|
|
9 juni i år belönades Wiesenthal för sina insatser av den österrikiska regeringen. Foto: Dragan Tatic/Pressens Bild
|
Wiesenthal sökte rättvisa, inte hämnd
|
|
Publicerad 20 september 2005 - 12:48
Uppdaterad 21 augusti 2006 - 11:38
|
Rättvisa, men inte hämnd. Titeln på Simon Wiesenthals självbiografi säger med fyra ord varför han vigde större delen av sitt liv åt att jaga naziförbrytare. Den 33-årige judiske arkitekten räddades till livet av amerikanarna den 5 maj 1945. Den 1,80 långe mannen vägde bara 50 kilo. Han ombads omgående av amerikanarna att hjälpa till i jakten på Adolf Eichmann, SS-mannen som administrerade Hitler-Tysklands utrotning av judarna - Förintelsen. Två år senare grundade han ett dokumentationscentrum i staden Linz i Österrike. Återupptog jakten 1954 gav han upp sin jakt på krigsförbrytarna. Det kalla kriget var i full gång och USA var inte lika intresserat längre. Sedan Adolf Eichmann gripits av israelerna 1960 återupptog Wiesenthal mördarjakten och 1961 grundade han sitt legendariska dokumentationscentrum i Wien. Bland de bödlar som han spårade upp därifrån var lägerkommendanten från Treblinka och Sobibor, Franz Stagl, som greps i Brasilien 1967. I USA hittade han Hermine Braunsteiner. Som lägervakt hade hon mördat hundratals barn. Konflikt med judar Några av sina häftigaste kontroverser hade han med andra judar. Den mest prominente av dem var den socialistiske österrikiske kanslern Bruno Kreisky. Deras första stora konflikt uppstod 1970 när Wiesenthal avslöjade att fyra av Kreiskys elva ministrar varit medlemmar i nazistpartiet. 1975 visade han att Kreiskys tilltänkte regeringspartner, FPÖ-ledaren Friedich Peter, varit SS-man. Kreisky beskyllde då Wiesenthal för att ha varit Gestapokollaboratör. Han kritiserades av bl.a. Judiska världskongressen när han 1986 försvarade Österrikes president, förre FN-chefen Kurt Waldheim, som anklagats för att ha deltagit i judetransporter i Grekland. Källa: TT |