Iran och de sociala medierna

Publicerad 23 juni 2009 - 17:52 Uppdaterad 24 juni 2009 - 08:30

Inläggen om Iran på mikrobloggen Twitter strömmar in flera hundra i minuten. Konflikten kring presidentvalet i Iran har präglats av det som kallas sociala medier. Hur har möjligheten till kommunikation människor emellan påverkat utvecklingen? Och vad har de sociala medierna haft för betydelse för mediebevakningen?

Informationen från Iran flödar trots förbudet mot nyhetsrapportering
Utländska journalister är sedan en tid utestängda från Iran, men trots det fortsätter information om kampen i landet att nå ut till omvärlden via sociala medier som bloggar, Facebook, YouTube och Twitter.

Ofta är informationen knapphändig, mycket är motstridigt och inte sällan förekommer vilseledande propaganda. Men mitt i röran finns berättelser om faktiska händelser i det slutna landet.

Tusentals videor
På YouTube publiceras nu tusentals videor dagligen från Iran, med ögonvittnesrapporter och skakande bilder från protesterna.

På sajter och Facebooksidor finns de iranska presidentkanditaterna med anhängare och massor av grupper för och emot dem. Och på Twitter flödar korta meddelanden, ofta märkta med sökordet #IranElection, med information och uppmaningar. Prova att söka på #IranElection på Twitter, så ser du hur meddelanden rullar in i en takt snabbare än man hinner läsa.

Den iranska regimen gör vad man kan för att stoppa informationsflödet också i de sociala medierna. Men hittills har man inte lyckats med blockering av sajter och filtrering av innehållet på dem. Människorna, som redan tidigare lärt sig förhålla sig till begränsad yttrandefrihet, hittar sätt att ta sig runt hindren.

Framförallt har Twitter visat sig vara svårstoppat eftersom innehållet inte är bundet till en sajt, utan kan användas på många olika sätt - via SMS, andra sociala nätverk och bloggtjänster.

Mer information än någon kan ta till sig
Det är inte bara motstridig information och dold propaganda som gör informationen i de sociala medierna svårtolkad.

Själva informationsmängden i sig är överväldigande och omöjlig att överblicka. Här har etablerade medier som the Guardian, New York Times och the Atlantic, liksom bloggar som the Huffington Post gjort stora insatser genom att löpande strukturera upp informationen i livebloggar.

Här finns exempel på livebloggar om Iran:
The Guardian
New York Times
The Atlantic
Huffington Post

Och missa inte den mest överblickbara sajten - Robin Sloan's Super-filtered #IranElection info for the easily overwhelmed .

Ny journalistroll
De senaste veckorna har de traditionella medierna haft svårt att hänga med i svängarna.

Ett exempel på det är den massiva kritik som riktades mot CNN eftersom de i början inte nyhetsvärderade Iran så högt som många tittare förväntade sig.

En kampanj drog då igång på Twitter - #CNNFail, och kanske var det den som resulterade i att TV-bolaget förändrade sig och satte Iran i fokus. Också de svenska medierna har fått sig sina slängar på Twitter.

Det är svårt för nyhetsförmedlare att veta vad som stämmer i överflödet av information. Hur ska man veta säkert att det man rapporterar är sant och att källorna är trovärdiga? Och hur konkurrerar man i snabbhet, bredd och djup med informationsflödet i de sociala medierna?

Journalistikprofessorn Jeff Jarvis beskriver på sin blogg Buzzmachine förändringen som ett skifte från produktorienterad journalistik till processorienterad. Istället för att sikta på perfektion ser man journalistiken som en betaversion som byggs på efter hand. För på internet är inget oåterkalleligt - tidningar trycks inte, och tv-program går inte ut i sändning.

Twitter-korrespondenten
De sociala medierna kan också vara ett redskap för journalister. Sydsvenska Dagbladets reporter Kinga Sandén rapporterade direkt från Iran på Twitter i förra veckan.

Hennes korta meddelanden blev väldigt starka och direkta och läsarna fick både närvarokänsla och närhet till Kinga Sandén som reporter. För på Twitter blev Kinga Sandén en person som vi har en relation till.

Vad betyder det för trovärdigheten i hennes journalistik? Anders Mildner bloggar om att vi kanske ser konturerna av en ny, subjektiv journalistik.

Kanske förändrar de sociala medierna journalisternas roll. Vissa menar att de också håller på att förändra våra samhällen i grunden, och att vi nu står inför ett historiskt skifte. Den amerikanske medieprofessorn Clay Shirky är en av dem. Se honom förklara vad han menar på Ted.com

Viktigast för omvärlden
Andra menar att de sociala medierna inte haft så stor betydelse för utvecklingen i Iran som vi i väst kan tro.

Protesterna har framförallt organiserats med äldre och mer välkända metoder som SMS, muntlig kommunikation och webbsajter. Noam Cohen skrev om det i New York Times.

Cohen menar att Twitter visserligen varit betydelsefullt, men inte så mycket i Iran som utanför landet. Genom Twitter har de oppositionella kunnat påverka världsopinionen genom att peka på video, foton och texter om vad som händer i det för omvärlden slutna landet.

Hanna Larsson

• Tweet