Lissabon-fördraget - vad innebär det?
Publicerad 11 december 2008 - 09:26
|
20 november sa den svenska riksdagen ja till Lissabonfördraget. Det är en snårig text som hänvisar till EU:s tidigare fördrag. SVT:s korrespondent i Bryssel Rolf Fredriksson försöker reda ut vad fördraget innbär.
Lissabon-fördragets historia |
2001: Ett konvent sammankallas för att diskutera EU:s framtid, med representanter från EU-parlament, nationella parlament och regeringar. 2003: Konventet presenterar förslag till "Konstitution för Europa". 2004: Medlemsländernas regeringar enas om ett "konstitutionellt fördrag". 2005: I folkomröstningar säger Frankrike och Nederländerna nej till fördraget, 18 medlemsländer godkänner det, medan sju länder - däribland Sverige - inte tog ställning. 2007: EU-toppmöten i juni och oktober antar ett omarbetat "reformfördrag" eller "Lissabonfördraget". 2008: I en folkomröstning i juni säger irländarna nej till fördraget. 24 länders parlament har sagt ja. I november röstar Sveriges riksdag ja. Återstår för parlamentet i Tjeckien att ta beslut. Riksdagens EU-upplysning 1957: Romfördraget grundar Europeiska ekonomiska gemenskapen. 1986: Enhetsakten med gemensam inre marknad. 1993: Masstrichtfördraget - Europeiska unionen. Samarbete om utrikespolitik, polissamarbete, valutaunion med mera. Danmark röstade först nej, men efter undantag för bland annat valutaunionen röstade Danmark ja i en andra folkomröstning. 1997: Amsterdamfördraget, samarbetet med rättsliga frågor och utrikespolitiken stärks. 2000: Nicefördraget, regler för ett EU med 27 medlemmar. Riksdagens EU-upplysning Fördraget undertecknades av EU:s samtliga regeringschefer 13 december 2007 i Lissabon i Portugal. Det kallas också för ett "minifördrag", eftersom det är en omarbetad version av den "konstitution" som det blev nej till i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna 2005. För att börja gälla måste Lissabonfördraget godkännas av alla medlemsländer genom parlamentsbeslut eller folkomröstning. Vid Irlands folkomröstning i juni 2008 sa en majoritet nej. Några punkter i Lissabonfördraget: "President" och "utrikesminister"
EU ska få det som på andra språk kallas "president" men som på svenska kallas permanent eller ständig ordförande. Det är Europeiska rådet (=regeringschefernas toppmöte) som ska välja en person som ska leda arbetet. I dag leds toppmötena av de olika ländernas regeringschefer allteftersom de olika ordförandeskapen byts ut varje halvår. Ett slags utrikesminister för EU ska också utses, men titeln blir "EU:s höge utrikesrepresentant". Denna person ska leda utrikes- och säkerhetspolitiken inom ministerrådet och samtidigt vara vice ordförande i EU-kommissionen och leda kommissionens kontakter med andra länder utanför EU. Det är tänkt att detta ska leda till samordning och en starkare internationell roll för EU. Mindre EU-kommission
Enligt Lissabonfördragets huvudregel blir det en mindre EU-kommission där varje land inte alltid kommer att ha en kommissionär. En undantagsformulering gör det möjligt för alla regerinsgchefer att enhälligt besluta om en annan storlek på kommissionen, till exempel att alla länder även fortsättningsvis ska utse en EU-kommssionär. Fler majoritetsbeslut
Huvudregeln blir majoritetsbeslut bland medlemsländerna i ministerrådet. Dagens vetorätt som innebär att ett enda land kan stoppa beslut upphör inom flera områden. Det är tänkt att majoritetsbeslut ska gälla inom polissamarbete, brottsbekämpning, flykting- och asylpolitik och handelspolitiken. Det här betyder att medlemsländerna måste vara beredda att bli nedröstade i fler frågor. Vetorätten ska bli kvar när det gäller skatter, utrikes- och säkerhetspolitik. Här måste alla länder vara överens för att det ska bli beslut. Röstmakten ändras
En förändring görs av röstviktningen, det vill säga hur mycket röstmakt varje land ska ha när ministerrådet antar beslut som blir lag i medlemsländerna. Förslaget är "dubbel majoritet". För att det ska bli beslut i ministerrådet måste 65 procent av unionens befolkning stå bakom och 55 procent av antalet medlemsländer. Eftersom Tyskland har störst befolkningen med 82 miljoner invånare stärks särskilt Tysklands ställning genom detta förslag. Källa: Rolf Fredriksson, SVT:s korrespondent i Bryssel Mejla Rolf |
SVT Play
