Misstaget kl 18.53 som ändrade världen

Publicerad 29 oktober 2009 - 11:25 Uppdaterad 9 november 2009 - 16:06

Det var en fruktansvärt långtråkig presskonferens i Internationella presscentret vid Mohrenstrasse i Östberlin. Man minns stället mest därför att det oftast stank av matos. Långtråkig men bara fram till kl 18.53. Då blev den världshistorisk. Och alltsammans var ett misstag. Modern presshistorias största misstag som ändrade Europa och världen.

Det var en serie fullständigt ofattbara misstag och missförstånd som öppnade muren. Den kvällen tycktes ledningen vara borta. Det var andraplansfigurer som lät allt rulla på.

Detta var den 9 november 1989. Regeringens presstalesman Günter Schabowski höll presskonferens efter dagens möte i SED:s centralkommitté.

Förspelet till presskonferensen visar förvirringen i DDR-ledningen.

Man hade förberett en förenkling av reglerna för dem som vill lämna DDR för gott. Men man sa inget om de miljoner östtyskar som bara ville besöka väst som turister.

Ödestiger textändring
Ett par experter hade ändrat formuleringarna till att gälla också tillfälliga besök: man visste att många i DDR bara ville göra en kort resa till väst som turist. Detta var alltså en ventil för att tillfredsställa alla dem som INTE ville lämna DDR för gott, ett sätt att hindra att DDR förblödde ännu mer.

Muren öppnades på en historisk presskonferens

När den mäktiga centralkommittén i partiet sammanträdde den 9 november märkte ingen något. Alla trodde att de godkände det man ursprungligen hade talat om - alltså regler för dem som ville utvandra för gott.

Den dagen hade massor med journalister ringt presstalesmannen Schabowski. Han hade vad man kan förstå aldrig sett dokumentet när det beslutades, eftersom han måste tala med massmedierna utanför möteslokalen. Strax innan han mötte pressen för den avslutande presskonferensen, fick han ett papper av Egon Krenz, som nu var DDR:s nye ledare.

Så även han TRODDE att det bara handlade om utvandring - inte om tillfälliga besöksresor.

"Panggrej"
- Det här blir en panggrej, viskade Krenz till Schabowski före presskonferensen.

Han började inte med "panggrejen" utan drog andra ärenden - t. ex. att DDR-ledningen utlovade fria val. Det var ett sätt att tona ner frågan och inte öppet visa att DDR-diktaturen började ge efter för trycket.

Efter en del fumlande hittade han texten om resereglerna och läste den fort och mumlande. Många journalister hängde inte med. Eller trodde inte sina öron. Det gällde särskilt den första delen:
En panggrej, sa den nye DDR-ledaren Krenz

- Tillstånd för privatresor till utlandet kan lämnas in utan angivande av förutsättningar och släktskapsförhållanden. Tillstånden ska behandlas utan dröjsmål.

- De ansvariga pass- och mantalsskrivningsmyndigheterna ska utan dröjsmål utfärda visum för permanent utresa även om de nu gällande regler inte är uppfyllda.

Gäller direkt
Han fick en fråga från när detta gällde och svarade:

- Så vitt jag vet gäller reglerna nu direkt.

Därmed skrev han världshistoria utan att veta det. I efterhand säger han att han trodde att gränsposteringarna hade underrättats.

Snart insåg han att vad han sagt hade nått runt jordklotet på rekordtid men inte till de östtyska gränsvakterna ett par kilometer bort från presskonferensen på Mohrenstrasse.

Gränsvakterna hade ingen aning Och så spred sig nyheten i Östberlin där ovetande gränsvakter stod framför växande människomassor som hade hört att reglerna gällde även privatresor. Och att allt skulle ske omedelbart.

Bara lite världshistoria
Schabowski åkte till en gränsövergång och mötte en civil säkerhetsman som sa:

- Kamrat Schabowski, jag kan rapportera att gränsvakterna släppt fram människorna. Annars inga särskilda incidenter.

Inga särskilda incidenter. Bara lite världshistoria.

Egentligen skulle meddelandet om lättnader i utresa läsas upp i DDR-radion klockan fyra (!) på morgonen dan därpå. Men som sagt: Då handlade det bara om utvandring. Och meningen var att man skulle lämna in papper och ansöka om utresa först.

Det anses att det fanns en hemlig plan i DDR att "sälja muren", dvs. att man skulle öppna muren för tillfälliga privatbesök mot att Västtyskland betalade det konkursmässiga DDR ersättning. Men det skulle ske ni förhandlingar, inte så här.

DDR hade underrättat Sovjet om att man skulle ändra bestämmelserna om utvandring. Men Sovjet hade precis firat revolutionsminnet, så det gick inte att få tag i någon i toppen. En funktionär på lägre nivå godkände beslutet.

Trodde Sovjet godkänt?
Att alla i DDR-ledningen godkände beslutet kan kanske delvis bero på att man helt enkelt nickade bifall till något som man menade att Sovjet redan hade granskat och godkänt.

Det var egentligen DDR:s inrikesministerium som skulle meddela beslutet. Men där ville man lägga över det på hela regeringens talesman, Schabowski. Hade man följt rutinerna hade presskonferensen inte ägt rum den dagen och kanske hade inrikesministeriets presschef varit försiktigare...

Med tanke på den östtyska polisens brutalitet mot oppositionella de föregående månaderna är det ett under, att det inte förkom några som helst våldsamheter denna natt. Muren och diktaturen bara säckade ihop. Det skedde genom att gränsofficerare själva fattade beslut. Ingen i den murknande staten hade kraft att ingripa när dödsstöten kom.
Idag tar Schabowski avstånd från DDR:s samhällssystem

Om Schabowski ska sägas att han efter murens fall av västliga journalister sågs som en av de mest resonabla och öppna i DDR-eliten. Numera menar han att den socialism som DDR och Sovjet stod för var ett historiskt felgrepp.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, SVT

• Tweet