På måndagen kom de politiska motståndarna i Zimbabwe överens om hur makten ska fördelas. Från vänster, vice premiärminister Arthur Mutmbara, president Robert Mugabe, Morgan Tsvangirai, ny premiärminister och Sydafrikas president Thabo Mbeki. Foto: Scanpix

Zimbabwe

Magnus Nildén: Konsten att få tag på bröd i Zimbabwe

16 september: Med gårdagens historiska avtal mellan de politiska rivalerna i Zimbabwe kan, kanske, vanliga zimbabwier orka lyfta blicken och hoppas på att vardagen ska bli något lite mindre smärtsam. Och, kanske, till och med dräglig, på sikt.

Visa på kartan

Under de snart tre årtionden som Zimbabwe varit självständigt, har landet bara haft en ledare - Robert Mugabe. Under hans ledning har Zimbabwe - som kallats för Afrikas kornbod - undan för undan utvecklats till en ekonomisk misär med en inflation på elva miljoner procent, och till en finansiell marknad som är i stort behov av utländska investerare.

Och för många av landets löntagare, barnfamiljer, gamlingar, arbetslösa och andra har vardagsekonomin blivit ett akut och smärtsamt problem. På ett seminarium som anordnades av Diakonia i samarbete med Svenska kyrkan och Föreningen för utvecklingsfrågor i Stockholm nyligen, vittnade människorättsaktivisten Shari Eppel om det prekära läget. "Det är värre än någonsin tidigare", sa hon, och syftade både på de brott mot mänskliga rättigheter som befolkningen utsatts för sen de havererade valen i mars och juni, och människors kamp för att ställa fram mat på bordet.

I huvudstaden Harare kan folk i dag få köa i två dagar för att få köpa ett bröd, enligt Eppel. Om de ens har råd att köpa brödet. FN har beräknat att innan året är slut kommer fem miljoner zimbabwier att gå till sängs hungriga, om inget görs.

En man på väg till banken i Harare med en påse gamla mynt. Inflationen i Zimbabwe är nu på elva miljoner procent.Foto: Scanpix

Så med den nya maktdelningen tänds ett försiktigt hopp i Zimbabwes städer och byar. Kanske kommer nu internationella organisationer att ge - som planerat - sitt stöd till Zimbabwe? Kanske lyfter EU så småningom sanktionerna mot landet, med handel och bistånd som följd?

För Zimbabwe har en hygglig infrastruktur, med vägar och flygplatser som fungerar skapligt. Distributionen av hjälp bör alltså fungera. Dessutom väntas - om politikernas fagra ord nu också blir till verklighet - en hel del av de runt fyra miljoner människor som flytt landet de senaste åren att återvända. Många av dem är välutbildade och kan vara en stor tillgång när Zimbabwe ska resa sig.

Magnus Nildén, utrikesreporter, om situationen i Zimbabwe

Mer om Magnus Nildén

Mejla Magnus

• Tweet