Korruptionsskandal i Kenya - ingen tillfällighet

Publicerad 2 november 2005 - 14:55 Uppdaterad 20 juni 2006 - 09:59

Att just Kenya står i centrum för en korruptionsskandal är inte särskilt överraskande. Landet har ett "pålitligt" rykte som ett av världens mer korrumperade.

I en nyligen publicerad lista över korruptionen i världen hamnar landet på en föga smickrande 144.e plats av 158 undersökta länder. Det är ändå en uppryckning jämfört med 2002, då man bara hade fem länder efter sig.

Svag förbättring
Korruptionen tog särskild fart under den förre presidenten Daniel arap Moi, som avgick 2002. Därefter har situationen förbättras något, men korruptionen utgör fortfarande ett stort problem.

Den har också lett till att samhällsinstitutionerna som helhet fungerar dåligt, något som inte minst just Sida har påpekat.
Kenya är ett av Sveriges stora biståndsländer dit 730 miljoner kronor går åren 2004-2006.

Stora klyftor
I sin analys skriver Sida att en mer demokratisk samhällstyrning är nödvändig, och pekar också på de stora klyftorna mellan rika och fattiga utgör ett stort hinder för en god utveckling.

Ändå uttrycker Sida hopp om en positiv utveckling i landet.
"De senaste tio åren har det demokratiska utrymmet vidgats, tack vare ett dynamiskt civilt samhälle där människor på lokal nivå engagerar sig för att åstadkomma förändringar. I Kenya finns många organisationer som på frivillig basis och med knappa resurser uträttar storverk" skriver Sida.

Hur denna hållning kommer att påverkas av de senaste avslöjandena är tills vidare oklart.

16 mutor i månaden
Enligt kenyanska beräkningar betalar en genomsnittlig medborgare sexton mutor i månaden till offentliga och privata institutioner. Det framgår av ett index som för ett par år sedan ställdes samman av den nationella grenen av Transparency Index, den internationella organisation som övervakar korruptionen i världen.

Skrämmande nog är polisen den myndighet som pekas ut som mest korrumperad. Sex av tio kenyaner uppger att de betalar mutor till polisen eller att de inte får service om de inte gör det.
Även domarkåren finns bland de tio institutioner som ligger högst i Kenyas korruptionsindex.
På andra plats på listan ligger departementet för offentliga arbeten och på tredje plats immigrationsmyndigheterna.

Viktig i valet
Frågan om korruptionen spelade en viktig roll i valet 2002, då en tidigare splittrad opposition lyckades
samla sig och besegra det styrande KANU-partiets kandidat. den nyvalde presidenten Mwai Kibaki lovade att göra kampen mot korruptionen till en central fråga, men landet har alltså ännu en lång väg att gå.

Omedelbart efter valsegern utsågs John Githongo vid Transparancey Index till regeringens särskilde korruptionsbekämpare, som rådgivare vid president Mwai Kibakis byrå för etik och samhällsstyrning.

Men Githongo mötte hårt motstånd mot sitt arbete inifrån regeringskansliet och hans belackare hotade honom.
I februari i år valde Githongo att avgå och förklarade själv att han misslyckats.

Tre typer av korruption
Githongo skilde i sin analys på tre generella typer av korruption i Kenya. Den första kallar han "petty corruption", dvs korruption i liten skala. Det handlar ofta om lägre tjänstemän om kräver mindre summor för att ge service till medborgarna.

Den andra typen handlar om offentliga kontrakt., Här är penningsummorna större.
Den tredje typen av korruption kallar Githongo för ?looting?, plundring. Den har ett politiskt syfte och det handlar om allvarlig ekonomisk brottslighet.

Redan under Kenyatta

Jomo Kenyatta Korruptionen fanns som fenomen i Kenya redan under de första decennierna efter självständigheten, då den legendariske befrielseledaren Jomo Kenyatta styrde. Kenyatta-familjen själv anklagades för att ha berikat sig på landets bekostnad.

Ännu skarpare var kritiken under Kenyattas efterträdare Daniel arap Moi, som också med hårdföra metoder skärpte sitt med tiden alltmer diktatoriska grepp över landet. Under 90-talet tvingades arap Moi till viss demokratisering men lyckade behålla sitt grepp om makten fram till KANU:s valförlust år 2002.

Ett mått på arap Mois syn på vad han har rätt till är de villkor han tillförsäkrade sig efter sin avgång 2002.

När arap Moi blev landets förste expresident lovades han få behålla 80 procent av sin presidentlön, en villa med 12 sovrum, ett kontor med ett 30-tal anställda, sju chaufförer och sex bilar varav två limousiner. Han har även försäkrat sig om statsbegravning när han avlidit.

Källor:Källor: Tranparency Index, Sida, africafocus, TT

Torbjörn Jacobsson
Aktuellt

• Tweet