Murens sista år
- Vi vill ut
- Vi stannar här
|
|
Publicerad 29 oktober 2009 - 19:04
Uppdaterad 4 november 2009 - 14:43
|
I januari 1989 sa DDR-ledaren Erich Honecker att muren kunde stå kvar i 50 eller 100 år. Men ett par månader senare började en politisk utveckling som ingen hade kunnat ana. Det började med kommunalvalen i DDR i maj, då observatörer från olika oppositionsgrupper konstaterade flagrant valfusk. Det stärkte oppositionen. Under året bildades flera nya grupper och partier. Samtidigt hotades DDR av en svår ekonomisk och social kris. Under sommaren började östtyskar ockupera de västtyska ambassaderna i Prag och Budapest i hopp om fri lejd till väst. I maj hade Ungern börjat montera ner sina gränsanläggningar mot Österrike. Vid en "picknick" i augusti flydde 900 östtyskar.
Kyrkorna blev oppositionens skydd
I början av september lät Ungern tusentals östtyskar åka ut mot väst. De hade suttit fast i landet som "turister". I oktober och framåt fick dessutom tusentals ambassadflyktingar via DDR:s territorium åka till Västtyskland. Presitigeförlust
Allt var en våldsam prestigeförlust för DDR som tycktes sakna ledning. Honecker var borta pga en operation. Totalt flydde 400 000 människor under detta år. I juni möttes sovjetledaren Gorbatjov i Bonn i Västtyskland av jublande människor. "Gorbimani" kallades det. I en kommuniké från honom och förbundskansler Helmut Kohl fanns en mening som kunde tolkas som att Sovjet var villigt att släppa stödet till DDR, som hela tiden hade ifrågasatt hans reformprogram.
Östtyskar på väg in i västtyska ambassaden i Prag
Den 4 september hölls den första "måndagsdemonstrationen" i Leipzig i protest mot resebestämmelserna och den allmänna krisen i landet. Ropet "Vi vill ut" ("Wir wollen 'raus") skallade. Ropen skallade
Men snart kom ett nytt rop: "Vi stannar här" ("Wir bleiben hier"). Det kom från en rad grupper som hoppades på ett reformerat socialistiskt DDR i Gorbatjovs anda. Den 7 oktober fyllde DDR 40 år. Det blev ett makabert firande med den ålderstigna DDR-ledningen vinkande till mängder av framrullande stridsvagnar och soldater i preussiskt marschsteg.
DDR (40 år) hyllar sig själv
Protesterna ledde till blodiga sammandrabbningar mellan säkerhetspolisen Stasi och demonstranter. En spöklik stämning rådde dessa dagar i DDR. Medierna hade börjat uppmärksamma hur Kina under sommaren brutalt slagit ner oppositionella på Himmelska fridens torg. Det fanns en rädsla för en "kinesisk lösning" i DDR. Vädjan till Gorbatjov
"Gorbi hjälp oss!" ropade demonstranterna utanför palatset där DDR-ledningen höll mottagning för bl a sovjetledaren. Själv sade Gorbatjov i en spontan presskonferens: "Den som kommer för sent, straffar historien". Det anses vara hans dödsdom över DDR-ledningen. Måndagen den 9 oktober hölls en rekorddemonstration i Leipzig. 70 000 kom, fast regimen ryktesvägen 
70 000 kom trots Stasis hot
hade hotat att slå ner protesten med våld, men det stoppades. Följden hade kunnat bli ett inbördeskrig, eller något ännu värre. Gorbatjov vägrade sätta in en del av de 400 000 sovjetiska trupperna som fanns i DDR. Sen gick det fort. Honecker avsattes den 17-18 oktober. En ny ledning lyckades inte vinna förtroende. Oppositionen växte. Allt fler ifrågasatte statspartiet SED. Den 4 november hölls DDR:s största demonstration någonsin, i Östberlin. Mellan 700 000 och 1 miljon människor kom. SED-ledningen buades ut. 
Kanske var de en miljon
Den vacklande ledningen försökte rädda sig genom att lova liberalare reseregler. Det var det sista halmstrået. Sen kom den 9 november då muren öppnades.
Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport, SVT |
SVT Play
Fredag 10 februari 2012
