långt vågar Mousavi gå i protester mot valet. Han måste röra sig inom den muslimska statens ramar, annars är han förlorad. 
Mousavianhängare protesterar mot valresultatet
En tredjedel - minst - av folket i opposition är mycket, men 2005 fick Ahmadinejad bara knappt 20 proc i första valomgången och trots det kunde ingen hindra hans framfart.
Humor farligt för regimen Framtiden får alltså utvisa om årets uppkäftighet fortsätter. Den visade på humor och uppsluppen respektlöshet. Sådant är i längden farligt för en fanatisk religiös regim. Hur tolkar de religiösa ledarna missnöjet? Det finns ett missnöje med Ahmadinejad även hos dem. Vågar de använda det för att styra honom in på nya vägar för att finna en öppning? En Mousaviseger skulle inte medföra stora förändringar, vare sig in- eller utrikes. Det sades redan före valet. Obama antydde att hur det än gick, skulle Iran ej kunna fortsätta den gamla politiken. Ny internationell kris Men resultatet kan även tolkas som en start för en ny internationell kris.
Valet kan leda till en kris om Irans atomprogram
Ahmadinejad och mörkmännen kan hävda att de nu fått ett klart ja att gå på som förr. Inklusive ett misstänkt kärnvapenprogram som snart kan starta en ny kris. För att lösa den krisen krävs medverkan av Kina och Ryssland. Med tanke på deras eget system, kommer de inte att tvivla på valresultatet. Vi kan därför räkna med en stor vilsenhet om hur man ska handskas med Iran. Förändringen kan nog bara komma inifrån Iran. Hos många finns en stark sådan vilja, men också där blir frågan hur den kan utvecklas i framtiden. Bo Inge Andersson, utrikeskommentator Rapport/SVT |