Smittskyddslag - åtgärder mot smittspridning

Publicerad 2 mars 2006 - 14:00 Uppdaterad 19 juni 2006 - 11:25

Smittskyddslagen listar en rad föreskrifter om åtgärder som ska skydda människor mot smittsamma sjukdomar. Ett 50-tal sjukdomar finns med i lagen och alla är anmälningspliktiga. Det innebär att läkare alltid måste anmäla sjukdomsfall till Smittskyddsinstitutet och landstingets smittskyddsläkare.

Ett 20-tal betecknas som allmänfarliga dvs särskilt allvarliga sjukdomar. Dessa samt ytterligare ett antal är smittspårningspliktiga. Det innebär att både den läkare som behandlar patienten och även patienten själv har skyldighet att ge information.

Det finns även bestämmelser för tvångsåtgärder som t.ex. undersökning eller isolering. Smittskyddsläkare kan även underrätta närstående som kan ha smittats om patienten själv inte berättat det trots att hon eller han har skyldighet att göra det.

Januari 2005 kompletterades lagen i delen om extraordinära smittskyddsåtgärder vid samhällsfarliga sjukdomar. En kategori som omfattar allmänfarliga sjukdomar som kan spridas i samhället så att viktiga samhällsfunktioner störs allvarligt eller att risken för det är överhängande.

Om det finns misstanke om att en person bär på sådan smitta eller kommer från ett område där ett sådant sjukdomsutbrott pågår måste han eller hon genomgå en hälsokontroll på platsen för inresa i Sverige. Personen kan också sättas i karantän om myndigheter bedömer att det finns en spridningsrisk.

Socialstyrelsen får även spärra av ett område. Det gäller om det finns misstanke om att smitta antingen spridits eller riskerar att spridas och att källan eller omfattningen är oklar.

Även karantänslägen har kompletterats. Numera omfattar den också samhällsfarliga sjukdomar. Den som hålls kvar i karantän eller är i ett avspärrat område kan heller inte lämna landet.

Källa: ne.se

• Tweet