SVT:s USA-korrespondent Claes JB Löfgren:

Obamas kampanjpengar vållar debatt

Publicerad 29 juni 2008 - 12:22 Uppdaterad 29 juni 2008 - 13:07

"Barack Obama är en hycklare som vänder kappan efter vinden". Det skriver Ruth Marcus i en ledare i Washington Post i slutet av veckan.

Obama tackade ju, i strid mot hans tidigare försäkringar, nej till federala skattepengar för att finansiera sin valkampanj. John McCain, däremot, har accepterat de statliga pengarna, 84 miljoner dollar.

Och därmed har han också satt ett tak för hur mycket hans kampanj får kosta; kandidaterna måste välja mellan de federala miljonerna eller privata bidrag, det går inte att få båda.

Claes JB Löfgren Unika siffror
I primärvalskampanjen lyckades ju Obama mobilisera 250.000 bidragstagare att ge sammanlagt 287 miljoner dollar. 260 av de här 287 miljonerna kom från människor som gav 200 dollar eller mindre, unika siffror i modern amerikansk historia.

Motsvarande siffror för McCain var 108 miljoner dollar fördelade på 115.000 individer. Obama verkar alltså lita mera på sina väljares stöd än vad McCain gör.

Ny lag efter Watergate
Lagen om offentlig finansiering av politiska kampanjer kom efter Watergateskandalen i början på 70-talet. Kongressen ville förhindra att storföretag, mäktiga fackföreningar och väldigt rika människor skulle avgöra vem som blev landets president.

Tidigare lovade Obama att acceptera offentlig finansiering om också McCain gjorde det. Nu ursäktar han kursändringen med att hans kampanjbidrag kommer från gräsrötterna, från folket och inte från mäktiga intressen inom näringslivet och fackföreningsvärlden.

Det är, säger Obama på sin hemsida, för att han beslutat att "lita på att vanliga människor kommer att ge allt vad de har råd med".

Gräsrötter?
Men, skriver Ruth Marcus i Washington Post, vilka var det som i torsdags kväll samlades på Mayflower Hotel här i Washington? Jo, Hillary Clintons tidigare bidragsgivare, en grupp som enligt en av Clintons egna strateger är värda mellan 50 och 100 miljoner dollar i kampanjbidrag. Är det vad Obama kallar för gräsrötter, skriver hon och fortsätter:

"Deras pengar är centrala för att Obama ska lyckas få ihop mer än de 84 miljoner som staten erbjuder. Målet för Obamas kampanj är att samla in 300 miljoner dollar ? 200 miljoner från de små bidragsgivarna och 100 miljoner från de större spelarna ? plus 150 miljoner från det demokratiska partiet ... det som retar mig är inte så mycket att Obama beslutat att avstå från de statliga pengarna, utan att han framställer sig som renare och bättre än andra politiker".

Flera sätt att ge
Enligt reglerna kan en individ ge maximalt 2.300 dollar. Men, skriver Marcus, det kan också deras fruar och män. Varje individ kan också ge 28.500 dollar till partiet, skriver Marcus och fortsätter:

"Så du och din äkta hälft kan alltså skriva ut en check på totalt 66.200 dollar (ca 400.000 kronor); så mycket för allt snack om kampanjen som finansieras av vanligt folk".

Men politiska kampanjer bedrivs inte bara för att öppet stödja respektive kandidater. Det finns också kampanjer som bedrivs för en viss fråga, exempelvis mot aborter, illegal invandring eller för bättre kontroll av offentliga utgifter.

Dessa grupper får inte stödja en viss kandidat, men kan ändå ha stor betydelse för utgången i en valkampanj.

Effektiv kampanj mot Kerry
En sådan grupp var Swift Boat for Truth i förra presidentvalet. En grupp Vietnamveteraner ifrågasatte den demokratiska presidentkandidaten John Kerrys hjältestatus som hjälte i Vietnamkriget, en kampanj som anses ha haft stor betydelse för att George Bush segrade en andra gång.

Obamalägret fruktar nu liknande kampanjer. Avsikten är att ifrågasätta Barack Obamas karaktär: han är inte kristen utan muslim, och om han nu ändå han kristen, så är han i vart fall ingen riktig kristen. Och om USA angrips av terrorister kommer han, som den veke storstadsliberal han är, att vackla och terroristerna att vinna.

Vill kunna slå tillbaka
Obamalägret hävdar nu att de behöver starka ekonomiska resurser för att slå tillbaka mot liknande kampanjer, det vill säga betydligt mer än de 84 miljoner dollar den federala staten garanterar. Det är, säger Obamas strateger, av särskilt stor betydelse i de så kallade nyckelstaterna Michigan, Florida, Pennsylvania, Ohio, North Carolina, Virginia och Iowa.

Just nu leder Barack Obama i de flesta opinionsundersökningar. Samtidigt påminns vi nu ständigt, i tv och tidningar, om hur demokraternas presidentkandidat Michael Dukakis också ledde stort sommaren 1988, ett val som Dukakis senare förlorade stort mot George Bush senior.

Ledde - men förlorade
Den viktigaste enskilda orsaken till förlusten var Willi Horton. Horton hade dömts till livstid för mord. Ändå fick han permission. Men han kom inte tillbaka från permissionen och greps senare för att våldtagit en kvinna och rånat hennes man.

Som guvernör i Michigan var Dukakis ytterst politiskt ansvarig för Hortons permission.

Mannen bakom Horton-kampanjen heter Floyd Brown. I dag driver han en ny kampanj, mot Barack Obama. Den finns på nätet och heter exposeobama.com. I en intervju med New York Times nyligen säger Floyd Brown:

"Det handlar om att nå ett opinionsskifte. Swift Boat lyckades i förra presidentvalet. Jag var en del av dem som lyckades 1988. 1992 misslyckades vi och det kanske vi gör i år också. Men det betyder inte att vi inte ska försöka".

Claes JB Löfgren, utrikeskorrespondent USA

• Tweet