Fredrik Önnevall framför OS-arenan Bird's nest i Peking. Men på många håll i staden märks det knappt att ett OS pågår, skriver SVT-korrespondenten. Foto: SVT

OS i Peking

Fredrik Önnevall: Det kanske bara var tomma ord, men då har de bitit sig i svansen

13 augusti: Det är några dagar efter OS-invigningen. Jag sitter och äter lunch på en krog i närheten av mitt hem, och allting är precis som vanligt. Allting är precis som vanligt... Det är ju jättekonstigt.

Visa på kartan

Var är de stora banderollerna, var är tv-apparaterna som ska rulla dygnet runt? Varför pratar inte alla om OS och varför kan inte alla engelska? Här i ett litet hörn av Peking är det som om OS inte existerade. Så är det faktiskt i rätt många hörn av staden, livet går sin gilla gång, folk cyklar till jobbet, farmor passar barnen och cykelreparatören sitter på sin vanliga plats och har lika många skruvar och muttrar omkring sig som för en vecka sen. Och vad trodde jag egentligen? Hade jag väntat mig nåt annat? Ja, det hade jag.

Någonstans under resans gång har nog mina förväntningar på hur stor och snabb påverkan OS har skruvats upp lite väl mycket. Det kan bero på att vi har intervjuat och filmat och beskrivit så många människor som har med OS att göra att man till slut tror att varenda kines är engagerade i spelen. Att varje människa blir förvandlad bara för att de har byggt nya arenor.

Lite så känns det också när vi surmulet konstaterar att det inte blev några förbättrade rättigheter för mänskligheten i Kina. Trots att de lovade och trots att OS är i gång. Vi känner oss grundlurade som trodde på deras fagra löften. Det är möjligt att det bara var tomma ord, att politikerna i Kina aldrig hade en tanke på att ge sin befolkning några större friheter, men då har de bitit sig själva i svansen.

Om inte Kina hade fått OS hade det aldrig flyttat hit så många utländska journalister som det gjort de senaste åren, det hade aldrig skrivits så mycket om landet och det hade aldrig rest hit så många turister. Bara under förra året reste nära en procent av Sveriges befolkning till Kina.

Den närvaron har i allra högsta grad påverkat kineserna, som på några år blivit mycket mer världsvana. När jag var student i Kina för tio år sen var det inte många som vågade eller ville prata politik med mig. Inte ens studenterna på mitt universitet. Nu sitter jag med grannen som är ett cykelbud och lyssnar på hans utläggningar om vad som är fel med landet.

Jag som skåning minns mycket väl hur stämningen var när Öresundsbron invigdes. Vi drabbades alla av galnabrosjukan och trodde snudd på att Danmark och Sverige skulle smälta samman över en natt. Så blev det inte. Men åtta år senare märker man ändå detaljer, som att Ekstrabladet och Berlingske nu trängs om platserna med Expressen och Sydsvenskan i tidningsställen.

Förändring sker inte över en natt och kommer inte på en bestämd tidpunkt. Men större frihet tar de sig i Kina, vare sig ledarna vill det eller inte.

Fredrik Önnevall, SVT:s korrespondent i Kina.

Mer om Fredrik Önnevall

Mejla Fredrik

• Tweet