John McCain, republikanernas presidentkandidat. Foto: Scanpix

Claes JB Löfgren: McCains skämt opassande för en presidentkandidat

14 juli: "Är det särskilt känsligt att kandidera mot en svart kandidat?" "Jag skulle vilja svara med ett skämt, men det kan jag inte". John McCains svar i en färsk intervju i New York Times säger något om klimatet i den amerikanska presidentvalskampanjen.

Visa på kartan

McCain kallar TV-kanalernas 24 timmars sändningar the beast, odjuret; kandidaternas varje steg, varje frasering, ja, varje andhämtning granskas med lupp av högljudda kommentatorer dygnet runt.

För några dagar sedan ombads McCain kommentera varför USA:s handel med Iran, trots sanktionerna från Bushadministrationen, hade ökat under senare år. Det visade sig att större delen av ökningen bestod av amerikanska cigarretter. "Det kan ju vara ett sätt att ha ihjäl dom" (=iranierna), sa McCain och log sitt typiskt nöjda, lite sneda, leende.

Inom loppet av en timme var kommentatorerna fullt upptagna med att analysera McCains skämtlynne. Alla - förtjusta över något nytt att bita i - var rörande eniga om att McCain gått över gränsen, än en gång. John McCains stora tillgång som senator var den lätthet med vilken han umgicks med journalister. Då ansågs hans skämt befriande och skapade ett slags känsla av samhörighet mellan honom och mediekåren. Men nu är hans situation en annan. Inom loppet av ett halvår kan han sitta i Vita Huset, som president för världens enda supermakt. Och kraven på en president är helt andra än dom på en senator från Arizona.

Och John McCain har haft svårare i sin roll som eventuellt blivande president. Medan Barack Obama uppträder avspänt och med retorisk skicklighet, framför allt när han håller tal inför stora församlingar, är McCain spänd och stel i liknande situationer. Hans svårigheter att läsa från promptern, den skärm på vilken hans tal finns, har varit föremål för många och djupa samtal i landets alla TV-studior.

I intervjun i New York Times framträder konturerna av annan sorts republikan än Ronald Reagan och George W. Bush. McCains stora föredöme som politiker är Theodore Roosevelt, USA:s president under 1900-talets första decennium. Och Roosevelt var mycket hård mot storkapitalet, positivt inställd till fackföreningar och en uttalad reformpolitiker.

När de gäller de värdekonservativas nyckelfrågor som samkönade äktenskap och religiositet, svarar McCain undvikande. Han menar att samkönade äktenskap är en fråga för delstaterna. Han beskriver sig som kristen, men inte en evangelisk kristen; ett varumärke som indikerar en mer ideologiskt konservativ kristen. Han tror på evolutionen, men anser att det är upp till de lokala skolstyrelserna att bestämma hur undervisningen ska läggas upp.

Men John McCain är också typisk republikan i sin tro på fri företagsamhet och så liten samhällsstyrning som möjligt. Men han tillägger: "Samhället ska ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva".

Claes JB Löfgren, SVT:s korrespondent i Washington

Mer om Claes JB Löfgren

• Tweet